• Anonym (kär skitstövel)

    Att älska en annan än den man lever med...

    Jag är gift och har barn, men älskar en annan...

    Det var ingenting planerat. Jag visste att mitt förhållande ofta haft jobbiga svackor och kriser men jag trodde inte att det i mitt hjärta skulle få plats för en annan. Men tydligen fanns det plats...

    Jag trodde vi skulle kämpa vidare med förhållandet som gifta, men sedan dök en tredje person upp och allt ställdes på sin spets. Jag har gått från att vara en person med en massa principer till att bli bedragaren och lögnaren. Jag står inte ut med mig själv längre för jag gör alla så jävligt ont. Jag önskar jag inte hade den här rollen men jag har ju själv försatt mig i den. Jag måste ta mig ur. Jag måste försöka bli en bra människa igen, men kan jag det? I ett tag har jag nu väntat på att kärleken till den andra ska slockna eller försvagas, men den finns fortfarande kvar där. Det har nu varit på detta sätt i ett år och vi alla lider.

    Mitt förhållande som redan var dåligt innan detta hände och där vardagen sedan länge innebär att "kämpa" har självklart inte blivit bättre av att jag älskar en annan. Min motivation till att kämpa har nästan helt slocknat.

    Den andra som älskar mig börjar bli lidande av denna situation i ovisshet. Hon säger att hon väntar på mig men börjar må dåligt av att inte kunna leva med mig.

    Jag själv mår också dåligt fast har ju ingen rätt att må dåligt då det är jag som orsakat situationen.

    Någon som lyckats ta sig ur en liknande situation utan att ta sönder 3 vuxna och sina barn?

  • Svar på tråden Att älska en annan än den man lever med...
  • Anonym (Tröttsamt)
    Anonym (suck) skrev 2011-12-15 11:11:47 följande:
    Det där vet ni väl ingenting om egentligen? Klart att han säger det till er, den klassiska klyschan "min fru förstår mig inte". Det kan mycket väl tänka sig att  de både pussas, sexar och har riktigt trevligt ihop. 
    Jag har sett det här på väldigt nära håll ett antal gånger och förstår inte hur ni kan vara så lättlurade. 
    Jag blir så oerhört trött på alla generaliseringar i dessa trådar. De finns säkert de män som ljuger även för älskarinnan, de finns de som talar sanning, det finns ju alla sorter även av otrogna män som det finns av människor i övrigt. Det finns säkert lättlurade älskarinnor och det finns de som inte alls är så också.
    Så enkelt det vore om man kunde generalisera som ni gör. Eller sätter ni etiketter på alla personer ni möter?

    Lika tröttsamt är det med den reskpektlöshet som råder i trådarna om otrohet. Antingen är många inte läskunniga eller så har de ett så stort behov av att ösa ur sina inte efterfrågade åsikter i alla tråder som rör otrohet. Om det specifikt står i en tråd att de vill ha råd av andra som är i en viss liknande situation, hur kan man då, fast man är långt i från det, ändå insistera på att kasta ur sig saker som inte bara är ointressanta i den tråden utan som faktiskt ingen har bett om. Gör ni så även i verkliga livet bland vänner, på jobb m.m.? Troligen inte.
  • de Robespierre
    Anonym (Tröttsamt) skrev 2011-12-15 13:28:03 följande:
    Lika tröttsamt är det med den reskpektlöshet som råder i trådarna om otrohet. Antingen är många inte läskunniga eller så har de ett så stort behov av att ösa ur sina inte efterfrågade åsikter i alla tråder som rör otrohet. Om det specifikt står i en tråd att de vill ha råd av andra som är i en viss liknande situation, hur kan man då, fast man är långt i från det, ändå insistera på att kasta ur sig saker som inte bara är ointressanta i den tråden utan som faktiskt ingen har bett om. Gör ni så även i verkliga livet bland vänner, på jobb m.m.? Troligen inte.
    Jag kan se vad du menar. Men detta är ett forum. Och det befolkas av personer som i sin egna lugna vrå i skydd av anonymiteten kan uttrycka sig hur de vill (nästan). Och det gör man. Så har det varit sedan vi fick möjligheten till detta (först via USENET/News sedan webforum). Det kommer inte att sluta. Det enda man kan göra är att inte bry sig om de inlägg som man inte gillar eller som inte håller sig till TS. Precis som i verkliga livet kan du välja att inte lyssna på alla som vill lufta sina egna åsikter. Sedan kan det alltid vara så att någon annan gillar det som man själv inte gillar.

