5:e missfallet

Som väntat så fick jag mitt 5:e missfall i fredags, vecka 8 denna gång. Smärtan över att spola bort sin högsta dröm är outhärdlig.

Som vanligt kommer läkarna säga att det inte finns något fel på varken mig eller maken (maaassaaa tester har gjorts) Men jag tycker att något är fel! Såhär mycket otur kan man bara inte ha.

Tyvärr känns hoppet att någonsin få ett barn ganska så bortblåst nu. Kanske måste jag börja ställa in mig på att jag aldrig någonsin kommer få min dröm uppfylld. Jag har inte åldern emot mig, är bara 26 år, däremot har jag orken emot mig, för jag vet inte hur mycket mer jag orkar försöka.

Finns det någon därute som har varit med om en massa missfall utan att det har funnits något fel på er? Har det gått bra tillslut? Har ni gjort något särskilt för att det gått bra?