Odetta

Äldre 25 Nov 09:52

115 svar

Timeout är...

Time out är en superbra metod! om man använder det rätt vill säga.

Det ger barnet en chance att lugna ner sig

Det ger barnet en chance att reflektera

Det ger dig som förälder att lugna ner dig och reflektera också

Jag har fem barn och använt mig av time out metoden med allihopa (inte minsta ännu dock för han är bara 10 månader gammal).

Såhär brukar jag göra:

-Varnar barnet

-Sätter barnet i time out lika många minuter som barnet är gammalt om det inte lyssnade

-sätter mig MED barnet och PRATAR om vad som blev fel, varför det blev time out och vad man skulle kunna göra annorlunda för att undvika (tex ett samtal med 2,5 åringen kan då se ut såhär: "vet du varför du sitter i time out? Får man slåss? Nej det får man inte. Ska du vara snäll nu och säga förlåt? Då får du komma ur time outen")

-sedan avslutar jag ALLTID time out med en kram och en puss

Odetta

Äldre 25 Nov 10:02

#17

Lisen08; men du kan inte jämföra din vuxna partner med ett barn. Din partner är vuxen och kan förhoppningsvis vad som är lämpligt beteende och vad som inte är det, ett barn är beroende av att vi lär ut detta till dem!

Rockabillan: hur vet du det? Mina barn har lärt sig rätt fort att det är rätt tråkigt i time out så ofta behöver jag bara ge varningen.

Odetta

Äldre 25 Nov 12:19

#48

Minifer skrev 2011-11-25 11:54:06 följande:

Det där med att tvinga barnet att be om ursäkt har jag svårt att förstå? Om jag bråkar med någon och tycker jag har rätt är det väl ändå höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt. Om jag är liten och får frispel för att jag känner mig orättvist behandlad (vilket jag minns mycket väl ofta hände när jag var liten) är det ju höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt när jag blir upprörd över detta. Det är ju inte lätt för små-knoddar att hantera starka känslor som ilska och de gör det ju knappast för att jäklas.

Nu beror det väl såklart på ålder och förståelse (och situation), men jag skulle aldrig drömma om att tvinga min son be om ursäkt när han blir arg och får ett utbrott. Jag säger till honom att det är helt ok att bli arg, men man behöver inte/ska inte kasta saker omkring sig etc, och behöver han vråla av sig får han väl göra det, men då i sitt rum så vi andra slipper höra det.

Sedan vill jag inte höra ursäkter som kommer av plikt heller, utan tycker de skall vara uppriktigt menade för att barnet förstår vad som är fel och är ledsen för det, och inte för att man "ska". Då kan de ju ursäkta sig hur mycket som helst men inte förstå vad de gjort fel egentligen liksom? (nu tänker jag på hur hon gör i supernanny tex)

Eller har jag missförstått något?

jag håller med dig i att ett barn har rätt att känna alla sina känslor och att man inte får betee sig hur som bara för att man är arg. Men om ett barn slår ett annat tycker jag att det är på sin plats att den som slog säger förlåt till den som blev slagen och ledsen. känns det inte bra att säga förlåt så kanske just det stoppar från att barnet inte slåss igen? I den situationen tycker jag faktiskt att det utsatta barnets känslor är viktigare i första hand och ett förlåt brukar hjälpa.

Vi var till exempel hos ett par vänner och deras fyraåring (som är helt utom kontroll) slog ner våran 2 åring...och behövde inte be om ursäkt! Jag höll på att packa oss i bilen igen och köra hem dem 3 timmarna det tog att ta sig dit! Våran 2 åring blev RÄDD för den andra pojken och hade han bett om ursäkt så hade det inte blivit så för ett förlåt visar att man ändå är snäll.

så nej, jag håller inte med om att barn inte ska säga förlåt. Gör man illa en kompis så säger man förlåt.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 12:27

#51

Cicek skrev 2011-11-25 11:56:29 följande:

Håller med dig. Barnet lär sig att mamma bestämmer no matter what, du får sitta på en stol för det har mamma bestämt, och sen SKA du pussa och krama mig, för jag har fått som jag vill genom att du suttit och skämts i 5 minuter. Barnet lär sig att förlåt = något man MÅSTE säga för att mamma ska sluta vara arg, och för att jag ska få gå ifrån stolen.

Själva delen där man pratar med barnet är jättebra, men varför inte köra på bara det, och sen den naturliga konsekvensen av att mamma blir LEDSEN eller ARG och vill inte leka eller fortsätta vad man nu gör tillsammans? Min son har i alla fall lärt sig att säga förlåt när han märker att han gjort mig ledsen, men det är inte för att jag tvingat fram det utan för att jag förklarat VARFÖR man säger förlåt, och för att JAG säger förlåt när jag själv gjort något dumt som jag ångrar. Tycker det är bättre att få ett ärligt förlåt! Och jag verkar ju ha lyckats med det i o m att sonen blir ledsen när han ser min reaktion, och självmant kramas och pussas och säger att det inte var meningen.

