Växelvis boende och samarbetsproblem

Missade slutet eftersom jag blev för ivrig...:)

Pappan kan inte tvinga henne till samarbetssamtal men han kan vägra falla till hennes nivå och se till att maila frågor och maila information ändå. Det är bra att han tar tag i det och stämmer henne. Han måste bara komma ihåg att förutom gemensam vårdnad även yrka på enskild i andra hand eftersom om rätten finner det omöjligt för dem att ha gemensam vårdnad, och han inte yrkat på enskild, men mamman har det, så kan han förlora vårdnaden helt.

Mamman låter verkligen som om hon försöker hålla barnet som en bebis. Undrar varför...

Han brukar sms:a eller ringa om det är något särskilt som hänt under umgänget.  Eller så ringer mamman och frågar vad de gjort och ätit osv.
Tror att stämningen bara kommer handla om umgänget, de verkar nöjda med vårdnaden som det är.   Mamman har redan stämt honom för ensam vårdnad en gång,  men det gick inte så långt.
Mamman kan inte få fler barn, det kanske är därför hon försöker ha honom som en bebis.  Det är inte bra, men ingen anledning att hon ska bli av med boendet eller vårdnaden tyvärr.

Detta gäller inte mig, utan pappan är min kusin.  Vi umgås en hel del eftersom jag också har en son i samma ålder.

Anledningen att jag säger att han ska maila är för att han ska se till att få det svart på vitt!

Okej, då är det desto fånigare att hon nekar en utökning. Hon kommer inte att komma någonstans med att hans umgänge ska vara minimalt när de har gemensam vårdnad och båda är nöjda med det.

Jag förstår. Tråkigt bara att det är barnet som blir senare än nödvändigt i utvecklingen.

Ta mycket riktigt allt (men minimalt) på mail för att ha det svart på vitt.

Det behövs inte så mycket samarbete som folk tycks tro, i USA kallas det parallellt föräldraskap (parallel parenting) . Så lite kontakt som möjligt med den andra föräldern och var och en sköter sitt. Man behöver inte informera om vad som händer när man har barnet bara svara (kort) på ev frågor eller ge "viktig" information som om att barnet haft feber el dyl.
 
Hittar man medicin mailar man och frågan när och hur mycket som ska tas. Får man inget svar ringer man bvc och frågar. Släpp det med blöjor och napp o dyl, var och en kan ha det som den vill hos sig. I tr säger man att samarbetet är tillräckligt (vilket finns dokumenterat i mail).

Lycka till!

Du har rätt förutom att jag anser att han ska maila all information som han kan anse är nödvändig att kommunicera om. Anledningen att han ska berätta vad han planerar att göra och vad han har gjort med barnet är att mamman inte ska kunna komma och påstå att han utsatt barnet för olämpliga besök och upplevelser.

Ja, jag förstår.  Det är en bra idé.Det stod på förpackningen när medicinen skulle tas och vilken dos, men han visste inte varför han skulle ha medicinen, eftersom mamman inte berättat om läkarbesöket.   Detta var på fredagkvällen, så han kunde inte ringa till VC eller något och fråga.   Nåväl, hon har berättat om läkarbesök vid andra tillfällen (han brukar alltid följa med dessutom), så det var inte hela världen.    Anledningen till att hon inte berättade den här gången var att de grälat om något samma vecka.  

Napp och blöjor är det mamman som tycker det blir samarbetsproblem om, då pappan ensam beslutat att pojken ska sluta med detta under hans umgänge.   Mamman menar att hon ville varit med och bestämma detta, och att pojken "vill" ha napp och blöja hemma hos henne och därmed inte alls är mogen att sluta. 

Hoppas ju på att TR inte tycker att samarbetsproblemen är för stora, för mamman kommer gå in stenhårt för att de inte bör ha VV pga att de inte samarbetar och kommunicerar.

Uttrycker mammam att hon vill ha denna information skulle jag kort sammanfatta. Men risken är just att den används för att hävda att de besök som görs/ska göras/personer som man träffar/ska träffa/mat man ätit... Inte är 'brat'. Det ger alltså bara möjlighet att gå i gång på saker (skapa samarbetsproblem). Däremot har du rätt i att det är bra med dokumentation. Därför bör man även föra dagbok, enkla minnesanteckningar räcker. 

