"Du slog mig!"

Jag läser psykatri på gymnasienivå nu och så här står det i en bok jag har, taget ur ett kapitel om utvecklingsfaserna enligt M. Mahlers objektrelationsteori:

"Barnet bhöver tröst och skydd. Känslorna är starka och barnet växlar snabbt mellan glädjetjut och agressionsutbrott. Detta kallas ofta "trotsåldern". Barnet har svårt att stå ut med alla sina känslor. Ibland upplever det sig som snälla Kalle och ibland som elaka Kalle och får inte riktigt ihop de två till en kalle. Det känns lite otäckt för barnet när det upptäcker att samma person kan vara både ond och god. I denna period är det viktigt att barnet får projicera, d.v.s lägga över sin egen elakhet på mamman eller pappan, och att dessa är mogna nog att klara det och visa barnet att känslor inte är farliga.

Exempel
Pelle leker med den vassa kniven och skär sig. Det blöder och Pelle skriker i högan sky: "Dumma mamma!" Mamma svarar "Jag förstår att du blev rädd. Kom så sätter vi ett plåster på såret."
"

Detta gällen då utvecklingsfasen 18-36 månader. Det kanske ligger någonting i vad M. Mahler säger då och att det har något med det att göra?

Och om man då skall följa M. Mahlers råd så antar jag att det enda man skall göra är att låta barnet projicera och hantera det så bra som möjligt. Om hon springer in i dig så hon ramlar så och säger att du knuffade henne så kanske "Jag förstår att du blev rädd, gick det bra?" eller något.