är jag för hård mot mina barn?

I min värld så är du alldelse för sträng, bädda sängen...!!!.... en tre-åring, inte ens mina (för den tiden om man jämförde med mina kompisar) hade de kraven (då arbetade mina båda föräldrar, så mamma var aldrig hemmafru).
Mina föräldrar gav oss arbetsuppgifter i hemmet när vi började på mellanstadiet, då tyckte de att det var lagom.

Allvarligt, jag får väldigt dåliga vibbar av hur dagens unga kvinnor försöker få små perfekta barn som associarer till deras perfekta hem. Jag är lite äldre och får en stark känsla av ju äldre man blir, desto mer avslappnad blir man när det gäller sådant.

Min tonåring kan bädda sin säng, kan använda dammsugaren, kan laga mat och plocka i ordning i köket, vet hur man sätter på en tvättmaskin, det räcker för mig.

Jag har varit väldigt lugn med sådant.
Ingen av oss vuxna har ställt sådana krav, varken på sambons äldre barn eller vårt gemensamma. Sambons barn är vuxna och har inga problem med att sköta sina egna hem, utan att varit drillade som småbarn. Vår egen tonåring kan fixa allt som hör ett hem till, utan att varit drillad.
Min målsättning som förälder har varit att ge mitt barn förutsättningar att kunna leva som självständig vuxen, inte att vara gratis hemhjälp åt sina föräldrar.

Bädda sängen, det gör ingen av oss hemma till vardags
Plocka undan, det gör sambon (jag avskyr att småplocka) vid behov och jag trivs inte i ett hem som inte är lite lagom smårörigt.
Plocka från bordet, det gör den som tar hand om allt efteråt, där brukar vi ha en viss uppdelning. Den som lagar maten får paus efter maten.
Jag brukar alltid justera diskmaskinen efter andra har plockat ner i den (händer att jag gör det på jobbet också)
Nu är ingen av oss slarvputtar på det sättet, vårt barn var ingen som drog fram alla sina leksaker så fort det skulle lekas.
Måltiderna var i första hand avsedda att under trevliga former äta mat, men vårt barn var en matstrejkare, men satte vi honom framför TV´n så gick det bra, alltså fick han sitta framför TV´n och äta (han hade fått hänga i knävecken i ett träd om det varit det enda sättet att få honom att äta). Ingen har behövt att sitta kvar, sambon och jag kunde sitta kvar länge, varför skall man tvinga barn att göra det.

Japp, vårt gemensamma och sambons äldre barn har alltis betraktats som artiga och väluppfostrade, har alltid varit ett nöje att ta med dom på olika tillställningar, så nog sjutton har det gått bra.
Nu är de båda äldsta och klarar av att sköta sina hem, utan drillning från 2-års-åldern hemifrån.