Är varannan vecka enda alternativet?

Anonym: Tror inte han skulle dra mig till rätten iofs. Men det hela handlar ju om att komma överens föräldrar sinsemellan..

Jag tycker inte att VV är det bästa alternativet så är det bara.

Kalla det ego men så är det. Och ja , såklart vill jag ha mina barn så mycket som möjligt. HAN vade att lämna sin familj hals över huvud.

Våra barn var 4, 7 och 10 när vi skildes. De har alltid bott mest hos mig. Från början var de varannan tordag-måndag hos pappan. Nu har äldsta slutat åka till honom och de två yngre är där varannan fredag-söndag.

I början försökte vi vara flexibla och hoppa in för varandra om man behövde jobba extra eller så. Och vi försökte med att pappan hämtade barnen en vardag, åt middag med dem och sedan lämnade dem med mig vi sovdags. Vi trodde att det skulle vara bra för barnen men de protesterade efter något år och sa att det var jobbigt att inte veta vart de skulle vara någonstans. De behövde följa schemat för att må bra helt enkelt. Sedan dess har vi inte gjort några såna korta byten. Däremot händer det ibland att pappan åker på semester med sin fru och inte kan ha barnen på sin helg, men då blir det åtminstone inte hattigt.

Schemat 2-2-3 vecka 1 och 2-2-3 vecka 2 är finemang. 
Schemat P-M-P vecka 1 och M-P-M vecka 2 dvs.

Fungerar väldigt bra för dig som inte vill ha vv, då är du utan dina barn i 2 dagar.

Annars finns alternativet 3-4  4-3. 

Min son bor heltid hos mig och träffar sin pappa på ett icke-regelbundet schema men det blir i regel flera gånger o veckan. Ibland sover han över. Funkar jättebra. De pratar också i telefon minst en gång om dagen, de har en mycket god relation och jag skulle aldrig utsätta min son för vv-träsket

Hej!

Mina föräldrar har varit skilda sedan jag var 5 år, idag är jag 26år.
Jag och min syster var hos pappa varannan torsdag-söndag och det funkade bra men i tonåren tyckte jag trots allt att jag bodde i en resväska. Jag hatade att flytta mellan mina föräldrar och att flytta hemifrån är det bästa jag har gjort.

Tilläggas ska att det var ganska jobbigt att bo hos mamma i tonåren då hon träffat en ny man som också hade 2 döttrar. Det uppkom en massa konstiga regler och annat som gjorde att ingenstans kändes som hemma.

Sköter man det snyggt och inte har för mycket krav så kan man få vad som helst att funka tror jag. Sedan måste man tänka på var barnens skola ligger och så, så att vardagen blir smidig.

Sedan får ju barnen välja själva var och hur de vill bo efter de har fyllt 12 år.

Skulle vi gå isär så skulle det inte bli aktuellt med VV. Så enkelt är det. Barnen behöver ett hem. 

Och ja i vårt fall skulle det bli jag som får boendet och pappan skulle i bästa fall få varannan helg. Han är ingen bra pappa. Eller jo så länge han inte behöver ta ansvar. Att leka med barnen är kul, men att se till att de kommer till skolan i tid på morgonen är nått han inte klarar. Jag har i två månader tjatat på att yngsta barnet har storlek 86 i kläder, trots det drar pappan på honom strl 74 och ser inte att de är för små.

Jag är själv skilssmässobarn. Växte upp hos en förälder och är väldigt nöjd med det upplägget.