Noll tolerans!

Är det möjligtvis så att du sitter och försöker kollra bort folk med argument a la "allt är relativt" eftersom du i själva verket inte har någon aning om hur det är att leva med barn?

När jag var liten så va det ingen som orkade sätta sig mot mig. Jag kände mig oälskad och bortglömd, alla andra barnen hade ju tider dom skulle vara hemma och föräldrar som såg till att läxorna blev gjorda osv. Att jag aldrig behövde städa mitt rum eller hjälpa till alls hemma har resulterat till att jag har stora svårigheter men just vardagssysslor! Allt som måste göras, tvätta, städa, betala räkningar, bada, laga mat, välja kläder själv osv. Det är svårt varje dag att behöva vara vuxen och ta ansvar för ingen har visat mig hur man gör och jag har aldrig fått in en rutin på saker och ting så att allt e bara jobbigt! Detta tänker jag inte låta mig son gå igenom.

Två invändningar:
-En smörgås på kvällen har väldigt liten inverkan på hur man känner sig på morgonen om man inte har en väldigt kort nattsömn så du blev blåst.

-Hungrig är jättebra argument i normala fall men precis som du verkade tycka här, inte tillräckligt för just denna stund. Argumentet kräver dock inte mycket intellektuellt.
De argumenten som läggs på är knappast resultat av analytisk förmåga utan snarare en upprepning av vad någon annan sagt i kombination med det egna minnet från tillfället.

Bra argument såtillvida att det uppnådde önskar resultat, dock inte bra.

I övrigt tror jag att en del sett för mycket på alla nanny-program som gödslat TV-tablån. Vi väljer våra strider och visst, dottern ville inte ta på sig skor förra vintern när jag hämtade på dagis så jag lät henne gå ut utan till slut och då upptäckte hon själv att skor behövdes och gick tillbaka och tog på sig.   

Jasså det räcker med barn i närhet, hur många, räcker 8?

Man kan väl sammanfatta det som att jag reagerar på när vissa verkar tycka att man ska sänka kraven på argument till barnets nivå så fort det är något som rör barnet. Jag köper inte det.

Kanske fel tråd för det men jag hade gärna vilja veta mer om vad du och andra tycker om dessa program, gärna beskrivet i detalj med egna alternativ.

Så var det, ja.
Har du hört på maken så "rälig och elak" förälder man är?
En utebliven lunch fick kompenseras med ett något utökat mellanmål.
Hur tror du att barnen på dagis klarar sig de dagar de inte äter lunch? Det finns många som börjar vid ett år (dock ej vår dotter). Får de äta när de vill bara för att lunchen hoppades över? Får de alternativ? Knappast. De får vänta till "mellis" och överlever det.

Å andra sidan fick hon bröstet/ flaskan med regelbundna tidsintervall också. Hon fick aldrig snutta när hon ville, bara för att...

Två vitt skilda saker.

Hur menar du förresten med från ovan?

Jag hoppar in i tråden. Förutsätter att ni pratar om barn i förskoleåldern nu, men det vore intressant att höra från er som argumenterar emot ts och P E hur ni tror att era barn fungerar i förskolan och senare i skolan. 

Tror ni att era barns förskollärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska plocka undan leksaker efter sig? Är det isåfall rimligt? 

Tror ni att era barns lärare behöver ta en diskussion, med tillhörande argumentation, för att era barn ska öppna matteboken och börja räkna? Är det isåfall rimligt och vilka argument tycker ni att era barn kan komma med? Att det är tråkigt? Det är jobbigt? Jag vill inte just nu? Mamma säger att jag inte behöver om jag inte vill?

Fattar ni inte att konsekvenserna av att inte vara den vuxne som klarar av att sätta upp enkla regler (kring grundläggande saker som mat, sömn, säkerhet) bara blir att era barn inte klarar av att ta normala motgångar när de blir äldre? Det vill säga- de blir curlade!

Detta handlar inte om att barn som lyder sina föräldrar kommer att bli små nickedockor som vuxna. Det handlar om att lära sig att livet inte alltid är rättvist, att man måste kunna rätta sig in i ledet och samarbeta med andra. Det handlar även om att saker inte alltid är/blir som man själv vill, utan man får acceptera läget. Uppfostran handlar inte i första hand om att lära sina barn att argumentera för sin sak, utan att få dem att förstå att det finns regler och normer i samhället som gör att våra relationer till bekanta och obekanta fungerar smidigt.