18 månader och går inte - utredning

Vi går på utredning för bl.a. dålig balans och grovmotorik. Vår kille började gå när han var 16 månader men var länge stapplande i stegen och gick och sprang "rultigt" som ett mindre barn. Han är tre år snart och vi går fortfarande på utredningar (som inte visat något konkret än) även om sjukgymanst nyligen bedömt att han ligger i nivå med barn i sin ålder grovmotoriskt sett.

De tipsen vi fått av sjukgymnaster är att träna balans och grovmorotik genom lek hela tiden. Alla sorters rörelser är bra: gå, springa, hoppa, klättra, rulla, snurra, gunga, dansa, gympa, rörelser till sånger, bus och lek som är fysisk typ brottas, kasta/sparka/rulla bollar. Studsmattor (finns med handtag) är bra, gungor, stolar som snurrar, gå på ojämna ytor ex. i skogen eller på en skumgummibadrass inne. Det var också bra att träna rumsuppfattning genom att bygga kojor och krypa i tunnlar.

Jag var inte superförtjust i sjukgymnasten vi träffade först eftersom jag upplevde att D blev uttråkad fort och struntade i hennes instruktioner. Vi träffade sjukgymnaste var fjärde månad kanske men nu inget alls. Vi tog istället idéer från testerna på sjukhuset och ordnade till bra miljer för dem hemma. T.ex. har vi en hoppmadrass (från nån gammal Ikea-möbel) med rejält studs i i vardagsrummet eftersom D vill vara där vi är (öppen planlösning), han fick tidigt träna att gå upp och ner själv i trappen, han har en stor säng 140 cm som också är fritt fram att hoppa i, vi har en slags stol/gunga av rep som hänger i taket som han får träna på att ta sig i och ur själv och som man kan gunga eller snurra på, vi har också en step-up-bräda i köket som han numera står på när han vill hjälpa till i köket men tidigare använde vi den för att träna att gå upp och ner från och att hoppa ner från. Jag skriver träna men allt handlar ju om lek. Vi har även pushat honom lite på så sätt att vi sluta curla och han själv fick anstränga sig för att hämta grejer han ville ha, det är motivationshöjande märkte vi. Över lag tyckte sjukgymnasten att vi skulle vara där hos D och hålla en stöttande hand om det behövdes, en puff i rumpan om det behövdes och att visa honom hur man kan lösa "problemet", men samtidigt var det också viktigt att utmana honom lite så att han inte alltid valde den enkla vägen som han redan behärskade.

Det är några tips som vi fått och gjort verklighet av hemma. Även om nu inte ert barn går än så finns det möjlighet att träna rörlighet och motorik på annat sätt. Vi har fått mycket beröm under utredningens gång för att vi gör så mycket rätt för D och som gör att han utvecklas bra i förhållande till de svårigheter han hade när han var yngre. Det känns självklart jättebra. Hoppas att ni har nytta av några tips och få höra att det absolut kan fixa till sig.