Jag gjorde ett misstag som ung - ska jag få sota för det hela livet???

nej det har jag ju inte som vanligt.
* noterar pa to do lära sig läsa först och skriva senn*

Du skapade svåra sår i dina och andras relationer. Din fortsatta närvaro i deras liv är som saltkorn i dessa sår. Det mest respektfulla och osjälviska du kan göra är att bryta med din bästis och fortsätta vara en god hustru till din man.

Har du fantiserat ihop detta själv eller vad grundar du det på? Den enda som verkar lida är maken som inte ens fanns med i bilden när händelsen inträffade.

Du betedde dig själviskt och hänsynslöst (förvisso var du tonåring, vilket ger en viss förståelse). Du försatte din bästa vän i en otroligt svår situation. Javisst, alla kan göra misstag, men misstag har konsekvenser. I ditt fall betyder detta att din man inte klarar av att umgås med vissa personer i ditt liv. Personligen tycker jag att du ska sluta umgås med din bästis. Det är inte rättvist att såra fem personer (din bästis, hennes bror, hans flickvän, deras barn och din man) bara för att några år senare säga "Men vadå, alla gör misstag, jag har sonat för mina, get over it! JAG orkar inte må dåligt längre, så skit samma vad NI känner.". Det fungerar liksom inte så.

 

Du skapade svåra sår i dina och andras relationer. Din fortsatta närvaro i deras liv är som saltkorn i dessa sår. Det mest respektfulla och osjälviska du kan göra är att bryta med din bästis och fortsätta vara en god hustru till din man.

Låt honom stanna hemma om han nu är så obekväm runt en kille du satt på för en herran massa år sedan.

Han behöver absolut inte gilla det, men är man vuxen så är det dags att vara lite realistisk.
Visst din bästis brorsa verkar vara lite av en skit, men måste ju ändå kunna vistas i samma byggnad utan att göra bort sig helt.

Min sambo har varit likadan kring 2 av mina gamla flirtar (och betett sig riktigt ILLA), och fick ganska så genast välja mellan att bete sig som en normalfuntad vuxen eller stanna hemma och bete sig som en 4-åring med ett förståndshandikapp. 

Jag tycker inte att din man har med det som hände att göra överhuvudtaget. Själv skulle jag inte ta en sekunds skit från honom om jag varit du. Om alla andra klarat av att gå vidare är det tämligen penibelt att just din gubbe sitter fast i någon obekväm känsla som han dessutom går runt och sparkar dig för. Sätt ner foten. Hårt!

Jag tror det får bli så, att vi tyvärr inte kan gå. Han klarar att vara i samma byggnad om det t ex är en stor sammankomst med mycket folk, men kanske inte umgås i en grupp på sisådär 6 pers,... usch nej.

Du betedde dig själviskt och hänsynslöst (förvisso var du tonåring, vilket ger en viss förståelse). Du försatte din bästa vän i en otroligt svår situation. Javisst, alla kan göra misstag, men misstag har konsekvenser. I ditt fall betyder detta att din man inte klarar av att umgås med vissa personer i ditt liv. Personligen tycker jag att du ska sluta umgås med din bästis. Det är inte rättvist att såra fem personer (din bästis, hennes bror, hans flickvän, deras barn och din man) bara för att några år senare säga "Men vadå, alla gör misstag, jag har sonat för mina, get over it! JAG orkar inte må dåligt längre, så skit samma vad NI känner.". Det fungerar liksom inte så.

 

Du skapade svåra sår i dina och andras relationer. Din fortsatta närvaro i deras liv är som saltkorn i dessa sår. Det mest respektfulla och osjälviska du kan göra är att bryta med din bästis och fortsätta vara en god hustru till din man.

Jag känner igen mig i det du beskriver. Dock är det jag som har samma roll som din man. Jag kan inte riktigt ta vissa saker som min kille gjorde som singel och innan vi ens träffades! Min kille har haft mkt förståelse, tagit mkt skit och stått vid min sida alltid. Men nu börjat mitt beteende bli sjukligt och jag mår inte bra av det. För att rädda "oss" och för att jag själv ska må bra har jag bestämt mig för att gå i terapi.

Det här handlar egntligen inte om min sambo o det han har gjort utan det handlar om mig och min egen osäkerhet som går ut över oss. Om din man hade skrivit denna tråd hade jag sagt till honom att söka hjälp om han inte kan hantera det på egen hand. Det kanske inte handlar om det du gjort utan något helt annat? Till dig råder jag att ha tålamod, vara kärlksfull och förstående men att inte ta hur mkt skit som helst pga något som du ändå inte kan göra ogjort.

Jag skäms galet mkt för hur jag har behandlat min sambo, jag har varit riktigt vidrig mot honom och jag fattar inte hur han står ut med mig men han påstår att han älskar mig. Men oavsett hur mkt man älskar nån så ska man inte behöva ta hur mkt skit som helst.

Lycka till!

Meh! TS gjorde fel men de andra har ju förlåtit! Och hon var ju knappast ensam om att "skapa" detta. Brorsan gjorde mest fel, eftersom han var äldre och redan upptagen. Kan HAN förlåtas, kan självklart TS förlåtas!

Att TS sambo känner sig lite obekväm kan jag dock förstå, men han ska väl fortfarande kunna bete sig som folk?
Som sagt - han behöver ju inte bli bästis med killen. TS skriver att det blir "veckor av bråk och tårar" varje gång de har träffats och det låter ju inte normalt. TS, reagerar din kille SÅ start, behöver han nog söka hjälp!
 

Jag låg med min brors bästa kompis som vi fortfarande umgås med. Min pojkvän tänkte på det en del under vårt första år, men han ser nu att det inte finns en tillstymmelse till att det ska hända igen och att det trots allt är fem år sen!

Jag förstår. Det finns en tjej i vårt umgänge som min man hade en flirt med innan vi träffades. I början störde jag mig lite men nu bryr jag mig inte ett dugg. Det är klart - det är ändå en viss skillnad. Att du låg med din brors bästis eller att min sambo hade en flirt var inte ett BROTT. Det var ingen dålig sak. Det var ingen smärta, ilska och sårade hjärtan inblandade.

Men jag vet inte hur jag ska lösa detta nu när min man börjar krångla.

Funderar..

Hur länge har han vetat om detta?
Har han kunnat umgås innan med dem och vetat om detta?

Vilken osäker man du verkar ha. Jag tycker du ska säga åt han att släppa det för det är knappast hur du är nu, mer än så har han faktiskt inget med det att göra.

man kan ju inte låta tidigare relationer hänga en över huvudet.