Augustibebis 2012

Jag sällar mig också till skaran som fått +, äntligen!  vågar knappt tro att det är sant.

1,5 års väntan med två utdragna missfall/utomkvedeshavandeskap som båda blödde i 3 månaders tid vardera och HCG-hormonerna gick ner lika långsamt. Många många långa besök på GynAkuten. Spolade äggledarna i augusti, kanske är det därför det verkar gå bra denna gång? Än så länge...

Mina symptom är ont i brösten, "dragningar" från äggstockarna typ ut över ljumskarna. Trötthet. Halsbränna. Molande värk i livmodern. Nu mår jag illa men är faktiskt orolig att det är magsjuka på gång för jag träffade en magsjuk 5-åring i helgen...

BF lista

1/8 - Novixi, 23 år, Karlshamn (2a barnet)
1/8 - Helenaa, 26 år, Piteå (3e barnet)
1/8 - Nyköpings bo, 4 barnet, 2 jordbarn och 1 ängel
1/8 - Naimisen, 23 år, Sthlm (2a barnet)
2/8 - Caroline, 23 år, första barnet
3/8 - Värmeljuslyktan, 26 år (första barnet)
1/8 - Gadget, 31 år, första barnet
1/8 - Sommar83, 28 år, andra barnet
6/8 - TantLjusgrön, 30 år, första barnet

Vad roligt det är att läsa alla inlägg, känner igen mig i så mycket. Jag ska på ett VUL på SÖS den 14 dec...kan knappt bärga mig efter 1,5 års väntan och två missfall/ utomkveds. Men vågar inte släppa på känslorna och vara glad tänk om något händer.. Hela dan idag har jag haft så mycket halsbränna.... Usch vad det är jobbigt. Någon annan som har det?

Förresten hur räknar ni veckorna? Jag håller på att mixtra fram och tillbaka med graviditetskalendern här på FL.

Om jag går på sista mensens första dag (1 november) så är jag i v4+3

men

enligt ägglossningsstickan hade jag ägglossning 12 november och om jag räknar utifrån det så är jag i v4+6

Nej nidblödning får inte alla, det är något man kan få då det befruktade ägget sjunker ner och in i livmoderväggen.

Aha så den ilande dragande känslan kan vara sammandragningar? Det känner jag ofta typ från äggstockarna ner på översidan av låren. Inte så kraftigt men det känns.

Vi har också varit på VUL nu och fick se ett litet hjärta picka! Oj så häftigt men väldigt svårt att förstå. Efter 1,5 års kamp med två missfall vågar jag nästan inte tro att det är sant.

Jag vet hur jobbigt det kan vara att höra alla runt omkring som blir gravida hela tiden, men samtidigt kan man inte skydda människor från verkligheten. Man kan dock tänka på hur man uttrycker sig för att inte såra någon i onödan.

Jag har berättat nu för alla, lite tidigt kanske 7+2 men när man sett ett hjärta är det ändå 90% chans att allt kommer gå vägen. Jag funderade först också på att göra något roligt av det i jul men kunde inte hålla mig längre :)
 

Samma här, ligger vaken nu... har tydligen börjat en ny dålig vana att vakna så här tidigt. BM sa att det kan vara kroppen som förbereder sig på amning. Suck. Kanske ska gå och värma lite mjölk. För övrigt kände jag nåt annorlunda i magen idag. Nästan som en muskelryckning eller bubbla, undra om det var skruttis som dansade där inne. :) Fast det är nog lite tidigt än i V15.

Samma här, känner mig pigg nu fast jag var så trött vid 12 :( Jag har fått sömntabletter utskrivna så nu har jag faktiskt tagit en halv... vill inte riktigt använda dem. Men kan den inte börja verka snart?

Bäst att passa på att skriva när båda mina prinsar sover, äntligen är han här, vår prins! En vecka tidigare än beräknat den 31/7 Kl 17.04 tittade han ut 3660g tung och 52cm lång. Allt har gått mycket bra och nu lever vi i en härlig babybubbla.

Det började 23.30 som på film, precis när vi skulle gå och lägga oss gick vattnet med ett splatt. Min man ringde förlossningen och de ville att jag skulle komma in på kontroll även om jag inte hade några värkar ännu. Så sagt och gjort, vi åkte in, vattnet fortsatte att forsa hela tiden och det blev en fläck på bilsätet...trots alla handdukar. Eftersom värkarna inte börjat än så trodde jag inte att vi skulle få stanna kvar men medan vi väntade på läkaren så började de så smått komma och när de undersökte mig någon timme senare så var jag redan öppen 3 cm och då fick vi stanna kvar. 

Men när de undersökte mig kl 8 på morgonen så hade det inte hänt något mer så de beslutade att sätta in värkstimulerandedropp, mellan 11 och 13 var det som jobbigast och jag använde lustgasen alldeles för mycket, allt var som i ett eko och min man hjälpte mig att bestämma att de skulle lägga EDA. Det var en ung narkosläkare som kom, det var jobbigt för han fick göra två försök med den grova nålen innan han ringde på en annan kollega som fick ta över. När EDAn började verka så kunde jag andas igenom värkarna igen. Det var skönt. Sedan kl 16 var jag öppen 7 cm och BM sa att de sista cm t kan ta upp till 6 timmar. Men 16.30 kom krystvärkarna och jag var öppen 10cm. 17.04 var han ute. Vilken upplevelse!!