Hur är era 20-månaders barn? undrar en förtvivlad mamma...

Förutom det där med bajset så låter det precis som min son, han blir iofs två år nästa månad. Han kan allt själv, vill bara göra det jag gör inte leka med sina leksaker och blir jätteledsen eller arg när han inte får som han vill. Jag försöker låta han vara delaktig i det mesta men ibland tryter mitt tålamod och vissa saker kan ju skada han så ALLT får han inte göra och då får han utbrott. Ibland går det bra att avleda att han får hjälpa mig med något, leka med vatten älskar han. Ibland går det inte ens att prata med han, då får han skrika av sig lite....brukar slå på videon med hans favorit när han är riktigt upp i varv och det brukar lugna ner honom för det mesta. Men det kan vända fort åt det andra hållet också, dom är inte långsinta barnen tack och lov =)

Tack för ditt svar Jbk. av ngn konstig anledning så känns det skönt att höra att även andra barn är så, det kanske är tom ganska vanligt att de är väldigt viljestarka mellan 1,5-2 år? De kanske inte har förmågan att förstå alltid varför vissa saker inte kan vara som de vill? Tuff ålder, hoppas han lugnar sig innan lillasyster kommer om 3 månader....

Det låter som en helt normal 20 mån i mina ögon. Mitt andra barn var jättearg kring 18 mån och frammåt. Först för att han inte pratade så bra men sen blev det ännu värre när han började prata och insåg att han inte fick som han ville fast vi förstod vad han menade. Då var det mycket slänga sig i golvet och vråla.

Idag är han 5 och tämligen resonabel, kan fortfarande bli arg och tjurig och har ganska hetsigt humör men nu kan han behärska sig och även om han är arg på oss så ligger han inte på golvet och skriker eller vevar och slåss utan nu hanterar han det som det större barn han är.

Tack Cosinus att du delar med dig och lugnar mig   Jag har alltid tänkt (som många andra föräldrar såklart) när jag sett ngn unge slänga sig på golvet "så kommer inte mitt barn göra" - och ja, det är just det man får uppleva. Så det gäller verkligen att ta itu med allt detta som verkar vara ganska normalt.

Går era 20-månaders på dagis? jag vill gärna tro att det blir annorlunda när de sen har en mer rutinerad vardag och blir lite mer trötta på förskolan...då orkar de väll inte utmana mamma och pappa så mkt? eller hur är det?

Din son låter fullständigt normal. Min dotter är snart 20 månader och hon vill göra allt själv utan att få hjälp. Hon är inte intresserad av sina leksaker utan mer av sina brosans leksaker, hon älskar mina skor, linne, att leka i köket med köks grejer är det roligaste som finns... 

Matad vill hon inte bli för det känner hon att hon klarar av själv, duscha vill hon inte ha hjälp med heller, hon ska tvätta håret, tvätta kroppen...

Det hon kan göra själv får hon göra, hjälper jag henne så får hon sina utbrott med de går över väldigt snabbt och då hjälper jag henne när hon lugnar sig. 

Måste påpeka att hon går inte på dagis än utan vi går på öppna förskolan då och då, men jag har märkt att hon har inte så stor behov att umgås med andra barn i hennes ålder. Hon vill leka med barnen som är något år äldre än henne. 

Skillnaden är att min dotter pratar inte så mycket än, hon förstår allt men kan något ord bara. 

Jag tycker att du inte ska vara så orolig, allt kommer ordna sig.

Har du ingen som kan ta hand om honom för någon timme så du får lite ensam tid att pusta ut och så.
 

Min gick på dagis då, där var han lugn som en filbunke men hemma testade han alla gränser som fanns. Jag minns så väl en gång när jag kom och hämtade, lite tidigare än vanligt och han satt och åt mellis.

Han satt där så himla prydligt och åt och inget kladd, inget kastande med mat, inget hällande med pipmugg utan han såg synnerkligen välartad ut.

Så fick han syn på mig och på sekunden hade allt på bordet åkt i golvet och han skvätte för glatta livet med pipmuggen och blötte ner så mycket han bara hade tid med innan han blev avväpnad. Kändes ju sådär :/

Jag har 4 barn, min äldsta har alltid varit superenkel. Min två då som passar in bra i den här tråden. Min trea har oftat varit på bra humör men ist för att ta konflikter och bli arg som storebror så har han helt enkelt bara gjort ändå. Smugit undan, väntat tills man vänt sig om. Aldrig tagit ett nej, helt enkelt bara inväntat ett bättre tillfälle. Han är nu 3.5 och har fortfarande de tendenserna i sig även om det blivit bättre. Jag har _aldrig_ vaktat ett barn så mycket som jag vaktat honom och jag föredrar faktiskt slänga-sig-i-golvet varianten för visst det var skitjobbigt men jag visste iaf vad han ville och var jag hade ungen. Det var mer konflikter men mindre vaktande.