Precis! Det som gäller är minimal kontakt och att inte 'svara' på det som leder till 'samarbetsproblem'. 

Jag skulle gå med på napp ett tag till (tills VV var i hamn) och blöja (för jag misstänker att det gäller på natten?) tids nog kommer hon hur som få rådet att sluta från förskolepersonalen (om det gäller dagtid).  

Han vill inte ha napp hos sin pappa, pappan tog bort den i våras, och pojken har aldrig frågat efter napp hos pappan sen dess...  
Han är blöjfri hos pappan både dag och natt.  Det kan väl aldrig vara bra att sätta på honom blöja igen nu när han varit utan så länge?
Vet faktiskt inte om han fortfarande har blöja hos mamman, när pappan hämtar på dagis har han ingen blöja i alla fall.   Det var ett halvår sen detta bråket kom upp, när pappan berättade att pojken numera var blöjfri hos honom, och att det gick jättebra.   Mamman blev väldigt upprörd, för detta var inget pappan ensam fick besluta om.   Pappan har inte tagit upp det samtalsämnet något mer, för mamman gör ju ändå som hon vill hemma hos henne.  

Klart han inte ska börja med napp och blöja igen men ett halvår sedan?! Ja men då är det ju som du säger överspelat. Släpp taget (eller säg åt pappan att göra det) och gå vidare. Glöm samarbetet för tillfället, kanske blir det bättre i framtiden, eller inte. Fokus på relationen med barnet och en så pajkasningsfri tvist i tr som möjligt är mitt råd.

 

Han tänker ju mycket på detta med samarbetet, eftersom han ser det som att det kan hindra honom från att få mer umgänge med sin son.  Mamman säger att de aldrig kommer kunna ha växelvis boende eftersom de inte kan samarbeta eller kommunicera på ett bra sätt. 

Jag förstår det. Men då gäller det också att välja sina krig, helst inga alls. Jag valde den taktiken och när det kom anklagelser om samarbetsproblem så frågade jag bara vilka? Det blev då svårt för motparten att svara. Och sätter de då igång med trivial pajkasning och man själv förblir lugn så ökar nog chansen att även andra ser tror jag. Ger man sig dock in i leken själv så blir det bara en massa förvirrande han sa hon sa, dvs tydliga 'samarbetsproblem'. Försök koppla bort och ladda batterierna inför tr.

Jag har en pappa som har vårt barn varannan helg vecka 1 fr-sö och en övernattning vecka 2. Jag har i över 2 års tid försökt få med honom till familjerätten på samarbetssamtal men han vägrar.

Nu efter två års tid har han mailat och skrivit ett till synes uppriktigt brev där han "tycker att det är tråkigt för xx skull att det skall vara så här" och föreslår att vi ska träffas bara han och jag och "prata och han skall vara öppen och ärlig".

Efter alla turer med denne man vet jag att det är något han är ute efter, annars skulle han inte vända på steken efter att ha mailat elakheter som vanligt bara någon vecka innan detta.

Själv har jag typ 100 mail där jag bönfallit han att komma till FR och försöka få till ett bättre samarbete.

Och NEJ, jag kommer inte utsätta mig för att vara ensam med honom efter allt elände som han har ställt till med. Jag vill ha med endera FR eller gå till familjerådgivningen och få sakkunnig hjälp.

Men det är han inte intresserad av. Han vill antagligen med detta försöka visa att JAG tackar nej till HANS förslag. Och glömmer då lägligt alla mina mail som jag skickat.

Det handlar bara om att han skall bestämma och att allt ska ske på hans villkor. Själv har jag hela tiden haft vilja att diskutera och mötas MEN inte han och jag ensamma däremot. Det kommer jag aldrig att vilja INNAN vi kan kommunicera med varandra på ett schysst sätt. 

Man sitter inte gärna ensam med ngn som trakasserat, hotat och stalkar en direkt...

Nej, fy för alla dessa idioter som har annat än barnets bästa för ögonen oavsett mamma eller pappa! 

känner igen symptomen på den mannen du beskriver.. mina barns mamma har samma och jag har, precis som du, alltid varit öppen för  samtal. Gärna familjeterapi och samarbetssamtal men inte med henne ensam. 

I längden är det sådana som du och jag som kan leva med oss själva och dessutom kommer våra barn se på saken på ett annat sätt när de är stora.

Håll ut!