Augustibebis 2012
Hej! I måndags fick vi ett pluss, underbart och lite skrämmande. BF 6 aug. Har en son (nu 10 månader) som är vårt allt. Hur ska nu denna lilla krabat i magen kunna älskas lika mycket? och hur kommer vi att klara ut att ha två änglar i så nära ålder? Ingen egentid då inte! Vi var båda överens om att försöka få syskon ganska tätt men nu när det är verkligt att jag har en liten knodd i magen känns det lite skrämmande. Är det någon som känner igen sig?
Mina symtom är få, lite extra hungrig och springarnde till toa. Inget illamående, vilket jag är tacksam och gärna slippa. Känner mig betydligt lugnare (kring MF/MA) denna gång än vi första graviditeten. Då tänkte jag inför varje toabesök, "tänk om jag blöder", ska jag känna såhär? Men oron kanske kommer när det helt sjukit in att vi väntar ett barn till.
Funderar liksom er andra hur vi ska berätta för våra nära. Men det blir nog vid jul. Men det känns som jag helst skulle vilja berätta det för alla nu!
Lycka till allihop!! Vi har nåt fantistiskt som väntar!