Engla80 skrev 2012-02-21 11:09:11 följande:
Tycker också det är konstigt att det skilljer sig så mycke imellan länen ang att kolla kön. Här verkar det som att om dom råkar se eller om det finns tid över efter själva kontrollen så kollar och berättar dom gärna. Men det förutsätter att de har tid över för att "leta" eller råkat se under kontrollen. Jag tycker det ska va upp till föräldrarna om dom vill veta eller ej. Det är ju faktiskt vårt barn och inte deras...
Själv mår jag riktigt piss idag... Jag har så himla lätt att tappa humöret! Känner inte alls igen mig själv och denna ilska och irritation jag känner är faktiskt lite skrämande

För att pysa ut det värsta skrev jag ett "jag hatar världen..." sms till min make och fick inget stöd alls tillbaka utan bara en halv snutig komentar

Jag förstår att det är svårt för honom att förstå mina svägningar (för jag fattar ju inte dom själv) och dessutom hade jag dom inte alls under förra graviditeten. Men är det så svårt att försöka stötta och peppa? Om han är ledsen, arg, upprörd, irriterad osv så försöker jag göra det bättre inte XXX knäpper jag honom på näsan...
Ush, nu gnäller jag här inne igen... Förlåt tjejer! Behövde ventilera...
Tråkigt när homonerna påverkar sådär! Tur det bara är hälften kvar!
Själv mår jag ju fortfarande illa och tänker att jag borde ha hög hormonhalt fortfarande vilket borde påverka humöret som hormoner kan göra men jag känner inget. Antingen lever jag väldigt oprovocerat eller så har mina hormoner inte den effekten. Kan oxå vara så att min sambo lärt sig från förra graviditeten att det är bättre att hålla med mig och hålla sin egen åsikt för sig själv :)
Har du pratat med din man om hur du mår och att du behöver hans stöd? Jag förklarade för min sambo förra gången att jag visste att humöret berodde mkt på hormoner men att jag ville att han skulle ha överseende med det och att jag ville ha hans medhåll och stöd även om det verkade vara över lite fåniga saker.