Skadar sig själv!

Jag har en liknande bakgrund som Anastaziah. Var otroligt deprimerad under tonåren och skadade ofta mig själv. Tycker jag var ful, värdelös, ingen tyckte om mig, blev utnyttjad utav kompisar (dom fick låna pengar, jag bjöd på saker m.m) Men det vände efter hjälp från BUP och jag mognade själv. Träffade också en kille i samband med det här som gjorde att jag fick upp tron mig mig själv. Idag är vi gifta. 

Kan du inte prata med hennes kille? Har din dotter bra kontakt med någon annan? Jag pratade aldrig med mina föräldrar under tiden jag var sån. Hade däremot bra kontakt med en fritidsledare på skolan som jag pratade mycket med. Nu i efterhand förstår jag ju verkligen hur mycket jag sårade mamma och pappa. Och det kommer din dotter också förstå en dag!

Hur var det när hon gick på BUP? var det bättre då? Hon kanske behöver någon att prata med, som inte bor innanför era väggar? 

Ang ditt andra barn i hemmet, min syster var 11 år när hon fick gå igenom allt det här. I efterhand förstod mina föräldrar hur mycket hon fick lida också. Hon blev liksom lite "glömd" eftersom mina föräldrar var så upptagna med mig. Nu vet ju inte jag alls hur det är hemma hos er. Men min lillasyster blev väldigt tillbakadragen efter det här och hade väldigt svårt att visa känslor när hon var ledsen. När hon grät ville hon vara ensam och kunde sitta inne på sitt rum i flera timmar. Så ta mig rätt nu, glöm inte bort den "lille" även om det behövs läggas mycket fokus på din dotter just nu. :) 

Jag hoppas att det löser sig snart för både er och Dottern  KRAM!