Noll tolerans!

Jag kan bara tala utifrån vår dotter, som jag har erfarenhet ifrån. Hur ditt/dina barn beter sig vet jag inte och om det finns skäl till avvikelser.
Hos oss har vi t ex alltid bestämda mattider, alla sitter med vid mattillfället och sitter kvar tills alla har ätit klart.
När "den lilla" var för liten för att äta vår mat, satt hon med vid bordet ändå (i den mån hon var vaken) - även om det så var i babysittern. Vi skapade en rutin redan där.
När hon var ett år, förväntades hon äta samtidigt som oss. Vi tillrättalade kanske måltiderna inledningsvis, så att det var sådan mat vi visste eller kunde misstänka att hon tyckte om. Eftersom våra luncher/ middagar är en lugn stund och relativt lång sittning åt hon någongång under stunden. Sen plockades maten undan. Och det är DÄR vi har varit konsekventa, man äter när mat serveras. Man äter inte stunden innan eller stunden efter. Vi har inte heller gett efter för "jag vill inte ha" och försökt truga med något annat. Man äter vad som serveras. Punkt.
För att inte alla FLare ska ta en för allvarligt serveras naturligtvis annat om det är sådan mat som vi vet att hon absolut inte kan äta. Bruna bönor är ett sådant exempel. Vi tvingar henne inte heller att äta upp. Men man måste smaka.
Det har inte funnits utrymme till daltande vid bordet.

Givetvis har det inte gått smärtfritt hela vägen. Hon är ju bara ett barn... Idag vet hon vad som gäller och vi har aldrig dispyter vid bordet.

Men har man inte ätit på 3-4 timmar så e man hungrig.. Därför ska man hålla på rutinerna så slipper man dessa problem. 

Så var det, ja.
Har du hört på maken så "rälig och elak" förälder man är?
En utebliven lunch fick kompenseras med ett något utökat mellanmål.
Hur tror du att barnen på dagis klarar sig de dagar de inte äter lunch? Det finns många som börjar vid ett år (dock ej vår dotter). Får de äta när de vill bara för att lunchen hoppades över? Får de alternativ? Knappast. De får vänta till "mellis" och överlever det.

Att vi INTE har ett välbalanserat uppfostringssätt ska det ju stå =P

Fast jag tror de flesta har saker som man är benhård med, även om man inte är så auktoritär. Ex på saker jag inte viker mig för:

Hon ska ha hjälm när hon cyklar.
Hon ska sitta fastspänd i sin bilbarnstol när vi åker bil.
Hon ska hjälpa till att städa undan sina leksaker när det är för stökigt. Hon behöver INTE städa allt själv.

Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan. 

Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt? 

Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?

Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!

Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt. 

Men vad fick dig att göra det du skulle i skolan?
Betygen kommer först efteråt.

Fetat och understruket är nyckelorden.
Men rian81 frågade ju faktiskt vad som händer om personen inte vill när de lärt sig att deras vilja styr.

Fetat och understruket är nyckelorden.
Men rian81 frågade ju faktiskt vad som händer om personen inte vill när de lärt sig att deras vilja styr.

Men som så många ni säger! Att alla barn är olika och alla uppfostringstekninker inte funkar på alla barn. 

Då borde det ju inte spela någon roll om man har erfarenhet av egna barn eller inte! Eftersom alla ändå är olika..