Juli bebis 2012

Insåg att jag inte har koll på veckorna Trodde det var den 30e av någon anledning.. Gravidhjärna...

Nä... Med sonen kände jag i v. 15, men nu gick jag in i v.18 idag och jag känner inget! Lite läskigt... Det står t.o.m. i min App att partnern kan buffa på magen nu och känna buffar tillbaka.... Eh, nej. JAG känner ju inget ens, hur ska han kunna känna...? Rädd att de ska vara något fel, 11 dagar till RUL... Får väl se då..

Lustigt, i första graviditeten tyckte jag också det var kul att kulan växte, nu tycker jag det är skönt att det inte växer lika fort. Men lite oroväckande samtidigt. Känner mig mycket mindre denna gången, har mer fett på magen bara, men när man "drar undan" fettet så ser jag riktigt smal ut, knappt någon putning...Speciellt tidigt på morgonen.

18, men jag var större förra gången, det är mest det som är lite läskigt. Man har ju hört att ma ska växa snabbare med andra barnet, men nu är jag mindre än i v.18 med första. Men som sagt, DÅ tyckte jag det var kul att ha kula , det sparkade i v.15 också, jag känner inget än med denna... Kanske har kännt lite, men inte så att jag kan vara 100% säker. 
Jag tycker dock att det är skönt att inte vara så stor, utbildar mig till bagare/konditor och det är en del tungt/fysiskt arbete, så då är det bra att inte ha världens projektil till mage... bara det kunde röra sig mer. 

Uscha, har gått upp 6kg sedan invägningen för 3 månader sedan.... inte ok enligt mig... men men.... Magen r inte så stor (större rumpa?).... Fast idag är min mage enorm! Spänner som en konstant sammandragning, gör nästan ont! Helt svullen.. bläää... hoppas det går över.

Gick in i v.19 igår. Men det snittar ju på 2kg/månad... Lite för mycket enligt mig, efterosm man brukar fläska på sig mest på slutet!

Usch, har en av de värsta dagarna i mitt liv idag. Vissa förstår mig inte alls, andra vet jag förstår precis. min 10,5 år gamla hund fick avlidas idag, hon hade cancer och hade gett upp, det fanns inget mer att göra. På tisdag ska vi ha babyshower för en väninna, på onsdag är det RUL, och på torsdag fyller lillebror år. Massa dagar man ska vara glad på, men det känns som om denna sorg kommer sitta i många dagar om inte veckor. Har inte ens kommit över min katt helt som dog för 6 år sedan, han blev också 10 år... Fy vad det känns hemskt... 

Tack för er omtanke, har nog aldrig varit så här ledsen. Gråter konstant! Sitter och försöker pyssla bland hennes grejer, kan inte göra mig av med något nu, men lägger vissa speciella saker i en låda som jag ska spara, resten får ligga i en annan låda tills jag är redo att släppa taget.. Hoppas inte bebisen känner av för mycket av min ledsamhet, hulkningarna och gråtattackerna.

Jag fick MF i slutet av  v.13 min första graviditet, och det är inte så tidigt. Men jag fick lite rosarött i trosorna som blev mer och mer på 2 dagar, och molvärk (som mensvärk,eller förlossningsvärkar) som också växte sig starkare. Jag åkte in till sjukhuset och 30 min efter att de konstaterat att det inte fanns något levande foster så började allt komma ut när jag var hemma. Det höll på i 1-2 veckor. 

Jag undrar om jag kommer kunna får havandeskapspenning eller bli sjukskriven senare. Det kommer behövas i minst en månad innan BF, men jag är orolig för att det inte ska gå eftersom jag är student. Dock är jag lärling på en bageri-utbildning, vilket betyder att jag inte har några direkta lektioner, iaf inte teori. Vi sitter i skolbänk ca 2 timmar i veckan, annars är det bara praktiskt arbete. Det kommer ju inte gå att jobba som bagare i 8-9e månaden! Få ta och ringa FK och fråga hur det ligger till...

Imorn RUL! Hoppas den vill avslöja vad den har mellan bena Men har svårt att vara glad och glädja mig åt något nu.. Är bara ledsen hela tiden, har suttit på toan på jobbet några ggr idag och gråtit. Känner sån skuld till min hund. Om hon tycker att jag var tillräckligt snäll mot henne, gick på tillräckligt med promenader ( tycker inte jag, har jobbat/pluggat heltid och har barn...), och om hon förlåter mig för att jag inte upptäckte att hon var sjuk i tid, och att jag var den som valde att ta bort henne till slut, trots att mina föräldrar ville ge henne EN dag till, EN behandling till... Usch, har faktiskt aldrig varit så här ledsen, inte när min farfar dog eller andra släktingar. Hon var minst lika nära mig som min närmaste familj (föräldrar+syskon)...  

Nu har jag varit på RUL! Och det blir en till pojke! Det är ju bra, men jag hoppades ju på en tjej. Vill ju bara ha 2 barn egentligen, och nu vet jag inte. Har alltid sett mig på som flickmamma, med antingen en av varje eller 2 tjejer och nu är den "drömmen" liksom spräckt. Är lite extra känslig för "besvikelser" nu när jag är ledsen över att jag förlorat min "adoptivdotter" (hunden). Hon var nog den enda Rottweilern med en stickad kofta i rosa Glittrande rosa halsband och lila koppel.... Tänk var utspökad och gullad en dotter hade varit! haha. Kanske lika bra då :-S