Min partner är ofta arg och irriterad

Man skulle kunna tro att du var min karl. Fast vi har en dotter ihop och vi har inte gift oss men varit ihop i tre år..

Han har en bra relation med min mor och storasyster...

Hade det inte varit för att han ligger o sover så hade jag trott att han startade tråden fast med några små ändringar.

 

Jag är alltså likadan som din fru. Har haft problem tidigare o ätit "lyckopiller" osv. Jag har mycket ångest inom mig som tyvärr kommer ut på dom jag älskar. Rutiner är mycket viktigt för mig också. Får jag en klar bild i huvudet på hur jag vill att nånting ska funka så blir jag frustrerad, detta visar sig som ilska för min närhet.

Jag har troligtvis en NPF diagnos i grunden som ger mig ångesten och som orsakar kaoset i mitt huvud när det inte går enligt mina planer.

 

Om din fru är som mig så hjälper det inte att påpeka att det är nåt fel på henne, hon måste inse det själv. Jag har varit tvungen att förstå själv att mitt sätt att reagera inte är sunt för att kunna bättra mig.

Idag hade karln köpt fel wok grönsaker o jag skällde inte ens lite frågade bara varför han valde den sorten. Stooort framsteg

Jag blir fortfarande riktigt arg över saker som jag egentligen inte borde bli arg över. Men lite självinsikt så har de tillfällena blivit allt mer sällan. Att förstå varför man fungerar på ett sätt är nog det bästa för att förändra sig....

När HON är redo att ta itu med sina problem är det vårdcentralen hon ska ringa. Där får hon prata med en vanlig husläkare om hur hon mår. Göra lite enklare psykologiska tester som visar vart dom kan ge henne en remiss. Är hon "bara" deprimerad får hon "lyckopiller" visar testerna på nån typ av diagnos så remiteras hon till en psykolog inriktad på ämnet.
Men det viktigaste är att HON måste ta steget, pushar du henne för mycket så kommer det att framstå som ett svek för henne.
Nej familjerådgivarna kan inte diagnostisera henne, dom kan rekomendera en utredning om dom misstänker problem. Dom har förmodligen träffat många människor med många olika problem och kommer förmodligen att ha en misstanke om vad som ligger bakom hennes beteende. Men familjerådgivarna kan inte hjälpa henne, dom kan hjälpa er att förstå varandra.

Jag misstänker att jag har ADHD och nånting annat, men klarar inte utav att ta tag i en utredning just nu. Men att du känner igen dig i mig med de diagnoserna förvånar mig inte alls.
Men eftersom jag är ganska klar på att det är ADHD jag har så arbetar jag utefter det och det verkar funka ganska bra. Jag mår bättre nu när jag arbeter efter de förutsättningarna än vad jag gjorde när jag var övertygad om att jag var "normal"