Jag gick precis igenom posten...
Vi bor i parhus och grannen som sitter ihop med vårat hus är underbara och har två pojkar i våra barns ålder så de leker med varandra 24/7.
Sen se vi grannen som bor i huset bredvid vårt hus, våra ytterdörrar är mitt emot varandra så vi delar in och utgång från gatan.
Iallafall, han är gammal som gatan och hans syster kommer ofta på besök och hjälper honom. Han har ingen egen familj eller barn och har bott i huset sedan de byggdes i slutet på 70:talet.
Så gick jag precis igenom posten, och då ligger en datorskrivet brev till oss bland brev och reklam.
Där gamla grannen klagar på oss... Eller på mina barn rättare sagt. Han är trött på cyklar som står här utanför, ungarna har precis tagit fram cyklarna efter vintern och vi har tre söner som har några kompisar var som också har börjat cykla och tyvärr (för honom) så älskar kompisarna att vara hemma hos oss och leka, så förutom mina barns cyklar så kanske det står 2-3 cyklar till här utanför på kvällar och helger.
Sen gillar han inte att det låter som ett dagis utanför hans dörr...
Han klagar över fotbollar, skateboards och allt "annat skräp" som står utanför vår dörr.
Asså jag kan förstå till viss del... Och jag har sagt till mina barn att ställa cyklarna snyggt, lägga bollar etc. på vår altan och inte utanför dörren. Men ni vet hur barn är... Det är bråttom och då har man inte med sig tankarna och det blir inte alltid snyggt uppställt. Vi brukar städa i ordning på kvällarna.
Det som stör mig är ----> Att han inte kunde plinga på dörren och säga detta öga mot öga. För honom att gå ut från sin dörr till vår dörr är ett avstånd på 4 meter. Att gå till brevlådan är ett avstånd på 15-20 meter. Och tiden han har lagt ner på att skriva på datorn och skriva ut brevet?
Jag och min man är trevliga och sansade... :(
Min man blev sur just för att han inte kunde plinga på, medan jag blev ledsen... Min man sa -Passar det inte kan han flytta till ett hus på landet där det inte finns några grannar med barn.
Mina barn skräpar inte ner det är bara deras "sommar leksaker" som han stör sig på och barn ska väl få ha sina saker?
Hur ska jag bemöta det här? Jag kommer så klart prata med ungarna igen och be dem tänka efter var de lägger grejorna.
Men ska jag plinga på honom och prata, skriva ett brev tillbaka eller ignorera? Låtsas som inget och bara försöka få ungarna och deras kompisar hålla ordning och prata lite tystare när de ska in och ut till oss??
Usch han fick mig att känna mig helt misslyckad som mamma... :( pruttgubbe!!!