Augustibebis 2012

Min skitvecka forstätter...

Vet inte om vi mätar järnvärdet på samma sätt här -- mina papper säger i alla fall 9.0g/100ml för hemoglobin och 6ng/ml för ferritin och jag fick en riktigt "utskällning" av personalen på labbet. Jag skulle till apoteket på en gång och hämta ut järntabletter och sedan skulle doktorn imorgon (så idag) antagligen ge mig en spruta med järn...?

Någon som är bra på sånt här? Jag äter massor med grönsaker (alla olika "färger") och bönor minst en gång per dag. (Ofta till frukost.) Kött/fisk sammanlagt kanske tre till fem gånger per vecka. Sedan blir det absolut onyttigheter som en muffin eller chokladbit, men jag tycker att jag oftast väljer det nyttiga alternativet och jag fattar inte alls hur jag kan ha en sådan järnbrist att jag måste ha en spruta???

@ Bubbs och alla andra som förlorat "vänner" pga graviditet... usch, vad sorligt. Jag tror och hoppas dock att ni hittar nya vänner som delar de livsmål, värderingar och intressen som ni har idag. Jag har märkt att min vänskapskrets har skiftat; vissa som jag umgåtts mycket med har helt slutat höra av sig medans andra som jag knappt kännt innan har blivit mycket varmare och trevligare.

Vi får komma ihåg att det är vi, som från deras perspektiv, har "förändrats".

Tack! <3 Ska be att dom förklarar mer och sedan hoppas att jag fattar förklaringen!Jag vet inte om det hjälper men jag skulle nog försöka att inte tänka att onyttigheterna är förbjudna. Då blir man kanske så ledsen när något "dumt" slinker ner att man tänker "jaja, men nu har jag ju redan ätit X, vad spelar det för roll nu om jag äter Y?" Planera och njut av varje tugga av det onyttiga istället.

Inte för att jag ska ge kost-råd till någon just nu... :P 

Okej -- slapp järnspruta, vilket känns bra! Blev bara 2x80 mg järntabletter.

Nästa grej var glukos-äckel-päckel-testet; fick tillbaka provsvaret samma dag men ingen aning om vad siffrorna betyder och nästa inplanerade läkarbesök är i juli... tycker det ser ut som om jag har otroligt mycket socker i urinet (dom tog både urin och blodprov) dock  -- 68.87mmol/l eller 12.41 g/l -- efter två timmar. Kanske borde ringa och fråga. Suck. Hatar verkligen att prata franska på telefon.

Vikten ligger på +8.6 totalt nu -- sista tiden verkar det vara ca 100g/dag så om jag har tur kanske jag slutar på +16. Högre än de "tillåtna" 9-12 men om dom börjar skälla på mig så ska jag spela "invandrar-kortet" och låtsas att jag inte fattar franska

Bellatrixx: Klart du ska ta det lugnt! Gå inte runt och känn dig "lat" för att du inte orkar lika mycket som du gör normalt; kroppen är inte densamma och den jobbar ju redan stenhårt med att skapa ett extra liv!

Sommaren12: Hoppas allt ordnar sig och det inte visar sig vara något allvarligt!

Sommaren12 och lillakotten:

Jag skyller ALLT på att jag är svensk! "Ah, men så gör vi faktiskt i Sverige!" (Tänk er lilla Stina med sin "På min gata hemma i staaaaaan!" refräng...) Så om ni åker till Paris och folk har konstiga fördomar om Sverige så är det mycket möjligt att det är delvis mitt fel!

Sommaren12: Sitter du med mobilen nu...? Project Gutenberg har en mobilsida med massa böcker! Du kan läsa om hur dom tyckte man skulle ta hand om sina barn ca 1890 - 1920. Eller kolla in gamla kokböcker för bra recept på kokt tunga eller grisklövar

Vilken tur att det sista vi förlorar är humorn!

Jag har betett mig riktigt illa idag. Hade en franska lektion idag men en vikarierande lärare som inte alls "funkade". Jag vill fokusera på muntlig kommunikation och skaffa bra självförtroende innan jag måste föda... hon var en sådan där lärare som fokuserar 100% på grammatik och rättar varje litet pyttefel. Fick inte ut en endaste mening utan att hon avbröt mig.

Kände att jag till sist "stängde" av helt och bara satt och stirrade ut genom fönstret, svarade på tilltal med ja/nej eller korta korta meningar men var annars helt fast i "usch, dumma dig"-tänket. Inte riktigt bästa sättet att hantera en konflikt kanske, nej. Fy vad pinsamt.

