Åter igen har sorgen drabbat vår släkt...
Nu är det min älskade kusindotter som hämtats av änglarna, bara 18år...
Försöker hitta någon mer ovanlig dikt till telegrammet och en vers eller så till blommorna i kyrkan.
Någon som har något fint på lager?
Denna skrev jag i gångtunneln som gick under tåget där min dotter blev påkörd.
Vi fick en tid på jorden, alldeles för kort. Nu är du mammas ängel, sov så gott.
Man kan ändra om den till "vår" istället för mamma.
Det kom direkt från mitt hjärta och det kändes så skönt när jag skrev den med grifeltavelkrita på den svarta asfalten.
Jättefin dikt och att det kom just där!
Men vi har alldeles för många änglar där uppe... så den känns lite fel i just det. Men den var jättefin! Din dotter var nog med dig där! Kram!
Jag har stämt träff med vinden, den för mig högre ut
den för mig dit alla drömmar landar till slut
och där jag bor finns en öppen dörr
så att jag hör när ni viskar som ni gjorde förr
jag är ljus och jag är en dag
jag är liv, ett andetag
jag är er resa er finaste bit
och om ni tänker på mig så hittar ni hit
Hur har dagar färd där steg har tystnat
hur har blommor liv efter frost
genom hjärtat slag vi hör dig än
evigt blommande är du för oss.