Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Fan, är både arg och besviken,
ledsen och upprörd. 

 Jag vet att vad jag gjorde var fel, fel, fel.
 Hur ska vi någonsin komma vidare?

 Jag vill inte störa er, ta kontakt först.

 Jag måste syna mitt brott, men han är inte oskyldig, inte alls.

 De blickar han gav och allting som han sa, jag är inte dum.

 Han kan spela oskyldig och omedveten bäst han vill, 
men de där ögonen lurar mig ingenstans! 

 Men nu är det ni som väljer och avgör hur ni vill leva ert liv,
jag hoppas en dag få vara en del av det igen. 

 Jag saknar er så mycket och hoppas vi kan starta om.
 Men jag kommer aldrig kunna lova någonting,
så en del av mig, förstår att det är bäst så här...

 Ha ett fint liv, grannfrun bredvid. 

Fattar du inte att jag saknar dig som en vän. 
 Nu kan jag inte ens skriva för jag är blockad och jag har respekterat er gräns. 
 Det vi gjorde var inte värt det och jag skäms så mycket. Jag tog inte lätt på det som du verkar tro. Jag vet knappt varför jag vill ha tillbaka dig i mitt liv. Vet inte ens vem du är. Du får mig bara att tvivla på mig själv. Jag såg så mycket upp till dig men jag var bara ett köttstycke för dig och du kan spela så oskyldig du bara vill men jag genomskådar dig och det är troligen därför du blev rädd. 
 Att din fru inte vill vi har kontakt DET förstår jag till fullo. Men att DU ska vara sur på oss? För att vi berättade? För att samvetet gjorde oss galna. Det var ju inte planerat, är rädd att hon strött gift i dina ögon så att du också tror det nu. Du kanske vill vara lättmanipulerad. Kanske därför du är rädd för oss. Eller så bara måste du stöta bort oss nu. Jag förstår inte vad som händer. Du lämnar mig kvar på kroken. Kunde du åtminstone inte ljuga att du aldrig kände något? 
 Slakta alla hopp totalt. Varför saknar jag dig ens? Du var aldrig min, aldrig min rätt att vidröra. Det vet jag så mycket om ursäkt för. Jag hatar att jag haft dig nära, hatar hur jävla rätt det kändes där och då. Önskar det känts mer fel. Önskar du kunnat stoppa det hela för jag visste att det var på tok för sent vid samma sekund dina fingrar rörde vid mina. Fan,  du fick verkligheten att kännas som en film eller bok för ett tag. Jag avskyr dig för det. Skulle aldrig rört dig. Skulle lämnat dig som en fantasi. Ingen har någonsin haft en sådan makt över mig. Trodde inte det var möjligt mer. 
 Jag älskar min man. Önskar det var tillräckligt. Jag hoppas det bara var lust och åtrå vi känt för varandra. Önskar jag aldrig smakat på dig. Då skulle det hela vara så mycket lättare nu. 
 Måste fortfarande se dig, höra din röst. Vill bara stoppa huvudet i sanden och gömma mig. Hur ska vi klara av det här? Eller jag. För dina känslor är inte viktiga, eller hur det nu var? 
 Varför inte bara förneka totalt? Du lämnar mig hängandes, vill och kan inte vänta på dig. 
 Är så trött och besviken, mest på mig själv. Borde förstått att man inte ens kan vara bara vänner med någon man så gärna vill åt. 
 Trodde det skulle svalna, att vi alltid hade folk runt oss, att du skulle vara Mer trogen. Det trodde du med. Nu skyller ni allt på mig. Bara för att jag var den ärliga av oss alla. Borde hållit tyst. Men vill tro att ärlighet alltid varar längst. 
 Skulle aldrig tagit på dig. Men jag höll dig inte kvar, det var du som stannade, du kunde gått din väg. Jag höll dig inte kvar. Bad dig aldrig stanna, för jag visste att det var kört. 
 Tack för den magiska lilla bubblan av upplevelse. Jag ska bära med den förbjudna frukten för alltid. Det hade kunnat vara fint om det inte var så fel. Jag hoppas att ni blir lyckliga och reder ut all era problem. Du kommer alltid ha varit speciell, jag vet inte ens varför. Men det var du. Är du, vad du än tycker och tror om mig. 
 Nu måste jag fokusera på mig. Varje dag går jag ett steg vidare. Vi ses kanske på andra sidan. Farväl.