rian81 skrev 2011-10-25 11:44:26 följande:
Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan.
Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt?
Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?
Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!
Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt.
Vad det för min del handlar om är inte att jag tänker ta en diskussion om precis och exakt allt. Eftersom jag inte tror att det kommer att bli sådana diskussioner om precis allt, i alla perioder i barnets liv. Jag tror på att barn medfött altruistiska, och de börjar faktiskt visa tecken på det redan vid 18 månaders åldern. Barn
vill göra rätt, barn
vill vara en del av gemenskapen, av ett sammanhang. Men. I vissa perioder kan det vara viktigt för ett barn att protestera, att pröva att säga nej, att "trotsa". Jag tror att det är viktiga perioder för att öva sig på gränser och att hitta sitt eget jag, sin egen roll i sammanhanget, att lära sig att argumentera, resonera och fundera. Och i det läget kommer jag att spegla mitt barns känslor, istället för att omedelbart säga "I den här familjen smakar vi på ALLT. Punkt!" eller vad det nu handlar om. En förskola med pedagoger som pekar med hela handen och inte har förståelse för barns olikheter och känsligare perioder och utvecklingsfaser, är inte en förskola jag skulle sätta mitt barn i.
Vi är en familj, där barnet är delaktig i vad som händer. Jag kommer inte att curla mitt barn i den meningen att jag ska linda in henne i bomull och låta henne leva på lösgodis och coca-cola bara för att hon vill. Det finns olika sätt att vägleda ett barn, och jag tror inte alls på stenhårda principer som det aldrig kan ruckas på, eller att man som det har skrivits i tråden ska "ignorera" känslor som ilska eller behov av uppmärksamhet. Jag tror inte på att tvinga barn att äta, att måla in dem i ett hörn där de inte har ett val. Jag tror på att samtala och resonera med mitt barn, att tro på hennes egen förmåga att vara delaktig, hennes förmåga att känna efter vad hon faktiskt vill och jag tror på att behandla henne som en människa - inte som en hund. Det senare har det faktiskt refererats till här i tråden, och det tycker jag är rätt bedrövligt.