Inlägg från: Anonym (Hur tänker Du) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Hur tänker Du)

    Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

    Det är så tråkigt på jobbet utan dig! O snart ska jag på semester och kommer förmodligen aldrig träffa dig mer! Jag har ju en sak att berätta för dig, fastän du förmodligen inte kommer reagera som önskat....

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Jag tror inte på Gud, ändå ber jag ibland.

    Jag tror inte jag kommer vinna på lotto, ändå spelar jag ibland.

    Jag tror inte du tycker om mig som jag med dig, lik förbannat hoppas jag att du gör det...

  • Anonym (Hur tänker Du)
    Anonym (lbk) skrev 2021-07-12 00:30:06 följande:

    Varför tror du att personen inte kommer att reagera som önskat?


    För jag är tjej 30+ hon kvinna 50+, hon är gift och 110% för sin familj.. jag har ändå fallit för henne <3 känns som att hon är nyfiken på att utforska vår kemi, samtidigt vet jag att hon aldrig kommer att göra det.. o att jag förmodligen övertolkat vår "relation"
  • Anonym (Hur tänker Du)

    My Gad. Jag pratar om allt o alla med dig, så jag förstår om du inte känner dig speciell.. i själva verket så är det ju Du som har en speciell plats i mitt hjärta.. vågar inte säga något med risk för att du bara tror jag skämtar, för det är ju min specialitet.. men det är verkligen du och endast du! Som river mina murar, får mig att tappa andan när vi är i samma rum.. du och endast du..

  • Anonym (Hur tänker Du)

    "minvän" fick mina känslor att som jag trycker undan, att kittla i magen över tanken "hur kan jag vara sååå attraherad av dig.. hur kan det kännas som att du också vill utforska oss.." inget uttalat.. men små flörtade som besvaras med genererat leende..

    Jag menar allvar.. jag dras till dig.. vill vara med dig!!
    Känns som att jag inte får luft utan dig!! 
    Men nä.. vi är/var kollegor som skojade vartom djupa samtal... Jag bryr mig från djupet av mitt hjärta, fastän vi båda är kvinnor med åldersskillnad......

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Hoppas du vill hälsa på mitt nya jobb snart, kanske tom ta en AW som jag försökt dra ihop alla dessa år :) XOXO

  • Anonym (Hur tänker Du)
    Anonym (Kollega) skrev 2022-05-07 22:19:14 följande:

    Har du förstått att du upptar mina tankar dygnet runt sen snart två år tillbaka?


    En kollega? Liiider av samma "problem".. känns som att där är något, en kemi vi båda vill utforska.. men jag vet till 99.9% att det kommer aldrig att ske... Det tär på en.. 
  • Anonym (Hur tänker Du)

    Tyvärr måste jag ta bort dig som vän på FaceBook o insta då jag vill vara mer än bara vänner.. det är osunt för mig att ha dig så nära men ändå så oåtkomlig....
    (Men jag vågar inte, klara inte att ta bort dig.........)

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Bettan! Du är så oerhört uppskattad och älskad! Jag må tycka om Dig lite för mycket.. så att det gör ont. Men jag vill ditt bästa! Sen om det är med eller utan mig, det väljer du Kyss

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Vill bara säga att jag saknar dig! Saknar att prata med dig, lyssna på dig. Du är så vacker med ditt lockiga hår och kloka sinne. 

    Har ju alltid hoppats på en djupare relation, vilket jag ibland tycks känna samma ifrån dig ...

    Men jag vet att familjen betyder mer än Dina känslor.

    Ursäkta om jag gör dig obekväm, men jag var bara tvungen att få det sagt.

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Är väl tyvärr det man gör när man formulerar sms som man inte skickar?

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Haaj. 
    Vet det var länge sedan vi pratades vid, men drömde om dig inatt 🙈 det var inte värre än att vi kramades när vi hälsade.. den var stel o tradig så jag sa skämtsamt till att bättre kan Du... Det var som om jag rev din känslomässiga mur, och jag kunde känna hur världens vikt som vilat på dina axlar  lätta. Kändes bra att finnas där för dig, så som Du fanns där för mig.