    Att förstöra en tråd eller gå helt OT är en annan sak. 
  • Sven Erik Johansson

    Kan inte hjälpas , men jag är verkligen kär i min gamla kärlek. Jag har en snäll lojal och på många sätt bra flickvän och jag älskar henne och säger inte att jag gör slut med henne men jag älskar också den gamla kärleken i mitt inre. Hon är speciell för mig.

  • Anonym (suck)
    Anonym (Tröttsamt) skrev 2011-12-15 13:28:03 följande:
    Jag blir så oerhört trött på alla generaliseringar i dessa trådar. De finns säkert de män som ljuger även för älskarinnan, de finns de som talar sanning, det finns ju alla sorter även av otrogna män som det finns av människor i övrigt. Det finns säkert lättlurade älskarinnor och det finns de som inte alls är så också.
    Så enkelt det vore om man kunde generalisera som ni gör. Eller sätter ni etiketter på alla personer ni möter?

    Lika tröttsamt är det med den reskpektlöshet som råder i trådarna om otrohet. Antingen är många inte läskunniga eller så har de ett så stort behov av att ösa ur sina inte efterfrågade åsikter i alla tråder som rör otrohet. Om det specifikt står i en tråd att de vill ha råd av andra som är i en viss liknande situation, hur kan man då, fast man är långt i från det, ändå insistera på att kasta ur sig saker som inte bara är ointressanta i den tråden utan som faktiskt ingen har bett om. Gör ni så även i verkliga livet bland vänner, på jobb m.m.? Troligen inte.
    Det är klart att det kan vara som de otrogna männen påstår. Det är dock äldsta ursäkten i boken och jag skulle själv ha svårt att tro på den. Men alla får ju själv välja vad de vill tro på. 
    Det kan ju också vara så att männen kan älska fler än en kvinna åt gången, vilket nog inte är så ovanligt. Eller att de tycker att situationen passar dem alldeles utmärkt. De får ha kvar både familjelivet och lite kravlös guldkant vid sidan av.  
  • Anonym (kär skitstövel)

    I mitt fall älskar jag båda kvinnorna, på olika sätt. Min fru älskar jag som en vän. Jag vill inte att hon far illa, men jag har ingen större lust att planera projekt längre...Hon vill att allting blir som förut, eller helst bättre, säger hon allt emellan vredesutbrotten mot mig och mina handlingar.

    Tyvärr blir ingen av dem älskade så som de skulle behöva bli älskade.
    Älskarinnan klarade inte distansen/pausen jag tagit den senaste månaden och har mailat och skrivit att hon inte finns där för mig längre, att hon har lidigt tillräckligt, att hon både älskar och hatar mig

  • Anonym (Exakt samma)

    Lever med en kvinna, men innerst inne älskar jag en annan.

    Önskar inget hellre än att känslorna skulle avta för 'den andra' och infinna sig för min sambo. Har sådan ångest över vår familj och våra två barns framtid. Samtidigt så händer det då och då att jag 'bryter ihop' pga saknaden till den andra kvinnan. För det mesta lyckas jag förtrycka det, men plötsligt är det något som oväntat drar upp det till ytan.. Har aldrig i hela mitt liv kännt något så mäktigt och starkt och som känts så självklart 'rätt'.. Kan inte ens hitta ord nu när jag väl tillåter mig att tänka de tankarna.. Klarar av vardagen, men är aldrig lycklig.... Hoppas så innerligt att känslorna för min sambo skall öka....skulle vilja säga 'igen' men de har nog aldrig varit på denna nivå.  

  • Effie
    Anonym (Exakt samma) skrev 2011-12-19 02:05:02 följande:
    Lever med en kvinna, men innerst inne älskar jag en annan.

    Önskar inget hellre än att känslorna skulle avta för 'den andra' och infinna sig för min sambo. Har sådan ångest över vår familj och våra två barns framtid. Samtidigt så händer det då och då att jag 'bryter ihop' pga saknaden till den andra kvinnan. För det mesta lyckas jag förtrycka det, men plötsligt är det något som oväntat drar upp det till ytan.. Har aldrig i hela mitt liv kännt något så mäktigt och starkt och som känts så självklart 'rätt'.. Kan inte ens hitta ord nu när jag väl tillåter mig att tänka de tankarna.. Klarar av vardagen, men är aldrig lycklig.... Hoppas så innerligt att känslorna för min sambo skall öka....skulle vilja säga 'igen' men de har nog aldrig varit på denna nivå.  
    Varför stretar du emot?'
    Förtjänar inte både du och din sambo en bättre tillvaro?
  • Anonym
    Anonym (Exakt samma) skrev 2011-12-19 02:05:02 följande:
    Lever med en kvinna, men innerst inne älskar jag en annan.

