Varför skaffade ni barn tidigt?

Läste fel, men på vilket sätt borde jag bli en dålig förälder för att jag var under 18?

När jag blev gravid som 18-åring gick jag fortfarande i skolan, bodde hos min mamma, hade distansförhållande med pappan till barnet sedan 2 år tillbaka, han var arbetslös och bodde med sina föräldrar. Fyllde nitton och tog studenten som höggravid. Nu sitter jag här med en 11 veckors bebis i min och sambons egna lägenhet. Visserligen jobbar ingen av oss just nu men jag har ett jobb att gå tillbaka till efter mammaledigheten. Visst var det tufft att flytta ihop, få barn och sköta ett eget hushåll men det funkar riktigt bra Vi valde att skaffa barn för det kändes så rätt, visserligen trodde ingen av oss att det skulle ta sig på första försöket

Måste bara ställa frågan om du är på riktigt?

hur menar du?

Själv tycker jag inte jag var särskillt ung, var ju 21 då första kom. Jag längtade så efter barn. Hade träffat "mannen i mitt liv" så varför vänta, längta och pinas?? Jag hade inte hunnit vänja mig vid något rikt glidarliv utan var van att ha människor omkring mig att ta hänsyn till. Hade inga egna latar-vanor... och var fullt kapabel till att ta hand om barn...

Jag har drömmar och frihet kvar. (alla barn kommer ju flyttat hemifrån när jag blir 50) Dessutom har jag 4 ÄLSKADE barn. Jag behöver ALDRIG oroa mig för att inte kunna få barn. Jag behöver ALDRIG  fundera på om jag ska skaffa barn med någon jag kanske inte älskar och vill leva resten av livet med. Honom har jag ju redan träffat och vi hade hunnit vara tillsammans i 5 år innan första barnet kom och haft konflikter som vi rett ut och MASSOR av härligt tillsammans.

Inget jobb, nej. Men har aldrig levt på bidrag (annat än barnbidrag och fp och studiebidrag då jag senare utbildade mig)... och vi har alltid klarat oss bra Mycket tid tillsammans!

Innan jag engagerar mig vill jag gärna veta att själva påståendet är ärligt menat, annars har jag bättre saker för mig, som att sy mössor till kaninen.

vem säger att alla lever för det du anser är det intressanta i livet? Jag har aldrig tyckt att det är så intressant att göra det du säger. Jag har varit med om en hel del trots att jag bara är 22 år.. och nu ska jag få mitt första barn hon var inte planerad med lyckligare kan jag inte vara. Och jag är säker på att jag kommer kunna uppleva allt detta du säger även fast jag har ett barn. Livet är inte förstört bara för det och man behöver inte leva gamling liv bara för att man ska bli föräldrar. Jag anser och har gjort sedan jag var ganska liten att livet handlar om att vara lycklig, hitta min stora kärlek och att få barn. Inte att resa och bla bla det du tycker är det viktiga. Och en fråga hur vet du att du kommer få barn sen när du vill ha det? förstår inte hur folk kan vara så säkra på det. Att dom har hela livet planerat. Barn är inget man får på beställning. Och vem säger att man är bättre som föräldrar bara för att man gjort saker i livet och är äldre? Det finns nog även äldre människor som inte upplevt något också. Ursäkta  mig men för mig är ditt resonemang oförståligt men det är bara mitt tycke.

Varför skulle jag fråga efter ett svar om jag inte undrade? Och om det var så, hur vet du att jag inte trollar nu också? Sy 

Urk..