    Jag hoppas innerligt att det är bra med dig! 

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Kära C,


    Låt mig börja med att säga att mitt beslut att ta bort dig från Facebook var både förhastat och genomtänkt. Låt mig förklara varför.
    Vi var inte nära vänner utan bara förtroliga kollegor. Men ändå har jag alltid brytt mig om din åsikt och vad du tycker om mig. Jag kan inte förneka det faktum att jag fortfarande suktar efter dina "likes" och bekräftelse. Det är som om jag behöver dig för att se hur bra jag har det nu, för att känna att du fortfarande hejar på mig.
    Det är konstigt, egentligen. Vi har aldrig haft en riktig vänskap utanför arbetet. Ändå är du en av de få personerna jag uppfattar som genuin. Det finns något med dig som gör mig trygg och öppen. 
    Jag saknar att prata med dig, att dela tankar och skratt. Jag inser nu att jag har förlitat mig för mycket på Facebook som ett sätt att få den bekräftelse jag behöver från dig.
    Men här kommer sanningen. Det är inte hälsosamt att sträva efter din bekräftelse på det sätt jag gör. Jag borde inte låta min självkänsla och välbefinnande vara beroende av ditt gillande eller dina kommentarer. Det är som om jag försöker fylla det tomrum som min avsky och saknad av min mor har lämnat inom mig. Hon, med sin fula offerkofta, har påverkat mig på sätt jag inte alltid förstår.
    Nu när jag har tagit bort dig från Facebook så känns det både ångestfyllt och lättande. Å ena sidan ångrar jag mitt beslut, för jag inser att jag har förlorat en viktig person i mitt virtuella nätverk. Å andra sidan är det skönt att veta att du faktiskt inte har sett mina inlägg, att du inte har gillat eller kommenterat dem. Det är en påminnelse om att min värdighet och självkänsla inte ska vara beroende av andras reaktioner eller bekräftelse.
    Så, kära C, jag beklagar mitt förhastade beslut att ta bort dig från Facebook. Jag hoppas att du kan förlåta mig och kanske till och med återvända till mitt virtuella liv. Men viktigast av allt är att jag inser att jag måste sluta söka efter bekräftelse på fel ställen. Jag måste hitta ett sätt att bygga upp mitt självförtroende och min känsla av värde på ett sundare sätt.
    Med vänliga hälsningar,
    K
  • Anonym (Hur tänker Du)

    Så jag såg Dig idag.. Ville verkligen hälsa o ge dig en bamsekram, men med tanke på mitt senaste meddelande till dig där jag klargjorde att jag inte tycker om Dig, tvärtom... Så vill jag först skicka detta..

    "Känner att jag behöver förtydliga mig. Förstår att det är lätt att missförstå mig då jag vanligtvis mest flamsar i skämtar bort det mesta.. men Du är en av få som sett min riktiga sida.. den sorgsna. Du har varit en enorm stöttepelare. Dock känns relationen enormt unilateral, där jag får och får, men du behåller din mur uppe. Det känns konstigt.. jag vill så gärna finnas där för Dig som Du funnits för mig! Men konstigt nog kunde jag inte stå ut med att Du inte kunde ta emot.. Älskar Dig på alla plan, hoppas Det bästa för Dig!"

  • Anonym (Hur tänker Du)

    Fastän vi inte träffas då jag inte jobbar kvar, kan jag inte släppa kemin jag kände med dig. Kemin att jag kunde vara den jag är och du kunde vara du. 

    Svårt att veta vad som är vad.. en bra lyssnare eller till och med lite små intresserad.. jag vill iaf hålla om dig mer än en vän.. men vi var ju bara kollegor..

    Ponerar att jag skulle träffa dig ute, trevlig som du är så sträcker du ut armarna efter en kram, jag svarar skämtsamt att jag nog tyvärr får avstå med risken att jag inte kommer kunna släppa dig och du då svarar.....

Svar på tråden Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!