Augustibebis 2012

Hej! Har en lite annorlunda historia. Har en dotter som är snart 2,5 år. Jag har alltid haft oregelbunden mens, allt mellan 30 och 70 dagar var ingen ovanlighet. Därför var det otroligt svårt att veta när jag hade ÄL. Det tog 2 år innan jag blev gravid med vår dotter, med ett missfall i v. 9-10 innan detäntligen tog sig. Efter jag födde dottern blev faktiskt mensen mera regelbunden och kunde variera 30-40 dagar. För ett år sedan gjorde jag en gastric bypassoperation och har tappat 48 kg sedan dess (har fått klartecken av flera läkare att bli gravid igen) och som en bonus blev mensen ännu mera regelbunden och började komms 35 dagar mellan, utom en gång då den hoppade över helt och hållet, men det var också den perioden jag gick ned absolut mest i vikt, så jag tror att det var kroppen som protesterade mot den hastiga viktnedgången. Hade senaste mens 2/10 och borde då ha fått igen 6/11 igen, men inget hände. Väntade ngn dag, testade sedan och det var negativt. Väntade en vecka, testade negativt igen. Var mer frustrerad än bekymrad, eftersom jag ville att mensen skulle komma igång, så jag skulle kunna räkna ut när ÄL borde vara, så jag äntligen kunde bli gravid. Veckorna gick och inget hände... 7/12 hade jag telefontid med en gynekolog angående en annan grej och jag passade då på att nämna min vid här laget mycket försenade mens. Hon ville skicka mig på blodprov för att mäta hcg-nivån redan dagen efter, så skulle hon återkomma med resultat under den eftermiddagen. Mycket riktigt, i torsdags ringde hon upp mig och sa att mina prover visade att jag var gravid, men om man utgick från min senaste mens 2/10 borde jag vara i v 9, men mina hcg-nivåer var alldeles för låga för det. Hon beordrade därför en ny blodprovstagning till följande torsdag (idag) Har varit en jobbig vecka med en enda soppa av känslor, hopp, glädje, inte våga tro, inte våga hoppas! Nåja, idag var jag så äntligen på nytt prov, höll på att krypa ur skinnet innan hon ringde mig igen. Nu var det ingen tvivel om att jag är gravid, min hcg låg på över 5000. Glädje! Nu ska jag på VUL på tisdag för att se hur långt jag är kommen. Själv tror jag att jag hoppade över min mens den 6/11, men att jag sedan fick ÄL som "vanligt" efter det sedan och så tog det sig... Om man räknar den 6/11 som senaste mens (fast jag inte hade någon) borde jag vara i v 6 ungefär :) vilket borde betyda BF andra halvan av augusti någon gång! Vilken otrolig lycka när hon ringde! Fast jag vet att jag inte borde pusta ut än på ett tag, men nu orkar jag inte vara pessimist längre, utan vill bara vältra mig i bebislycka. Kommer nog att kunna koppla av ännu ett snäpp efter VUL på tisdag och så får vi ju ett BF också!

Hej! Har ni berättat än? I vilken vecka för vem? Hur länge har ni som har barn sedan tidigare vänta innan ni berättar?

Fick lite skrämselhicka igår... På kvällen skulle vi bada bastu, jag och min sambo (kan tillägga att jag är en mycket van bastubadare, har badat hela mitt liv) och vi satt i bastun en stund. Sedan skulle jag duscha och gick ut (som tur var gjorde min sambo det också) och när jag satte på duschen började det snurra i huvudet och susa i öronen. Sa till min sambo, som tyckte jag skulle sätta mig, men envis som jag är ville jag stå. Som tur var ställde han sig bakom mig och höll i, för sedan tuppade jag av. Jättemärklig känsla, som att drömma en uppspeedad dröm. Jag kommer inte ihåg vad jag "drömde" men kommer ihåg att jag "var någon annanstans". När jag vaknade till satt jag på golvet, lutad mot min sambo som försökte prata med mig. Var helt medveten om att jag hade "varit borta" i ngn sekund. När jag vaknade till kom jag nästan ihåg vad jag hade "drömt" . Så där som det blir ibland på morgonen, man tycker man kommer ihåg vad man har drömt, men sedan efter några minuter glömmer man bort det.... Bortsett från precis efter jag födde vår dotter (tappade mycket blod och hade under 70 i HB som sämst...) har jag aldrig svimmat i hela mitt liv. Eftersom jag efter min operation inte kan ta upp näring som alla andra har mitt HB varit dåligt, låg på under 100 i våras). Dricker blutsaft varje dag och har fått upp det lite. Senast jag kollade var det 116. Funderar på om det var det eller blodtrycket och hur mycket graviditeten spelar in... Nåja, blev ett långt inlägg det här... Jag mår bra nu, men borde nog kolla upp mina värden kanske.....

Randigarut: om man sedan kastar in en gastric bypass operation (som också gör att inte kroppen tar upp vitaminer och järn som förut) blir väl saken inte bättre. Tyvärr kan jag inte ta järn i tablettform då det orsakar förstoppning och mitt numera ganska känsliga mag-och-tarmsystem tycker inte alls om förstoppningar så jag får snällt hålla mig till blutsaft. Eftersom jag är opererad får jag vitaminer utskrivet på recept och kommer att få det resten av livet. De menar på att det borde räcka för graviditeten också, tar extra folsyra bara.