Jag håller på att tröttna.... Om du ska hålla på så här kommer vi aldrig någonvart. Jag orkar inte med en massa spel. Det du ser är vad du får, duger inte det så kan vi inte fortsätta ses. Du kan åtminstone vara man nog att säga det rakt ut då.
Jag vill fortfarande ha dig, det vet du nog. Men jag väntar på ett ja eller åtminstone ett nej. Jag vet att du har så mycket att tänka på och så mycket du oroar dig för. Jag kan inte tvinga dig, du måste bestämma dig själv. Jag hoppas du väljer "oss". Det kan bli hur bra som helst, ett tag i alla fall.
Jag vet att du vill ha mig... Jag vill om du vågar... Varför hör du inte av dig? Är du fortfarande rädd? Tro mig, allt kommer att bli bra. Bara du vågar.
Jaha, nu har jag väl gjort bort mig fullständigt.... Suck... Hoppas du tar det på rätt sätt när vi hörs vid nästa gång iaf. Om vi hörs.
Du bara måste komma imorgon... Jag står inte ut på det här sättet.
Väntar på dig.... Min kropp har bestämt sig. Skynda dig tillbaka :)
Jag är så himla glad att du vill träffas igen, och att du verkar känna samma sak! :) Du är verkligen vad jag behöver, så full av ömhet och trygghet och lugn :) Underbart... Och jag vill nog jobba mot en relation, trots de saker jag sa som kanske tydde på något annat... Jag hoppas att du fortfarande är öppen för det också.
Jag längtar tills vi ses :) Men jag är så himla nervös för vad du kommer att svara! Jag måste ta upp det här med dig... Och jag hoppas på ett positivt svar. Jag vet att jag svarade jättedumt förra gången, dumma dumma jag... Men jag hoppas att du fortfarande är öppen för mer. Hoppas!!
Men vad är det för fel nu då...?
Jag vet att du sniffar runt mig, när ska du ta nästa steg? ;)
Jag saknar dig... Väldigt mycket... :(
Det känns som att vi är på rätt spår :) Fortsätt nu bara att visa att du är den jag tror så vi kan ha en underbar tid tillsammans, kanske till och med en framtid...?
Jag håller på att gå åt av åtrå! Jag vill ha dig, NU!! Gud... När kommer du hem egentligen, imorgon? Och när kan vi ses? Tisdag....? Både min kropp och själ skriker efter dig, jag längtar så mycket efter dig och jag tror du känner samma sak. Jag tror faktiskt att du har saknat mig också 
Jag känner mig väldigt lättad över att inse att du fortfarande finns där, men jag blir så sjukt osäker när det går flera dagar utan ett livstecken. Ja, jag vet att det låter illa men det är faktiskt inte svårt att skicka ett kort sms även om man är upptagen. Hoppas att vi kan ses snart igen. Då kan jag iaf berätta lite andra saker för dig om hur jag tänker, sånt som kan vara viktigt för dig att förstå. Vill bara inte skrämma bort dig med mina känslor så jag måste hålla tillbaka lite. Förstår att det får mig att se osäker ut också, men jag ÄR osäker efter det du sa första gången. Jag vill inte att du ska tro att jag är som alla andra, för det är jag inte. Jag vill kunna vara så där varm och härlig mot dig som jag egentligen vill, men tar du det på rätt sätt? Kan du se möjligheterna och uppskatta allt det fina som vi kan ha ihop? Jag hoppas det...