Augustibebis 2012

Äntligen kan jag också hoppa in i en sådan här grupp! Om jag har räknat rätt är jag v. 4+1 (vecka 5). Och beräknad förlossning 11 augusti 2012. Har bröst som ömmar väldigt mycket, och morgon/kvälls-illamående. Trötthet likaså.

Detta är första graviditeten och den var så planerad. Min sambo är så lycklig, självklart jag också, men jag är så orolig! Jag oroar mig hela tiden. Vilket jag inte mår bra av. Försöker verkligen tänka positivt, tänka att allt kommer gå bra. Men jag kan ändå inte släppa oron. Har en mor som stöttar mig till tusen, en mor som gått igenom 2 missfall (vecka 21 och vecka 10), så hon förstår min oro.

Fick åka in till gynakut i torsdags pga extrem smärta i mage och rygg, kallsvettningar och skakningar i kropp. Tyvärr så var det för tidigt för att se något men kunde konstatera vätska bakom livmodern. Någon med erfarenhet utav detta? Ska tillbaka den 14 december och hoppas så innerligt att allt ser bra ut.

Men missförstå mig ej! Jag är så superduper lycklig innerst inne. Äntligen!

förresten, finns det någon där ute med erfarenhet av gravid OCH vätska bakom livmodern, så snälla, berätta er "historia", för jag är så nervös över detta, också.  

Åh så roligt! Då måste vi absolut följas åt :)
Och jag förstår din oro. Jag testade mig väldigt tidig pga att jag var så "hiad" och kände verkligen att jag var gravid, fyra dagar innan mens, hade ingen lust att vänta hehe. Men nu kan jag nästan ångra mig för att jag inte väntade. Skulle ha haft min mens i fredags och har känt mensliknande smärtor i magen och lite mer flytningar än vanligt som man brukar innan mens, och oroat mig så mycket över detta. Men det är ju inte så konstigt, kroppen ställer om sig så mycket nu ju. Men det jag menar med att jag mer eller mindre ångrar mitt tidiga testande är att om jag ej vetat om min graviditet förrän tillexempel idag, då hade jag bara sett dom där smärtorna som ett symtom för kommande mens. Hoppas att du/ni förstår vad jag menar. Men nä, allt som händer i kroppen relaterar jag tyvärr till ett mf. Dumma mig! :(

Men jag har kvar mina symtom. Extremt illamående, bröst hårda som bomber och trötthet. Så länge det finns kvar, är jag glad haha. 

lobr0012, grattis! Har också plussat med mitt första och är i vecka 5.
Dom där mensliknande smärtorna har jag också. Eller ja, jag hade. Fick det runt den perioden då min mens egentligen skulle ha kommit. Haft lite småsmärtor där efter men vi får inte glömma att mycket händer i kroppen just nu. Livmodern växer vilket som oftast resulterar i liknande menssmärtor.

Oj, det var längesedan som jag skrev här. Har nog inte riktigt tänkt på det, har haft så svårt för att förstå att jag är gravid trots vårt tidiga UL i vecka 13. Då såg allt bra ut i varje fall! Men det känns så overkligt fortfarande.
2 veckor kvar till RUL,19 mars, och både jag och mannen är så nyfikna, men samtidigt nervösa. Ser allt bra ut? Vad är stjärnan i "h*n"? Yes, vi ska ta reda på könet, rent för nyfikna för att låta bli hehe.

Vi har också känt bebis sparka. kände första redan i vecka 16 men igår var det full fart i magen, vecka 18. Eller ja, sambon kände lite fladdrande om man säger så, men så fort hans hand försvann fick jag några rejäla sparkar. Visst är det typiskt, när jag håller med handen på magen sparkar bebis, men när jag lägger pappas hand på magen så slutar bebis.. Får se om jag lyckas lägga hans hand i rättans tid nu ikväll, det är då bebis sparkar som mest.

En liten fråga. Nu på senaste dagar har jag börjat känna smärta nedtill vid livmodern igen, så som jag hade i början av graviditeten. Kan inte hjälpa att bli lite nervös och orolig. Antar att det är bebis som växer och allt förändras där inne och att allting ser bra ut. Men ändå, någon som också känner av lite småsmärta i dessa veckorna?
Och, nu kanske någon kan tycka att detta låter lite nasty, ursäkta, men när jag sitter ner så kan jag få lite kramper i underliv och bak mot rumpan, har hänt rätt så ofta. Inte den blekaste om det har med graviditeten att göra men har Aldrig känt så här förut. Jag är säkert helt ensam om detta, eller? *röd i huvudet*

I varje fall, stort grattis till er alla som haft sitt RUL nu.
Nu längtar man ännu mer efter alla era underbara bilder och berättelser! :) 

Tack så mycket! Skönt att läsa att jag inte är den enda.
Helt galet att man aldrig kan njuta till 110%, alltid något litet att oroa sig över. Men det är väl bara till att vänja sig, det är nu ett liv med ständig oro börjar antar jag.

Jag är en av de i gruppen som går in och läser varje dag. Men aldrig lämnar något spår själv, fy skäms på mig. Men nu måste jag! Är i vecka 35+6 idag och oh ja, rikliga flytningar har jag också fått de senaste dagarna. Första gången var för 3 dagar sedan, ursäkta nu detaljer och så, men dom var så tjocka och ovanligt slemmiga. Detta har kommit typ 2-3 gånger men aldrig så att jag kunnat "se" slemproppen, men funderar också på om det kan vara den som släpper lite pö om pö. Inget blod eller så. Vill bara få lite mer tecken just nu på att något är på g faktiskt. Känner mig så hemsk som säger det så här "tidigt" i graviditeten eftersom bebis inte räknas som fullgången, men dessa smärtor.. :( Förvärkarna, alltså den mensvärken och smärtan i ryggen som jag har i princip Hela dagarna är inget roligt längre. I början var det lite "wow", snart dags kanske typ, men nu kräker jag på det! Och toabesöken just nu!!!! Är det inte fram så är det bak :$ skulle lika väl kunnat flytta in på toaletten tills lillan vill titta ut. Det är ändå där jag spenderar den största delen av dagen haha. Ääh, jag är så negativ just nu, jag vet, förlåt. Men just nu är jag så trött på att vara gravid. Smärta, toabesök, fruktansvärt osocial (orkar & vill inte träffa människor).. Men, jag får gotta mig med att i slutändan har det varit värt vartenda ett! :)