Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Om det talas om det på det viset från andra tror jag hon hade uppskattat att få veta det. Sånt där är inte alls bra. Att folk pratar bakom andras ryggar. Sen tänker jag att man inte ska låta sig styras av vad andra tror och tänker. Vad vet dom egentligen? De har inget att göra med det som pågår inom dig och det som ev pågår mellan dig och personen i fråga. Det är ju ditt liv du går miste om... Deras förlust att hon tycker bra om dig och inte dem ;)

Och om du nu på något vis blir särbehabdlad kanske det är ännu en anledning till att faktiskt prata om det.

Du sänder förmodligen ut en hel del signaler vare sig du vill det eller inte om du känner så starkt som du gör. Se upp så att hon inte uppfattar det som att du bara leker med henne. Känner hon något för dig så gör det nog henne bara ledsen om du sänder ut vissa signaler men inte fullföljer hela vägen. Iaf hade jag känt så.

Om det finns ett intresse från hennes sida också, som du har hintat om innan, och du känner som du gör så vore det hemskt att ni ska gå miste om varandra på grund av rådande omständigheter. Hur ofta händer det att man träffar någon som får en att känna som du beskriver? Kanske en gång, om man har tur.

Mitt råd är att fokusera på er, ta det privat och se vart det leder. I slutändan är det inte upp till bara dig, du vet faktiskt inte vad som pågår i hennes huvud. För att spara bådas tid och energi, prata. och om det inte går vägen får man hoppas att hon i alla fall tar det som en komplimang. Borde aldrig vara fel att berätta för någon att man uppskattar dem. Men vad vet jag? :)

Men är det försent att tala om för den kvinnan vad du kände/känner? Om du har hennes nummer så skicka ett sms och förklara allt. Vad har du att förlora nu om ni ändå inte träffas längre?

Alla har nog varit med om att bli avvisade någon gång men man kan inte låta det styra allting framöver. Jag tycker att du ska vara modig och berätta att du har känslor men samtidigt säga att om känslorna inte är besvarade så vill du väldigt gärna att ni ska vara vänner ändå. Men jag vet att det är lätt för mig att säga men svårt för dig att göra, men du har bara ett liv så det du kommer ångra är det du aldrig vågade.

Alla har nog varit med om att bli avvisade någon gång men man kan inte låta det styra allting framöver. Jag tycker att du ska vara modig och berätta att du har känslor men samtidigt säga att om känslorna inte är besvarade så vill du väldigt gärna att ni ska vara vänner ändå. Men jag vet att det är lätt för mig att säga men svårt för dig att göra, men du har bara ett liv så det du kommer ångra är det du aldrig vågade.

Hon kanske har gett upp för att du inte verkade intresserad och då är det inte så troligt att hon frågar om du vill ses heller. Så vänta inte på det utan var modig hela vägen. Ni har ju trivts i varandras sällskap så då tycker hon ju om dig minst som vän och kanske som något mer. Du verkar inte vara en pushig person så jag tror inte att hon skulle ta illa upp om du sa att du känner mycket för henne.

Jag trodde att det här skulle lägga sig om jag bara lyckades kontrollera situationen och lägga band på känslorna men det enda som har hänt är att känslorna har gått från en stark attraktion och intresse/nyfikenhet till något djupare. Jag kan inte avgöra om det är på ett djupt vänskapligt plan eller om det är en väldigt djup attraktion/förälskelse... Oavsett vilket så känner jag mig olycklig i att jag inte kommer att få veta vilket och vad det hade kunnat leda till. Du visade så tydligt ditt intresse och jag blev rädd för allt och backade. Nu tror du säkert att du läst av mig fel och att du bara inbillade dig allt men så var/är det inte! Man möter en som du i livet om man har tur och jag är för feg för att fråga om du vill träffas. Rädd för att det är jag som har läst av allting fel. Jag är inte längre rädd för var det kan föra oss, inte rädd för vad det kan bli av det här. Jag bryr mig inte längre om vad andra skulle tänka eller tycka men nu känns det försent. Och jag är feg, tänk om du inte alls känner något och jag bara är en knäpp patetisk människa som tror att det du visade var ett intresse. Det här kommer nog göra ont länge!

.

Vad jag vill skriva eller säga till personen är; Hej! Jag vet inte om jag har läst av allting rätt. Din invit om att du gärna ville ses, våra blickar och kroppsspråk säger mig att du är lika intresserad som jag. Jag vill gärna träffs, vill du?

Jag ska skicka en hälsning jag med :)

Det här mötet har bara gjort mig sömnlös, det var bara mitt fel allting och jag borde ha stoppat mig själv, för jag kände att jag inte skulle kunna hantera detta. Men kunde inte stoppa detta och nu vet jag varken ut eller in. Jag söker inte bekräftelse, jag söker dig och har gjort det redan innan vi möttes första gången. Känns mer som du söker bekräftelse?!

Du är en känsla som gnager i mig, hur mycket du kom att faktiskt betyda för mig!

Ja mellan oss finns något, det är givet, vi är ganska slutna och het livade båda två och synd är att vi inte kan prata på den nivån vi båda önskar och behöver.

Ja kanske kan vi gå vidare snart och sluta störa varandras tankar. Vet att det här gnager i dig med..

Saknaden är tung och blir värre för varje gång vi ses!