fröken G skrev 2011-11-05 00:13:07 följande:
Jag instämmer med föregående talare... Gud så skönt att höra! Trodde det va min 18 månaders grabb som helt enkelt var vansiggigt arg vareviga dag och han som ända sen 1 års åldern har sovit ungefär 19-07 varje natt vaknar nu varje natt o gallskriker och ropar efter nappen.
Det här med att de blir så arga när man säger nej osv hur tusan ska man tackla det när avledning inte funkar? Han bara gallskriker och gråter och slänger sig på golvet. Ingenting man säger fungerar.. Någon som kan tipsa?
Försök undvika att säga nej så långt det bara går. Locka med något positivt (tex om ni ska gå in från lekparken, locka med något han tycker är roligt inne) osv. Men det är oundvikligt att de blir arga ibland, är det inte för att de får ett nej så uppstår utbrott av andra anledningar. Det viktiga då är att man låtar dem vara arga! De måste få ha sina utbrott, bekräfta honom och bekräfta att han är arg och att det är
ok att vara arg. Håll om honom om han vill, eller låt honom vara men finns i närheten, och låt honom få ha sitt utbrott. Det är det enda man kan göra. De behöver få ha urladdningar, kan man bekräfta känslan och själv hålla sig lugn och sansad kommer det automatiskt leda till att han lär sig kontrollera ilskan så småningom.
Vår dotter hade helt galna utbrott när hon var just 1½ år som kunde vara i uppåt en timme eller till och med ännu längre ibland! Det var en otroligt påfrestande tid för oss alla, så småningom försvinner intensiteten i känslorna när de lär sig att förstå dem och hantera dem bättre. Allra helst i och med att de utvecklar språket mer. Då kan de istället tala om sina känslor.
Och ja, utbrotten kan lika gärna komma nattetid. Vår dotter kunde vakna helt vansinnigt arg, det var ingen nattskräck där inte. Bara ren och skär ilska och/eller frustration. Slog omkring sig och blev vansinnig på en för att man försökte prata eller trösta.