    Önskar inget hellre än att känslorna skulle avta för 'den andra' och infinna sig för min sambo. Har sådan ångest över vår familj och våra två barns framtid. Samtidigt så händer det då och då att jag 'bryter ihop' pga saknaden till den andra kvinnan. För det mesta lyckas jag förtrycka det, men plötsligt är det något som oväntat drar upp det till ytan.. Har aldrig i hela mitt liv kännt något så mäktigt och starkt och som känts så självklart 'rätt'.. Kan inte ens hitta ord nu när jag väl tillåter mig att tänka de tankarna.. Klarar av vardagen, men är aldrig lycklig.... Hoppas så innerligt att känslorna för min sambo skall öka....skulle vilja säga 'igen' men de har nog aldrig varit på denna nivå.  
    Hej du man som skrivit detta. Jag känner så igen mig i din beskrivning fast omvänt då, är sambo med två barn och oerhört förälskad i en annan man som jag känner mer för än jag någonsin gjort för min sambo. Just det att det inte finns en lika hög grad att hitta tillbaka till gör det så hopplöst. Samtidigt tror jag att om man är så kära som jag och du är i dessa andra personer så är det nog en kärlek som är lite onåbar tror jag. I mitt fall älskar jag en man som jag aldrig hade haft en chans på i yngre ålder om vi träffats, han hade inte fallit för mig men då vi lärt känna varandra nu som lite äldre runt 40 så uppskattar han nog mer min typ av kvinna och jag ser bra ut för min ålder och han är en väldigt tilldragande man fortfarande på många sätt även om det falnat något säkert. Jag älskar min sambo som en livskamrat, någon jag heller inte vill mista. Men jag undrar ofta hur pass mycket denna andra man egentligen älskar mig, han vill inte skiljas det vet jag men hur långt når min kärlek? Jag har varit väldigt försiktig med annat är pratstunder men viljan finns men jag skulle aldrig typ ligga med honom,, då vore respekten förstörd anser jag. Jag vill ha kvar förälskelsen och veta att jag är den han tänker på när han hör låtar osv. Att jag sedan helst skulle vilja få barn med honom och leva ett paralelliv är något som jag får tampas med, det stannar inte bara vid att njuta av förälskelsen för mig men jag inser ju att jag får stanna kvar i det jag har då det förstör för mycket att separera och jag vill ju inte det egentligen. Jag började älska min sambo lite mer igen när jag märkte hur mycket han skulle göra för mig, tror inte den andra skulle göra detsamma så jag förstår ju innerst inne vem som älskar mig mest fast på olika sätt tror jag...
  • Anonym (Exakt samma)
    Effie skrev 2011-12-19 03:22:23 följande:
    Varför stretar du emot?'
    Förtjänar inte både du och din sambo en bättre tillvaro?

    Inte så enkelt. Min sambo är en underbar människa, med mycket starka känslor för mig. Min högsta önskan är att känslorna skall komma tillbaka. Även om de aldrig varit lika starka som för 'den andra' så är det inget jag kräver...men en en viss grad av passion 'måste' jag ha. När ett långt förhållande och ett par barn är med i leken så är det aldrig enkelt. Ibland känns kärleken för 'den andra' nästan som en förbannelse. Inget jag valt, och inget jag sökt.
  • Anonym
    Anonym (Exakt samma) skrev 2011-12-20 01:31:17 följande:
    Inte så enkelt. Min sambo är en underbar människa, med mycket starka känslor för mig. Min högsta önskan är att känslorna skall komma tillbaka. Även om de aldrig varit lika starka som för 'den andra' så är det inget jag kräver...men en en viss grad av passion 'måste' jag ha. När ett långt förhållande och ett par barn är med i leken så är det aldrig enkelt. Ibland känns kärleken för 'den andra' nästan som en förbannelse. Inget jag valt, och inget jag sökt.
    precis så är det!
    Men det finns ett mycket gott liv efter skilsmässan. En otrohet/separation är inget annat än en fullkomligt självklar utveckling av ett mycket långt förhållande, men det är svårt innan man tar steget, När steget väl är taget kan alla blomma o leva upp. Även den som blir lämnad. Om den vill förstås. En del grottar ju ner sej i bitterheten.
Svar på tråden Att älska en annan än den man lever med...