Tänk på det positiva också. Spontana utflykter, häpnandsväckande problemlösningar, finna underhållning i de mest banala situationerna, långa samtal in på natten, skratt bus och lek. Att leva med någon med adhd är verkligen att få prova på att leva på riktigt, i en färgsprakande värld! Allting med det är inte bara krångel och ilska, tvärt om!
Du märker om du trivs i hans sällskap? Om du känner dig uppskattad och trygg?
I så fall spelar väl en diagnos ingen roll.
Min man fick sin diagnos flera år efter att vi bildat familj och visst har han sina sidor,
men det har ju jag med. Vem har inte det?
Min syster är gift med en man med ADHD jättesnäll, hjälpsam, massor med positiv energi, duktig på sitt jobb, en bra och engagerad pappa, tusenkonstnär. Jag tycker du ska utgå från hur han är som person inte vilken diagnos han har.