Noll tolerans!

Att tillsammans ta en "time out" när saker går överstyr tycker jag bara är positivt. Time out i "Supernanny"-betydelsen är ju något helt annat.

Vi med Eller gå ner i ögonhöjd och prata om ilskan och erbjuda sig att lyssna/sitta tillsammans och prata igenom det som hänt. Avsluta med att fråga om man gemensamt vill/ska säga förlåt.

jag funderar lite på hur vi ser på uppfostran kan hänga ihop med åldern på oss föräldrar. bara funderingar alltså.
jag är uppvuxen 80 tal och mina föräldrar hade lite flower power tänk. vi skulle alla vara med och bestämma och diskutera. väldigt få gränser. Jag har alltid varit lite gränslös, det är först nu som mamma som jag tycker det är viktigt med gränser. min dotter skall inte bli som jag var i tonåren tänker jag. min dotter ska inte se mig som en kompis utan gränser känns viktigt för mig och massor av kärlek såklart.

kanske inte har med ålder föresten utan mer på vilken sorts uppfostran man själv hade.

Nä, man ska ha bara ett barn, försörjning utan att jobbet tar ens tid, samt inga som helst andra intressen.
Hushållssysslor får väl lämnas bort.

Kanske inte alltid men ett alternativ som nämnts och som jag vill undvika.

Då undrar jag: Har de GLÖMT hur det är att vara tonåring?

Nja, jag vill inte likställa sträng fostran med brist på självständighet.

Mina syskon som är betydligt äldre fick också en betydligt strängare fostran men med den också mer ansvar tidigt och på vissa sätt mer självständighet och frihet.

Absolut inte men det finns många situationer där argument som presteras av ett barn på 2-5 år inte riktigt duger.

Du uppvisar i dina inlägg en rent otrolig brist på respekt för barn och deras person

Läs ditt eget inlägg. Du satte inga gränser vilket de facto betyder att allt annat kan prioriteras bort.

Om man har barn vet man att det inte pågår i timmar, men där står du dig ju slätt. Den tid jag nämner är naturligtvis den tid jag är tillsammans med barnet, vilket av uppenbara skäl inte är när jag jobbar. Jag antar att du kompenserar din brist på praktisk erfarenhet med att raljera. Vad gäller "hushållsarbete" som du refererar till flera gånger och som tydligen är väldigt viktigt för dig, så kommer naturligtvis inte disken före min son. Är det något som behöver redas ut mellan oss så kan disken vänta. Händer ingenting (nu diskar jag iofs alltid när han somnat, men i allafall)Ditt påstående om egen erfarenhet  i ärendet saknar substans.

Din brist på erfarenhet gör att allt du säger saknar substansJag kan använda ett verkligt fall som exempel.
2 döttrar, 7 och 12 år gamla bor VV hos sin ensamstående mamma och hos respektive pappa (de har inte samma pappa). Då ena pappan konsekvent har sin dotter VV medan den andra inte är så noggran och slarvar med sitt umgänge är de olika mycket hos sin mamma. Detta leder till avundsjuka dem emellan då båda värderar sin tid med mamma högt. Dock är den äldre dottern priviligierad med mer skötsam och omhändertagande pappa. Den äldre dottern vill ibland behandlas som ett äldre barn men irriterar sig sedan över att lillasyster blir behandlad som ett mindre barn och bemöter det med ett omoget sätt.
De bråkar och slåss ofta. Den äldre dottern både retas och utnyttjar sin styrka över den yngre medan den yngre även hon startar bråk och utnyttjar mammas beskydd över den mindre.

Det här är ett problem som vi inte hittar någon lösning på.
Mamman har nog med nog med jobb och hushåll och det finns inte mer tid att lägga på barnen samtidigt som det lätt blir konflikt när barnen är tillsammans.

Oavsett orsaker är detta beteende inte okej.

Får känslan av att ni tror att bara för att man diskuterar och resonerar med sitt barn så har man inga gränser öht. För sena timmar...nåväl

------------------------

Appropå slänga. En gång när jag hämtade saga på dagis hade hon fått två leksaker av påskharen. Vi sitter på bussen och hon är kinkig(2år). Vill springa runt och sitta på alla platser. Till slut tvingar Jag henne sitta i mitt knä. Hon tar då leksakerna och kastar, jag tar upp, hon kastar. Till slut blir jag sur och säger kastar du en gång till så Kastar jag den i soptunnan dör du vill uppenbarligen inte ha den. Hon kastar och den träffar en dam i huvudet.
Går av bussen och går raka vägen vill soptunnan. Har ALDRIG känt mig som en så dålig mamma. Hon var helt otröstlig och panikgrät och skrek dumma mamma.
Slutade med att jag också grät och sen gick vi in till Åhléns och hon fick välja ny leksan och jag fick säga förlåt hela den veckan, mamma gjorde fel, hon Blev arg men man slänger inte andras saker.

Får fortf ångest när jag tänker på det. Idag hade jag stoppat ner leksakerna i min väska och gett tillbaks när hon lugnat ner sig.

Petronella- helt ärligt jag vet inte. Blev så arg när hon "skämde ut Mig" genom kasta på damen. Nä verkligen inte oket gjort. Men om sanningen ska fram är jag inte supermamma och då var kg höggravid och min stubin var inte jätte lång. Lägg till trots och massa dumma bortförklaringar. Men jag lärde mig iallafall en läxa och saga berättade för fröknarna va dum mamma varit så nästa dag stod jag där och grät när jag förklarade... Men man får bara lära sig av sina misstag helt enkelt!

men jag tycker itne du gjorde fel som kastade leksaken .

Det finns INGEN som är en super mamma eller super pappa även om de tror de själv

Om jag slängde datorn i huvudet på min sambo så skulle jag tycka att det var helt i sin ordning att han kastade den ja .

Din poäng ?

När min son va liten och inte ville smaka på maten så satt vi runt bordet tills han gjorde det. Förklarade om och om igen att han behöver bara smaka och om han inte tycker att det är gott så är det ju en annan sak, men smaka är något man alltid ska göra, man kan inte välja att inte äta maten bara för att den inte passar för tillfället. Ingen människa, vuxen som barn, kan hela tiden äta det man är sugen på. 

Är det fel att vara konsekvent ? Vad tror du att signalen blir när man går och köper en ny?

Jag kan förstå att man i stundens hetta blir så där arg, det är inte lätt, för det bästa hade varit att du bara la undan dom på en gång, men eftersom du slängde dom, kan du verkligen inte gå och köpa nya sen! Vad ger det henne för intryck. I sånna fall måste man stå på sig för dom valen man gör, därför är det viktigt att man "väljer rätt fight" som man säger..

Men är du helt seriös i din fråga? Jag skulle ALDRIG i hela mitt liv ha råd att alltid äta det jag är sugen på! Har du det? Så självklart ställer jag mig och lagar mat ibland som ingen är super sugen på bara för att dryga ut i kassan.  

Min lillasyster har vägrat äta hästkött så länge jag kan minnas. Samma sak där, det spelar ingen roll för henne hur det smakar för hon äcklas av att det är häst.

Men nu ska jag bege mig att hämta min son på dagis, till middag blir det rå fisk, sushi, som vi alla älskar! =)  I den här familjen iallafall =) 
Ha det fin fint!!