Lilltjejen är bara 15 månader och änså länge rätt go och glad men visar tendenser på ett ganska häftigt humör redan nu så jag misstänker att jag kan få en till golvvrålare i henne. Tiden får utvisa :)

Min son är 20 mån men han har alltid varit väldigt envis, viljestark och ganska så mycket krävande, mer än andra jag känner iaf. Men just nu är det tydligt att han på ett annat sätt vill klara av saker själv och allting är bara nej nej, oavsett om jag erbjuder något han egentligen vill ha, om det gäller att ta på kläder (som aldrig varit ett problem tidigare), byta blöja eller nästan vad än jag frågar. Det brukar funka att avleda med något i många fall, sjunga favoritsången eller görs något "plötsligt". Det roliga är ju att han säger nej även när han egentligen vill ha något som sagt, och då tar jag bara bort det och säger ok och då vill han helt plötsligt ha det iaf. ;)

Tror knappast det har med utbytet med andra barn att göra:) låter som en typisk två-åring. Det beteendet kan mycket väl komma tidigare än 2-3 år. Min son är 18 månader och är precis likadan. Har alltid varit väldigt envis, viljestark och nyfiken och nu har han verkligen blommat ut i såkallad trotsålder. Idag la han sig på golvet och dunkade huvudet i golvet jättehårt flera gånger när jag ville hjälpa honom att ta på strumporna. Jag försöker att tänka "självständighetsålder" istället för "trotsålder". Har även en två månaders tjej hemma så ibland vill man ju verkligen bara dra täcket över huvudet:(

Det låter som du har ett barn som är som barn är i den åldern, fullständigt "normal" .

http://www.ur.se/Vuxen/Familj/Foraldraskola/1-6-ar/Artiklar/Overlevnadsguide-till-trotsaldern/

Så ett barn kan alltså hamna i trotsåldern redan från ca 18mån?

Mellan 1,5 till 3 år står det i länken, så I guess so :D

Men jag skulle nog inte vilja kalla det för trots ändå, utan mer som någon sa "självständighetsålder". För jag tror inte att en sådan pass liten riktigt förstår att "trotsa". Våran son är likadan här hemma, det mesta ska han göra själv och annars får han tokspel på oss. Det är ju superbra att de har viljan att testa, testa och testa, men det är mindre charmigt när man har lite småbråttom iväg till dagis ;)

Oj så normalt barn :))

Jag kallar det inte "trotsålder", utan ser det på samma sätt som man gör i länken. Jag har aldrig upplevt att våra barn har trotsat, däremot har det varit en rätt humörsfylld tid mellan framför allt 1½-2½ år om man säger så .

Låter som min dotter! 20 månader om två veckor

åhhh vad härligt med era svar, tack tack tack )) Detta ville jag verkligen höra Roligt att ni delar med er , då får man lite perspektiv på saker och ting. Har precis fått hem boken "Trots" (genom Vi föräldrar) och skall börja tokläsa hihi )

Hade ingen aning att det där med självständigheten kunde komma så tidigt, trodde 1,5 åringar var fortfarande "större bebisar" men det är de inte alls )

Min dotter är precis så, vill göra som hon vill, leker sällan själv och blir lätt arg eller frustrerad om nåt går fel. Så ditt barn är helt normalt Svaret hur man ska handskas med det kan stavas med ett ord: TÅLAMOD Det är bara att bita sig i tungan och hålla sig lugn. Jag märkte jättestor skillnad på min dotter när jag höll mig lugn då hon blev upp i varv än om jag själv också blev frustrerad för att hon var det. Är jag lugn så blir hon lugn, är jag uppjagad bli hon också uppjagad. Man måste föregå med gott exempel så de lär sig handskas med situationer.

Jag tycker det låter som om ni gör alldeles lagom med aktiviteter för en 20 månaders barn. Ett barn inte den åldern BEHÖVER INTE förskolan. Jobbar föräldrarna och man inte har något val är det jättebra att det finns, men det bästa för barn är föräldrarna! Så är det bara. Detta säger jag som förskollärare själv. Tänk på att denna tid snart är borta, njuuuut av ditt barn. Innan ni vet ordet av är det 20år och har flyttat till andra sidan jorden. Ta vara på tiden.

Jag vet själv hur jobbigt och påfrestande det kan vara, och jag har inga perfekta svar. Jag kan bli tokig när min dotter är vid mina ben hela tiden, ropar mamma 20ggr i sekunden (idag fick jag skavsår i öronen tror jag :-P ), sitter i 2 min per dag och leker själv, ska klättra upp överallt och inte är samarbetsvillig. Men samtidigt är jag så glad att finnas där och uppleva detta med henne. Så mitt tips är försök hålla dig lugn och tålmodig och visa ditt barn på bra alternativ. Och njut av att inte behöva ha honom på förskolan

Jag tror de testar, inte trotsar, så pass medvetna är de inte riktigt än tycker jag. De försöker förstå hur världen och människor funkar än och då kan man inte trotsa, bara testa. Min teori...

Ska tillägga att min dotter precis blivit 18 månader

Jättebra artikel! Bra råd!