Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Tråkigt att se att du är tillbaka här. De som varit tysta ett tag tror man det gått bra för. Är det samma person och situation som plågar dig? Eftersom du skriver här antar jag att du inte förmedlat din upplevelse och känslor till henne av någon anledning. Hur har hon lyckats hålla greppet om dig och påverkat dig så?

Önskar dig ett bättre nästa år!

Merde jag har kunnat relatera till en del av dina inlägg, på båda sidor. Om jag inte missuppfattat så har du lämnat en relation på grund av bland annat dina känslor. Jag har gått igenom något liknande. Och jag har varit där du är nu. Jag fick nog och satte stopp. Men har nu släppt garden igen, tyvärr utan att lyckas så särskilt bra. Jag är rädd att jag har eller kommer hamna där din hon har hamnat för dig. Mina handlingar har nog också varit små som du skrev tidigare, men känts väldigt avslöjande i stunden.

Det har varit en tid varvat av bekräftelser och avvisanden som ingen vet hur dom ska tolkas eller tas emot. För varje stund som gick behövde jag och krävde mer bekräftelse än innan för att vilja släppa in honom i mitt liv, kanske kände även han så och din hon så och du? Tillslut var gränsen mot honom högre än mot någon annan. Jag vet att saker jag gjort och sagt har gjort ont i honom så gränsen har också gett mig bekräftelse på hans känslor. Men till priset av att jag inte gav mig chansen att lära känna honom ordentligt eller låta honom möta mig på sitt sätt, eller släppa honom för den delen.. Kanske känner din hon liknande, då hon också blivit avvisad av dig tidigare?

Oavsett? denna j-vla bekräftelsetörstande lek borde ingen delta i. Tänk om spiralen varit annorlunda? Om jag stannat kvar istället för att rusa iväg med mitt? Om man bekräftat villkorslöst? Det hade känts bättre nu då, oavsett utfall.

Jag har hopp om 2020. Han eller inte så har jag satt mig själv i rörelse och gett mig förutsättningar till en intimare och mer kärleksfull framtid med någon som vill som jag. Ska inte hålla på med bekvämligheter. Det får bära eller brista.

Ledsen att göra dig besviken men min är en han. Varför gjorde du inte något själv?

God jul på dig också okända människa och ett bättre nästa år till dig också!

Jag tror jag beskrev det någorlunda väl i mitt svar till Merde. Mer bekräftelse och större handlingar. Tiden och situationen har gjort att jag krävde mer. Att det dessutom kändes mer än vad jag upplevt tidigare gjorde också att mina krav blev högre på hans sätt att möta mig.

Fast jag vet att det inte håller om jag inte också ger mer men i stunden har jag haft svårt för det. Får nog riva min egna mur om jag vill något.

Hur går det för dig då? Kommer du närmare ett närmande?

Håller definitivt med dig om att man inte bör låta rädsla styra en. Men det behöver inte handla om rädsla heller. Tvära kast mellan avvisanden och bekräftelse bygger inte tillit direkt. Och har man en gång brutit känslan av samhörighet så har man mycket jobb framför sig för att bygga upp den igen. Det krävs mycket vilja och handling av den som vill återställa. Men i slutändan kan det vara värt det. Dock såklart omöjligt om motparten inte är öppen för det.

Men detta är mer självterapi än svar på dina inlägg. Önskar dig ett fantastiskt år också! :)

Du vill bli mött men upprätthåller en fasad? Vad är det som hindrar dig? Det är ju bara jag..

Du har bakbundit mig sen innan och jag har inget annat val än att agera korrekt. Såvida du inte öppnar upp och bjuder in till helt nya scenarion. Det är bara du som kan knyta loss knuten så jag kan ta emot dig.

Det finns en plats här bredvid mig som är din om du vill ha den? Jag kommer ta emot dig med allt vad det innebär och med allt jag har.

Kom.

Jag vill inget hellre..

Tack för alla år vi haft. Tack för allt du lärt mig. Tack för alla platser jag aldrig hade sett utan dig. Tack för alla människor jag mött. Och alla äventyr vi haft.

Förlåt för att jag inte kunde älska dig till fullo.

Det är tomt här utan dig. Du har lämnat spår som aldrig kommer blekna.

Vi är bara vi. Och vi försökte. För att vi älskat och beundrat.

Jag hör dig fortfarande fast du inte är här. Kommer ta sin tid innan hemma är där du inte är.

Tack för alla minnen som jag för alltid bär med mig. Tack för all den tid jag fick gå bredvid dig. Tack för allt du ställt upp på och att du stått ut med mig.

Nu får du vara du och jag får vara jag.

Tack hjärtat för vår tid.

Tack Merde!

Ja, det har varit en lång process och en relation som sakta pyst ut under en väldigt lång tid. Glad att vi tagit oss den tiden. Nu känns det tveklöst rätt men gör förbannat ont ändå. Men det är jag ok med. Han var helt rätt för mitt liv då, men tyvärr inte för min framtid. Känns skönt att få stanna i saknaden och sorgen en stund.

Det är som det ska vara!

Nu kommer du hit!

Jag vill krypa in nära nära..

Vill du?

Vad vill du? Jag vill men jag gör bara bort mig. Och det gör ont. Du verkar lycklig och jag behöver också bli det. Jag kunde inte komma över dig i mitt dåvarande. Men nu kan jag det.

Det hade varit väldigt fint om det var så stort som det kändes men om inte så frigjorde det mig från något som var väldigt destruktivt och har nu öppnat dörrar till ett liv jag inte ens vågade drömma om i så många år..

Så tack för att du såg mig. Även om du kanske inte ens gjorde det.

Jag såg dig ialla fall. Du är guld.

Jag har egentligen inget att säga. Men jag undrar om du tänker på mig fortfarande ibland?

Fasader och förhastade slutsatser verkar vara din specialitet. Varför pratade du aldrig med mig? Varför sa du aldrig som det va?

Jag gjorde försök till en ärlig konversation. Jag förväntade mig samma tillbaka. Istället fick jag flams, vidare flört och tvetydiga inbjudningar. Allt högst olämpligt i vår situation. Hur ska man ta det på allvar?

Du har ingen aning om vad som pågått inom mig och hur det påverkat mig. Du har aldrig frågat. Jag har känt mig utnyttjad för din egen vinnings skull, på flera plan. Jag har inte kunnat lita på min magkänsla, min intuition, jag har mått riktigt jävla dåligt och min kropp har sagt ifrån.

Jag har försökt agerat respektfullt, snällt och ärligt mot alla inblandade. Hållt mig på avstånd men tillgänglig ifall du skulle våga ta klivet.

Nu när jag har möjlighet att vidga mina vyer har ditt agerande bidragit till andras fördel. Nu är jag fri och du är fast. Skyll på mig om det får dig att må bättre.

Jag hoppas du också blir fri tillslut. Men leta inte där du redan tittat. Det finns mer att upptäcka. Var inte rädd. Ta vara på din tid.

Vi kanske ses nån gång igen.

Det var trots allt värt det. Du kändes ju som min människa.

Du överträffar dig själv gång på gång med jävligt konstigt beteende. Omoget och oärligt.

Jag har förstått att jag aldrig riktigt såg någon i ögonen på riktigt, tills min blick mötte din. Möter blickar nu, ofta och länge, men inget har riktigt känts likadant.

Du kan inte ens vara normalt trevlig om du inte vinner något på det själv. Jävla pajas!

Gör du det?