Underviktig 8 åring?!!!

Tack alla snälla för svar. Jag tycker det verkar lugnande att se siffror som liknar min sons. Det var så länge sedan jag såg hans viktkurva men som jag minns det från när han var bebis på BVC så låg han ca 1,5 SD över på längd och exakt medel på vikt. Jag tror hans proportioner alltid varit som nu men det är så svårt att se, man blir ju hemmablind. Har inte alls tänkt i dessa banor eftersom jag utgått från att han växer bra...I dag ser jag på honom med lite andra ögon, 28 kg låter inte så mkt. Han är pigg och glad men man ser revben och rumpan är liksom väldigt minimal för att uttrycka det lite finkänsligt. Tror att vi måste fundera på om maten kan bli bättre. Han äter tyvärr lite mkt grönsaker och sånt i samband med middagen, t ex en hel morot innan middagen i dag. Det får vi nog begränsa.

Älsklingsbarn, tack så mkt,en fråga till dig vars dotter ju också verkar vara åt det "slanka" hållet; vad är en vanlig portion mat för din flicka? Äter hon tex två potatisar eller fem liksom. Försöker ni anpassa maten så att den blir mer energirik? Jag är lite rädd för att börja göra "konstigheter" med maten eftersom jag inte vill att sonen ska känna att han inte är bra som han är.  

Hur lång är din son? 42 kg låter jättemycket, men han kanske är han lång, då är det ju inte konstigt alls. Men väldigt bra att väga ordentligt tycker jag, hellre lite mer än mindre. Min son är också vältränad, bara muskler men tyvärr inget underhudsfett.

125 cm till 27 kg låter väldigt lagom, precis som 137 cm och 32 kg, det måste var jätteskönt som mamma att inte ens behöva tänka på vikten. Om de äter mindre än dag är det ingen katastrof liksom.

Det låter som en väldigt bra beskrivning det här med "skelettåldern" , dvs revben, magrutor och inget fett alls! när jag tänker efter ser nog de flesta av sonens klasskompisar rätt smala ut, de väger nog som min son men är lite kortare så proportionerna är sundare. Någon funderade över vad som är "sunt" vad gäller barn och vikt. För mig är det självklart så att barn i den här åldern genomgår en stor utveckling på många plan och att ett icke optimalt näringsintag kan ha konsekvenser. Min son äter bra mat men jag är orolig över att mängderna inte motsvarar det han behöver, han är en riktig lekälskare som springer massor på rasterna, spelar fotboll och innebandy på fritiden.

Jag har också "fördomar" om smala barn och deras familjer ( alltså inklusive min egen kära lilla familj!) som spelar in. Jag vet att det inte behöver vara så men för mig är det ett tecken på att barn verkligen mår bra och är avspända, trygga i sig själva när de är lite rundare. Någon som håller med? hade hellre sett att han var lite mullig.

Precis som min son, han äter inte heller mat från mcdonalds eller andra snabbmatskedjor. Vanlig hemlagad mat ska det vara tycker han. Däremot älskar han bär, frukt och grönsaker vilket ju innehåller mest vatten... Vi "glömmer" ofta att ta fram broccolin innan han ätit det mesta.
Vad har dina pojkar för storlek i kläder? Här har vi problemet att jeans och mysbyxor är väldigt stora i midjan men sonen behöver 140 för benlängden. Vilka märken passar dina pojkar extra bra?
Alltså, vill bara förtydliga mig, detta är självklart inget problem i  egentlig mening, men det skulle vara roligt att höra med någon som har 2 prinsar i nästan exakt samma storlek...

Ja precis detta med att få i sonen tillräckligt med mat är kruxet tycker jag med! Det funkar bra med frukost, lunch och middag men att få till mer mat däremellan är grejen. Det är egentligen det enda jag "oroar" mig för. Inte något annat, sonen är också bland de längsta i klassen har jag sett nu trots att han är yngst. Socialt och intellektuellt är det också toppen, hockey har han aldrig varit aktuellt men spelar fotboll och älskar att åka skidor så jag tror inte som någon skrev att "smalhet" behöver utgöra något hinder i livet generellt sett.