mitt barn mobbar :-(

Nu har man haft kontaktt med alla iblandade. När jag frågar hur jag ska göra viftas det bort med att jag redan gjort mycket som reagerade. Stog och smög lite på mitt barn igår i skolan, kan göra så eftersom jag är där ibland med yngre syskon på öppna förskolan. Ser då hur mitt barn knuffar och är elak så fort lärarna försvinner ur synhåll. Jag går givetvis dit och bryter men mitt barn står och blånekar till vad som hänt och den som blev utsatt säger att det inte hände. Jag såg det själv och barnen nekar till händelsen. Hur ska jag göra ? Känner mig helt maktlös. :(

Tänk om alla föräldrar var som du när de får reda på att deras barn mobbar... då skulle många barn slippa lida! Det kommer säkert ordna sig för er eftersom ni tar detta på allvar. Stort lycka till!

Ta i tu med hårdhandskarna och visa att detta inte är okej när det gäller din dotter. Är man dum får det konsekvenser. 

Hade det varit mitt barn så hade jag dragit in på PRECIS allt sedan en allvarligt diskussion tills dess att barnet erkänt och efter det så hade jag tagit med barnet till  vederbörande och för att säga förlåt.

Hade inte vikit mig en millimeter för barnets gråt o dyl.  

Allt roligt är indraget, vi diskuterar här hemma att det inte är okej under några omständigheter och vi har varit hemma hos den andra så hela familjerna har träffats. Känns inte som om något hjälper :(

Jag tror att du måste ha tålamod! Fortsätt precis som ni gör. Spionera mer, träffa den andra familjen fler gånger, prata prata prata. Det kan nog ta tid att bryta den roll som din dotter har i skolan och byta ut den mot en annan, trevligare.

När mina barn har gjort något dumt och inte erkänner fast jag vet sanningen så sitter jag och rent ut sagt glor på dem vid bordet där de också sitter utan att säga ett ord. Det blir krumbuktningar, frånskyllningar, gråt osv men till slut kryper det fram ett erkännande. Då får de säga förlåt till den de varit dum mot och ta konsekvenserna efter det. Tex inte gå ut (de som älskar att vara ute), ja allt som svider för de. Hur länge beroende på vad de har gjort.

Sedan står jag fast för det till tiden är ute.

Vi fick reda på det här för ca 1 vecka sen. Så det som är indraget har bara blivit denna vecka. Hoppas mitt barn förstår allvaret i det när det fortsätter vara indraget nästa vecka också. Inga problem med erkännandet när h*n vet att man redan vet, men heller inga förbättringar. Inga problem att säga förlåt när vuxna är med men förståelsen för vad allt innebär verkar det sämre med.

Det jag menar är att jag tror att "mobbaren" har blivit din dotters identitet i skolan. Det kan vara väldigt svårt att bryta en roll man har skaffat sig i ett visst umgänge. Kan det vara så att din dotter skulle behöva stärkas i sin självkänsla? Jag tycker ni ska vara hårda och visa att detta absolut inte är ok, men samtidigt också försöka se till vad som är orsaken till beteendet.

Vet du om din dotter säger elaka saker också? Har du kört med "hur skulle det kännas för dig om jag sa så till dig? Om jag knuffade dig? Om vi alla andra i familjen gick och gjorde något roligt och du inte fick vara med?"

Har du frågat henne på djupet VARFÖR hon gör så och verkligen försökt få fram ett svar? Det är väldigt viktigt att fokusera på känslorna också tror jag, både hennes känslor och det utsatta barnets känslor. Jag skulle kunna tänka mig ett "rollspel" om jag vore du där du sa något som "Om jag skulle säga till dig du är dum och ful, jag tycker inte om dig, du har fula kläder, du får inte vara med oss" (eller hitta på något annat liknande någorlunda neutralt) och sen fråga "hur känns det för dig att höra det? Just det - precis så känns det för XX".

Vi har diskuterat mycket och jag har frågat henne om varför. Hon känner bara så just då säger hon. Fick också reda på att mina ord inte spelar någon roll eftersom det inte gjorde det när hennes pappa var elak (vi bor inte ihop med honom) . Att jag såg vad han gjorde med henne pratade soc bort framför min dotter och sa att jag hittade på, därför behöver hon inte bry sig i vad jag ser eller vet. Lite rörigt att försöka skriva vår konversation, men det känns jättekul att soc har visat henne att mina ord spelar ingen roll när någon är elak. Hur 17 förklarar man för en 7-åring att hon ska lyssna på mig just nu och att mina ord visst spelar roll i sammanhanget ? Hur förklara att pappan hade rätt att vara elak mot oss men att hon i sin tur inte har den rättigheten?