Anonym (mamma) skrev 2011-11-11 10:23:02 följande:
Jag har absolut sagt att man får inte under några omständigheter skolka hur tråkigt man än tycker att det är på lektionen. Hon har ju sagt att hon vill bli lärare och jobba med barn när hon blir stor (hon tror att det inte är nåt riktigt jobb typ :-P) då har jag sagt att hur ska du kunna lära barnen något om du inte lär dig saker nu? Då har du ju inget du kan lära dem. Då verkade det gå upp ett svagt ljus hos henne iaf ;)
Jag tror hon är uttråkad av o sitta och skriva bokstäver och rita nåt som börjar på den bokstaven. Rita är något hon inte alls tycker om att göra, i början av
1.an hade de en vikarie några veckor och gjorde typ inget annat än o rita typ... och som hon uttryckte det när jag frågade om det: jag tycker inte ens om att rita ju!
Så hon blir ofta arg på sig själv om hon ska rita nåt för det inte blir så fint men hon har aldrig varit speciellt intresserad av att sitta och rita som många barn kanske är. Hon har tyckt om och varit intresserad av bokstäver sedan väldigt liten och även siffror och räknat saker hela tiden ute och kollat bokstäver på skyltar och på bilars registreringsplåtar osv. Rita har hon aldrig velat göra... då blir hon sur och så kluddrar hon över papperet och slänger iväg det typ. Tycker man inte om o rita så gör man inte... det är ju inte nåt man MÅSTE kunna i livet för och klara sig. Det vore värre om hon bara ville rita och inte var intresserad av matte och svenska och läsning och skrivning osv.
Fast det där påminner mig lite om min son, och det låter som om hon är väldigt självkritisk vilket inte alls är bra. Min son är jätteintelligent, han lärde sig läsa och skriva när han var 3, plus och minus kom också jättetidigt och han håller på med gånger nu (han är 5½). Men rita, det hatar han, och det är för att han har faktiskt aldrig varit så bra på det (av olika anledningar). Nu är det jättesvårt att få honom att rita, och då kan han få utbrott för att det inte blir tillräckligt fint, för att han målat utanför linjen, för att jag ritar finare osv osv och så ska man sitta där bredvid honom heeela tiden och säga att det är VISST fint, det GÖR inget att det kom utanför linjen, man behöver inte vara bäst på allt, man blir bättre om man tränar osv. Det är skitjobbigt! Han har ADHD och är riktigt perfektionistisk, och det är något vi jobbar väldigt mycket på. Klart man inte måste kunna rita för att klara sig i livet, men man måste kunna hantera motgångar, och det kan vara svårt när man annars alltid är bäst på allting och aldrig behöver jobba hårt för att prestera. Plötsligt är det något som är svårt, och då klarar man inte av det. Man får jättebra självförtroende men extremt dålig självkänsla. Nu blev det lite off topic men det är något du borde ta tag i, tycker jag. Samtidigt är det ju bra om din dotter får lite fler utmaningar vad gäller det hon redan är bra på, men det borde väl hennes lärare kunna fixa, eller? Och om hon tycker det är kul, så kan du väl köpa lite svårare böcker att träna med hemma? :)