"du får ingen efterrätt förrän du ätit upp"

Jag tycker inte den regeln är bra, för hur vet du när barnet är mätt? Äter inte du som vuxen lite olika mängd ibland? Är det bra att lära barnet att det spelar ingen roll om du är mätt eller hungrig, för du ska äta allt som serveras oavsett. Är det inte bättre att lyssna på sin kropp och inte äta mer när man är hungrig. Sen är det väl i så fall bättre att aldrig servera efterrätt på varddagarna för då kan de inte strunta i maten för att de vet att det kommer efterrrätt. Jag var ett barn som åt allt och som åt mycket, och för att jag skulle bli sån har mina föräldrar varit väldigt avslappnade när det gäller mat. Jag menar, ska ett barn verkligen tvingas att äta något som det inte tycker om? Däremot har mina föräldrar varit väldigt stränga med att man måste smaka, för man kan inte veta om man tycker om något förrän man smakat. Men om barnet smakar och sedan säger att det är äckligt måste man väl ta det på allvar? Jag ser ju på min lille att han vill ju göra precis som vi, så om vi hela tiden äter senap så äter han det tillslut med fast han grimagerar de första tio gångerna han äter det. Samma med broccoli och sånt, lägger man hela tiden små bitar på tallriken så ratar han dem ett antal gånger men sen börjar han äta när han ser att vi inte bryr oss ifall han äter det eller inte. Annars blir det ju en maktkamp mellan barn och förälder.

Jag gillar inga uppfostringsmetoder som går ut på tvång, för tvång gör barnet alltid uppror mot förr eller senare. Om ett barn aldrig får godis kommer det köpa litervis när det flyttar hemifrån, typ. 

Nej, vi har visserligen väldigt sällan efterrätt, men jag tycker aldrig man ska vara tvungen att äta upp all mat. 

Jag tycker att man ska smaka, för man vet inte om man tycker eller inte tycker om något innan man provat. 

Håller helt med dig! Och är vi bortbjudna eller har gäster så det är lite särskilt och det finns efterrätt så bryr jag mig inte särskilt mycket om ifall barnen äter upp, då är det undantag och gör nog ganska lite i det stora hela.

Skulle aldrig hota eller muta för att få barnen att äta. Tror att sådant kan leda till övervikt och/eller ätstörningar om man inte själv kan få lita till den egna kroppens signaler. Dessutom så väljer inte barnen vad vi ska äta, det kan ju hända att vi serverar mat som de inte alls är sugna på. Vi lagar inte särskild mat till barnen men jag har respekt för att inte allt smakar lika bra.

Mina ungdomar är 13-17 år och självklart tar de maten själva, har väl gjort det sedan de var fem år... Jag har hjälpt dem genom att säga att de inte ska ta så mycket, utan hellre ta två ggr.

Sedan äter de upp. Allt utom det de inte tål, eller verkligen inte kan äta. Svamp och paprika är i princip det enda de petar bort.

Men vi slänger inte mat. Man tar inte till sig mer än det man tänker äta upp, helt enkelt. 

Det är inte så ofta vi har bestämt innan om vi ska ha efterrätt, utan oftast blir det glass, om någon är sugen. Någon gång i veckan, kanske. 

Vi har inga regler alls kring maten... Ja, man sitter vid bordet och är hyfsat trevlig.
Vi ställer fram mat, var och en tar det man vill och äter det man vill.
Våra barn vågar oftast smaka på allt... och får oftast lite i magen . Efterrätt har vi sällan men när det finns så är det gott och alla får äta:)
Tror inte på tvång kring mat och att äta tillsammans är så mycket mer än att " äta upp det på tallriken "

Har en dotter som ä'r 2 ½ år.. Tycker åtminstone att hon kan smaka maten men skulle aldrig tvinga henne att äta upp det som är på tallriken, inte ens jag själv gör det alla gånger..
Det ska vara trevligt & äta, inte nåt nödvändigt ont.. 

En av de värsta saker som jag vet att vuxna säger till barn.... är just detta; ät upp maten annars blir det ingen efterrätt.

Ingen jag känner skulle ställa det kravet på exempelvis sin vännina eller partner och ja, vad är skillnaden? Barn är också människor!

Blir även "rosenrasande" när barnen måste äta upp ALL mat på skolan.. Om man är mätt så är man och tycker man inte om, så tycker man inte om