Tror ni jag kan skylla på graviditeten eller måste jag ta lite ansvar för mitt eget beteende här?

Och välkommen tillbaka mammsen!

Vad intressant -- jag har varit så fast i min egen oro över att behöva stanna flera dagar på ett franskt sjukhus när allt jag vill är att åka hem att jag har inte alls tänkt att det såklart finns massor med mammor som oroar sig över att åka hem för tidigt.

Jag gjorde min "birth and parenting" kurs förra helgen; superbra på alla sätt och vis och jag har märkt otrolig skillnad på min make. Han höll en lååång utläggning för sin mamma om hur han nu visste PRECIS hur han skulle vara ett bra stöd under förlossningen och hur OTROLIGT viktigt det var att jag hade honom där så han kunde vara min "röst" och mina "öron".

Hursomhaver, hon skickade iaf med en massa information just om mellangårds-massage och mellan raderna så förstod jag det som om hon tyckte att detta var något mannen gärna kunde hjälpa till med. Man kunde även använda dessa stunder till att öva kommunikation och avslappning osv.

Kanske lite flummigt men hon gav ett väldigt kompetent intryck. (Nej, hon var inte fransk! )

Maken råkade väcka mig vid två och nu kan jag inte somna om; odjuret i magen sparkar och har sig.

Ang rökning så slutade mamma röka med både mig och min syster, men började sedan om igen så fort vi slutat amma. Gör mig otroligt ledsen att hon inte kan ge sig själv samma omtanke som hon gav oss. Min man är jag stolt över dock; han slutade röka efter att han läste att röklukt i kläder och hud ökar risken för plötslig spädbarnsdöd.

Gissa vem som sov noll timmar inatt pga baby-party i magen och som sedan missade busshelvetet och fick promenera till jobbet. Tog bara 45 jävla minuter.

Nu ska jag ta och äta en banan och läsa ikapp. Hoppas alla haft en bra helg!

Aha, ser att ni diskuterat förlossningar en hel del...

I Paris med omnejd finns inte möjlighet alls till en "naturlig" förlossning genom vanliga vården. Eller jo, finns ett privat "alternativt" center där man har lite mer val men det ligger alldeles för långt borta för oss.

Här föder man alltså i gynställning, punkt slut. Nio av tio kvinnor får epidural (inga alternativ erbjuds) och sju av tio blir klippta för att undvika att de eventuellet spricker. Alla blir kopplade till ett IV där man får vätska/socker (det är förbjudet att äta och dricka). Genom droppet får i stort sett alla oxytocin eller liknanade för att påskynda värkarbetet.

De som tackat nej till epidural berättar ofta att vårdpersonalen kommer in två-tre gånger per timme för att kolla om dom ändrat sig. "Jamen, det är ju bättre för barnet att det här går fort och att du inte är så trött. Du får inget pris för att du klarar det här själv". Osv, osv, ad nauseam.

Målet är att alla ska föda inom 12 timmar och att mamma och barnet mår bra fysiskt. Att man ska ha en bra "upplevelse" finns inte öht med på kartan.

En stor del av min klass förra helgen gick ut på att doulan gav råd om hur man kan "fuska" sig till en mer naturlig förlossning; inte komma in till sjukhuset direkt man börjar få värkar, be om att få gå på toa ofta och sedan stanna länge, smyga i sig lite vatten, osv.

mijja12:    Vad skönt att allt gick bra!!! Usch vad orolig du måste ha varit! :(

Kanske är därför dom är så "generösa" med oxytocin?

Min plan är att stanna hemma sc länge det känns säkert, sedan dra till sjukhuset och hävda att värkarna just startat så att jag "vinner" lite timmar. Sedan har jag fått låna en TENS maskin av min svägerska. Någon som använt en sådan? Om inte annat får jag hoppas på placebo effekten...

Maken är min klippa. Innan vår kurs var han super-nervös då vi hade läst/hört mycket innan om hur det var annorlunda i Paris -- jag skriver inte Frankrike då det tydligen är otrolig skillnad i olika regioner -- jämfört med Sverige/England. Men nu efter kursen tror jag han känner att han vet mycket bättre vad våra rättigheter är och hur han kan hjälpa till genom att vara "the bad guy" utifall personalen är jobbig.Hah, du får rapportera om vad som händer! Har du bestämt om du ska bjuda på kaffe eller inte än?