Du är ett riktigt praktarsel, du tål inte att folk inte tycker som du för då håller du på att börja grina och sitter med armarna i kors och tjurar som en två-åring. I själva verket är du över 40 och klankar ner på alla andra så fort de gör minsta misstag, men själv kan du inte ta någon kritik över huvud taget.
Sedan tror du att du äger skrivaren på vår arbetsplats, för du måste absolut ha den ståendes på ditt skrivbord och så blir du sur om någon skriver ut många papper på en och samma gång, för du vill ju faktiskt skriva ut någonting emellan. Jaha, lätt och veta när du inte öppnar käften och säger något!
En gång hade vi en utställning på gång och behövde komma överens om vilka bilder som skulle vara med, så jag skrev ut tio sidor med åtta småbilder på varje papper för att vi skulle få en överblick. Då blev du skitförbannad och började skälla ut mig, sa att så där många papper kunde jag ju faktiskt inte skriva ut, för nu höll du på med något superviktigt och behövde skriva ut det snart. Då sa jag typ att "jag visste inte att du skulle skriva ut något" och du svarade i arg ton "nej, du visste inte" och tittade på mig som att jag vore dum i huvudet.
Nej, för hade du sagt något så hade jag vetat, IDIOT! (Varför tror folk att man är tankeläsare??)
Sedan berättade jag för dig varför jag skrev ut bilderna men du fortsatte gnälla om det hela dagen. Och så gick du till de andra och gnällde vidare, suck!
En annan gång blev du förbannad när en av våra arbetskamrater skulle skriva ut en bild och fotopappret fastnade i skrivaren flera gånger så han fick göra om det. Du betalar inte ett öre för varken papper eller bläck, det gör vår arbetsgivare, så varför blir DU arg?!
Jag börjar ogilla dig mer och mer, förrut gick det iallafall att umgås med dig men nu gör dina "skämt" (snarare gliringar och elaka, spydiga förolämpningar) att jag drar mig undan mer och mer. För vem vill umgås med en elak surgubbe?! Inte jag iallafall, och dina blängande blickar gör ju inte saken bättre heller!