Träffat en kille som har ADHD.. Hjälp!

En person med adhd kan vara väldigt ombytlig och således väldigt svår att ha en relation med. Jag träffade en kille som jag blev tillsammans med och han har adhd. Ena stunden kände han att han var kär i mig, och nästa var han osäker. En väldigt fin kille, snygg och snäll men omöjlig att vara med. Ego i sängen. Han medicinerar men det tycks inte hjälpa. Kanske inte alla är så som han, men jag vet att de flesta med adhd har svårt för relationer. Kommer aldrig att involverar med mig med en adhd-kille igen, jag vart ordentligt sårad.

Jag har visserligen "bara" ADD.
Och visst är det svårt ibland, kan få rätt många utbrott. men min man vet även att det inte är ett direkt utfall mot honom och har behöver inte ta åt sig. Sen kan ju även sömnen ställa till det. Jag kan få perioder där jag inte kan sova och somnar inte fören 5-6 på morgonen och då låter han mig sova till tex lunch och i längden kan det ju bli jobbigt eftersom vi får mindre tid för varandra.

Men som sagt, han vet allt detta och förstår det, därför fungerar det.

Att inte vara sig själv för att man försöker lägga band på sig stämmer inte. Han/vi gör det inte för andras skull utan gör det för oss själva. Man kan inte leva ett "normalt" liv om vi inte gör vissa saker eller låter bli att göra något eller vad ens som ni kan behöva göra.
Sen är det ju klart att du kommer lägga märke till hans "brister" ju mer du lär känna honom, men du behöver inte gå runt och tycka att han inte är den han egentligen borde vara. 

Om inte annat prata med honom och fråga om han vill förklara hur just han ADHD är. 

Jag är en tjej med ADHD. 

Jag undrar lite om han medicineras för sin ADHD?
Jag personligen och de runt mig har märkt en enorm skillnad på hur jag var innan och hur jag är nu med mediciner.

Tycker du ska ge honom en chans och inte bara se till diagnosen.... :) Vill du prata om hur ADHD funkar så hör av dig :) 

Tänk på det positiva också. Spontana utflykter, häpnandsväckande problemlösningar, finna underhållning i de mest banala situationerna, långa samtal in på natten, skratt bus och lek. Att leva med någon med adhd är verkligen att få prova på att leva på riktigt, i en färgsprakande värld! Allting med det är inte bara krångel och ilska, tvärt om!

Jag har adhd... fick diagnosen när jag gick på gymnasiet...
Våran relation fungerar bra. =) min sambo är en väldigt lugn person brusar inte upp i onödan...
jag är helt tvärt emot.
Vi kompletterar varann jätte bra. Vi ha varit tillsammans i snart 7 år.
Han kan tycka i vissa situationer och stunder kan jag vara jätte jobbig. man lär sej kontrollera "utbrotten" i olika situationer och samanhang...
Men han älskar mej för den jag är.

Så mitt råd till dej är att, lär känna killen.

Jag har adhd och är gift, jag har en son och en liten bebis i magen!
För oss går det jätte bra :) man får acceptera personens diagnos och vara öppna med varandra om det!

Jag kan bara säga så här, dra inte alla över samma kamm. Jag har 5 kusiner som har fått diagnosen ADHD eller ADD och resten av oss skulle säkert också få det om vi testaes :p och ingen av oss är lika. Det är några av dom som får utbrott för ingenting utan medicinering, och de som de knappt märks på. Lär känna killen och ta sen beslutet.

Du märker om du trivs i hans sällskap? Om du känner dig uppskattad och trygg?
I så fall spelar väl en diagnos ingen roll.

Min man fick sin diagnos flera år efter att vi bildat familj och visst har han sina sidor,
men det har ju jag med. Vem har inte det? 

