När du pratar med mig och jag tycks vara okoncentrerad är det inte för att jag är ointresserad av vad du säger utan för att jag inte kan låta bli att fantisera om att du sliter av mig mina kläder och lyfter upp mig på skrivbordet. Jag önskar att du inte var upptagen så att vi kunde ligga med varandra, det skulle bli så mycket lättare att jobba ihop om jag kunde låta bli att fantisera om hur det skulle vara.
Jag ville visa dig vem jag är
Det är så länge sedan jag velat vara nära någon
Det var otäckt att skriva det där första meddelandet
För där och då fick du se en glimt av vem jag är
Vad som finns innanför muren
Den första gången vi träffades var jag livrädd
Jag visste så fort jag såg dig att jag skulle kunna få känslor för dig och rädslan fick mig att sluta mig
Jag ville inte gömma mig, bli en hemlighet
Jag ville vara mig själv med dig och jag tror att du skulle trivas i mitt sällskap, jag ville fortsätta träffa dig och låta dig se allt som är jag
Det var enklare att se dig gå, att ge efter gör rädslan
Jag är trött på att vara hemlig, jag är trött på att inte våga vara mig själv
Jag är trött på att vara så rädd för att bli sårad att jag hellre stöter bort
Jag är så mycket mer än det du fick se
Men jag förstår att du tröttnade på en människa som inte törs
Jag älskade dina händer på mig, jag minns din blick när vi satt i min soffa den där första gången, jag tycker att du är fantastisk.
Det stod för mycket på spel
Jag har inte velat vara nära någon på flera år
Jag har inte velat släppa in någon
Jag är rädd, och jag vet inte riktigt hur man gör när man pratar om sig själv. Jag har glömt hur man öppnar sig.
Jag är så kär i dig men jag vet att det aldrig kommer kunna bli vi :(
Tyvärr skulle vår omgivning aldrig acceptera om vi blev ett par när det är som det är... Men jag tänker på dig varje vaken minut och drömmer om dig om nätterna.
Det går ett sting av lyckorus genom min kropp varje gång jag ser att du loggar in på fejjan och helst av allt skulle jag bara vilja skriva till dig vad jag känner för dig. Men jag vågar inte, jag antar att jag är rädd för vad du skulle svara. För även om du är väldigt flirtig när vi väl ses så är det ändå inte säkert att du känner detsamma för mig... det kanske bara är en kul grej för dig?
Jag saknar dig så mycket, önskar att jag fick träffa dig snart igen!
Jag skulle önska att du hörde av dig. Jag var helt säker på att du skulle göra det. Jag tror att du och jag skulle kunna bli bra. Jag är ledsen att jag inte lyckades visa dig tillräckligt av mig själv för att du skulle känna att jag var värd ditt tålamod. Jag saknar dig, minns hur dina händer kändes mot min hud, jag saknar våra samtal.
Jag tänker på dig, ibland och en liten del av mig hoppas fortfarande att du ska höra av dig. Jag skulle bli så glad.
Jag kan inte släppa dig, jag vet inte varför. Kanske är jag fortfarande nyfiken på vad vi skulle kunna bli, kanske är det lättare att hålla fast vid tankarna på dig än att släppa in någon som faktiskt är redo för en relation.
Jag tror att vi är lika, att vi tänker och resonerar likadant. Jag fick ett tryck över bröstet igår när jag kom på att det jag är i nu kanske skulle kunna leda till någonting långsiktigt.
Jag vet inte om det är vad jag vill, just nu tänker jag bara på dig och på allt jag inte sa. Hade du varit intresserad om jag låtit dig komma riktigt nära?
Två personer som håller andra på avstånd, vi hade säkert aldrig blivit bra.
Till min kollega.
Jag har älskat allt med dig från den dagen du började. Ditt urgulliga leende, ditt sätt att vara. Ditt mod, dina ögon. Hur duktig du är med dina arbetsuppgifter. Din fina syn på människor, ditt varma hjärta. I två år har jag åkt i känslornas karusell. Men hur jag än vrider & vänder på det. Så kan det nog aldrig bli vi.. Det skiljer nog får många år, för att du skulle vara intersserad. Jag vågar inte ta steget. Borde jag ?
Till min älskares fru:
Dina misstankar är helt rätt, han har träffat en annan. I över två års tid har vi haft passionerat sex. Alla helger han har vart upptagen var han med mig, alla resor med jobbet var kärlekshelger med mig. När han var tvungen att jobba över på din födelsedag, då bjöd han ut mig på middag. Även din lön sponsrar vår relation. Hur kan du forfarande sova bredvid honom på kvällen när du vet att han hellre är med någon annan?