Augustibebis 2012

Jag förlorade min mamma Februari -11 efter ett par års kämpande mot cancer. 
Har såklart varit fruktansvärt jobbigt, men har nog vad jag tror hanterat det relativt bra
ändå. Har alltid varit mammas flicka, jag och pappa har aldrig kommit riktigt överens.
Hon har varit med vid mina tidigare (3st) graviditeter som tyvärr slutat i missfall..

Nu när jag är gravid igen och bara har 9 veckor kvar så börja det kännas såå mycket mer jobbigt igen. 
Önskar över allt annat att hon hade fått vara med eller åtminstone fått veta att jag träffat en bra karl (hon har aldrig träffat honom, och jag levde i ett väldigt destruktivt förhållande innan med fysisk och psykisk misshandel) som jag nu väntar barn med... 
 
Så hemskt att inte få ha nära och kära runt sig vid det största tillfället i ens liv.
Men jag är av den kalibern att jag tror att dom finns oss närmare än vad vi tror, hela tiden.  Jag måste tro det. 

Kram på er alla som har någon i himlen som ni extra gärna skulle vilja ha ner nu i denna stund!