Oj vad många svar så snabbt! Tack så mycket!
Jag har svårt att tänka mig honom arg eller stökig. Ibland kan han bli plötsligt ivrig, men mer att han blir glad och vill pussas. Märker inte av bristande impulskontroll heller. Han har svårt för svensson-liv, jobbar ute på veckorna och reser, trots att han har en dotter vill han inte ha ett vanligt vardagsliv. Har rest massor utomlands och så.. Flyttat massor, har liksom ingen stadig punkt. Det märks att han älskar dottern otroligt men ändå tycker jag att han inte riktigt är föräldratypen.. Han kan glömma grejer som att påsken kommer på våren och hur längesedan något hände, i år räknat.
Han är intelligent och kreativ. Jag uppfattar honom som lugn men med ett livligt uttryck i ansiktet, känns som att han kanske tänker massor som han sållar bland när han pratar.
Han har varit deprimerad, tar fortfarnade medicin mot det men inte mot adhd-symptom vad jag vet. Blivit sårad i tidigare relationer. Känns som att om jag leker med honom så är det värre än om jag gör det med någon annan. Jag vill träffas lite och se vad som händer, men känns som att för honom är det mera svart eller vitt. Han är intensiv trots sitt lugn, känns som att han älskar intensivt när han väl har dom känslorna och då kommer han må dåligt om jag inte får samma känslor..
Jag vet att jag måste tänka bort hans diagnos men det kommer bli svårt, för jag kommer ändå undra om han förstår mig rätt, om jag förstår honom rätt och om han visar som att allt är okej men egentligen är det en tankestorm i hans huvud..

men en kille som har adhd får du ltie extra av allt :D ja, han kan bli irriterad av nånting jättekopnstigt, men han kan oxå älska mig för något ännu konstigare - han är den bästa jag någonsint pratat med, omtänksam, snäll, helt enkelt underbar på alla sätt! För mig är det toppen att leva med en kille med ADHD :D

Jag lever med en man som har adhd.. Ungen medicinering el nått ! Det funkar, bara man vill och hjälps åt..
Åh vet du.. Jag kunde kunde inte hitta en finare människa som är en sådan bra pappa till vårt barn.

ärligt talat jag är sur på media... tar upp diagnoser " har du ADHD eller är du bipolär quiz i aftonbladet.... sprider sjukt mycket konstiga fördommar istället för att plocka bort dom.

Självklart kommer det att komma prövningar men det hade det gjort även utan diagnos...
Alla människor har brister och en diagnos behöver inte innebära att relationen blir svårare än utan en diagnos..

Tycker du om honom så ge honom en chans och strunta i diagnosen...

sen längre fram så kanske du eventuellt får lära dig vissa saker om ADHD för att göra er vardag enklare men även det sker i förhållanden utan diagnoser det kallas att anpassa sig.

Min syster är gift med en man med ADHD jättesnäll, hjälpsam, massor med positiv energi, duktig på sitt jobb, en bra och engagerad pappa, tusenkonstnär. Jag tycker du ska utgå från hur han är som person inte vilken diagnos han har.

Hade jag vetat hur det var att leva med en människa med ADHD hade jag aldrig klivit in i matchen. Fräser för minsta lilla, galet självcentrerad, oförmögen att tidsplanera ens de enklaste grejer, grottar in sig i "specialintressen" som byts lika snabbt som de tillkommit, disfuktionellt konsekvenstänkande, ser allt svart eller vitt (skitjobbig att försöka diskutera med) m.m m.m
Men om man läser andras inlägg så verkar det funka för många! Gå på din magkänsla är mitt råd, men ha med i bakhuvudet att det kan bli kämpigt bitvis! Lycka till!

Jaag har ADHD och Asberger diagnos. Jag är gift och har barn o studerar.. Som vem som helst. När ja inte e gravid har ja ritalin mot adhd.. Det är inte hela världen...

Fick dessutom diagnosen vid 21 års ålder...

Tycker det är tråkigt att det verkar som om vissa med ADHD "utnyttjar" diagnosen för sin egen fördel och behov i ren rutin..  

Träffat tjejer med adhd. Förhållande skulle aldrig funka, vi kunde inte ens upprätthålla en vänskap.
Jag vill ha en tjej jag känner mig trygg med.