Är varannan vecka enda alternativet?

Det är så jävla trist att måsta separera. Själv blev jag lämnad i början på sommaren för min man träffade en ny. Kom som en blixr från klar himmel kan jag säga. Känns fortfarande overkligt...

Iom att jag är skismässobarn själv hade jag valt att fightas in i döden för "familjen" så det känns fruktansvärt trist att bara bli lämnad såhär...Vi hade ju inte ens kämpat...

 

 

Förresten vad är egentligen helg? Lämna över på fredag e.m eller lördag f.m eller vad??? Kanske dum fråga
Samma med sön e.m / mån f.m

Nä precis. Man vill ju att dom ska få fortsätta ha samma relation med båda sina föräldrar som dom har nu.
Men VV känns fruktansvärt.

Jag har två av mina tre barn varannan vecka. Det tredje bor varannan helg.

Sonen som är 7 trivs med denna uppgörelse. Det enda som åker mellan är hans gosedjur han sover med. Dottern som är 4.5 trivs inte med detta arrangemang. Hon vill inte bo så, men tyvärr har jag eller hon inget att säga till om.

Äldsta dottern trivs med detta med.

Helg i min mening är fre-sön

Tors-mån är väl nånstans mittemellan..

Min dotter är 4,5 och jag och hennes pappa skildes för 2,5 år sedan. Vi har haft lite olika lösningar. Just nu har han 10 dagar i stöten varje månad. dvs helg-vecka-helg. Jag gillar det inte. Men jag är ju inte den enda som ska bestämma.

När jag var liten bodde jag till en början varannan vecka, men var för liten för att minnas hur det var. Sedan bodde jag hos mamma och åkte till pappa varannan helg. Tycker det var bra.

Vi skulle ha gått i sär förr eller senare ändå. Har varit dåligt i ca 2år, så det var ingen chock. Men nu när det exploderade så visade det sig att han har ett gott öga till en annan också. Jävla idiot! Han har inte flyttat ut ännu, men han är på gång.

Jag tänker samma sak om "kärnfamiljen". Det är verkligen nått man kämpar för. Fast mina föräldrar och alla i min släkt/närhet är ju gifta. Jag känner att jag verkligen är det svarta fåret nu när jag typ är den enda som är/blir skiljd.

Det fanns liksom inte ens en tanke på att det skulle gå så här  Jag har kämpat, bönat och bett att vi ska fixa detta för barnens skull. Men till sist så ville han inget mer. För mig är det så att man ska ju vara tillsammans resten av livet. Jag har inte heller några i min omgivning som är skilda så jag har liksom ingen positiv referens heller. Men det kommer bli bättre när vi väl flyttat i sär. Vi är ju inte lyckliga tillsammans, men jag var beredd o ignorera det. Antagligen dumt, men så lite ville jag skiljas.

Nu måste jag bara lista ut hur jag ska kunna ha barnen hos mig mest möjligt men också att dom får en bra relation med sin pappa. Han är faktiskt en superbra pappa. Så synd att dom inte får växa upp med oss båda i samma hus

Min son var 2-3år när vi separerade. Bor varannan torsdag till måndag hos den andra förälden . Vi har egna kläder så det är inget flyttande. Barnen klarar sig utan favorit tröjan och har favorit kläder hos bägge. Jag köper vinterklädert och skor och vill ha hälften av pengarana för det.

Kan inte säga annat än att jag lider med dig. Känns som om jag själv kunde ha skrivit mycket av ditt inlägg. Men jag har i min enfald gått runt och trott att allt var frid och fröjd. Utåt sett har vi nog varit det "perfekta paret" som aldrig bråkade, osv. Så nu är alla runtomkring lika chockade som jag... Känner mig så lurad och snuvad på "kärnfamiljen"...

Jag vill såklart också ha barnen så mycket som möjligt. och helst skulle jag vilja att mitt x fick sitta i en sketen lägenhet och ruttna bort själv efter vad han gjort mot oss. men å andra sidan vill jag ju att barnen skall ha en bra relation med honom,. Men aldrig att jag kommer att gå med på VV. !! KOmmer att hävda i sten att det bästa för barnen är att ha ett stabilt hem. Om han då vill dra mig hela vägen till rätten får han göra det....Urk.

Konstigt resonemang. Vad menar du att du har som gör dig till en bättre förälder? Är du medveten att du kan förlora boende o vårdnad om du blir stämnd?