Men jag tvingar inte mina barn att kramas och pussas efter time out, jag frågar om dem vill ha en kram och en puss och det vill dem allt som oftast. Vill dem inte det är det ok, det behöver dem inte.

För oss är den kramen ett sätt att visa att "jag var arg på dig men nu är jag inte det för nu har vi pratat om det och vad för dumheter du än gör så älskar jag dig ändå" Jag tycker att stöta bort och ignorera som vissa verka tycka man ska göra är ett mycket grymmare sätt, skulle aldrig falla mig in att göra!

Time out är en plats där mina barn får sitta och lugna ner sig, reflektera över situationen och ja, helt enkelt få lite distans till den. konsekvensen är att dem inte får vara med dem andra och att det är tråkigt. När det sedan är dags att säga förlåt (om ett förlåt är på sin plats) har mina barn lugnat ner sig tillräkligt och vi har pratat om det att dem självmant VILL säga förlåt för att dem FÖRSTÅR att det är det rätta att göra, inte för att jag tvingar dem.

Alla ni som är så emot det här med time out, har ni provat det någon gång? Varför är ni så emot det? Det är ju ett lugnt sätt att hantera en bråkig situation på, mycket bättre än tjat och gnat och skrik och gråt...eller?

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 12:32

#52

Sedan det här återkommande med att "mamma bestämmer"

JA, jag bestämmer! Mina barn har rätt att känna som dem känner och visa hur och vad dem känner och jag accepterar det, men i slutändan är det faktiskt jag som bestämmer vad som händer, inte för att jag är deras mamma, utan för att jag är den vuxne!

Vi vuxna har ett ansvar genemot våra barn, och det är att LÄRA dem om livet och de sociala reglerna som faktiskt råder. Ett barn har inte mognaden eller kunskapen om det.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 12:36

#55

Men skrev 2011-11-25 12:26:34 följande:

Förlåt är ett ord! Det visar ingenting om hur en person är.

Men skrev 2011-11-25 12:25:15 följande:

Jag tycker tvärtom! Vi var hemma hos några som först skickade in sonen på rummet och sen tvingade honom att säga förlåt till vår dotter. Det var riktigigt hemskt och blev ganska förnedrande för alla parter:(
Pojken ville inte säga förlåt, och när han till slut ändå gjorde det så var min dotter fortfarande arg på honom och var inte alls redo att godta ursäkten. Det hade varit mycke bättre att sätta sig med båda barnen och pratat i lugn och ro om vad som hade hänt och hur de kände.

Här spelar det ju roll hur gamla barnen är. mina har alltid kunnat släppa sina groll när dem fått ett förlåt. visst är det bara ett ord, men dess betydelse är ju mer än så och i alla fall mina ungar vet vad ordet betyder och står för, det har jag lärt dem.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 12:39

#56

Men skrev 2011-11-25 12:34:20 följande:

Pussar och kramar du barnen även om de då väljer att inte säga förlåt? Ofta upplevs ju situationer olika av de inblandade personerna, och det kan vara väldigt förnedrande att behöva säga förlåt trots att man själv inte tycker sig ha gjort något fel.

om mina barn vill kramas så kramas jag med dem...skulle aldrig någonsin falla mig in att avvisa nått av mina ungar när dem söker den närheten.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 13:42

#80

En sak jag reflekterat över är att det verkar vara en överlägsen tro härinne att time out utesluter samtalen, förklaringar och allt annat. Att time out är att man sätter barnet på en plats och sedan ignorerar och "släpper loss" barnet igen. Det finns säkert dem som gör så, men den sortens time out stödjer jag inte heller.

Jag tror också att våra barn kanske är lite olika gamla och därav har olika utgångspunkt för förståelse.

Som exemplet med innebörden av att säga förlåt. Min 2 åring blir glad av att HÖRA ordet förlåt för han vet vad det står för, men han är ännu inte kapabel att själv veta exakt när han själv ska använda det, vilket en 3 åring eller 4 åring brukar kunna. Eftersom han är mindre måste jag då lära honom rätt användning, vilket jag i samtalet efter time outen gör. Jag säger inte bara "gå säg förlåt" utan ställer en fråga om han tror att det är en bra idee att göra det nu.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 14:18

#90

Cicek skrev 2011-11-25 13:58:52 följande:

Det enda jag inte förstår bara, är varför du kör med båda två? För det känns som ganska olika saker, och jag TROR faktiskt att det skulle funka att göra exakt som du gör, fast utan det där med ett visst antal minuter på en bestämd plats, så att det blir ett straff. Det är DET jag tycker känns helt meningslöst, och som ofta får barnen att bli ledsna. Jag är verkligen inte en sån som daltar med min son, jag har nolltolerans för att slåss osv och kommer aldrig acceptera att han slår någon, men av min erfarenhet (då har jag mest jobbat med barn med funktionshinder men jag tror det gäller för alla) handlar det om att barnen inte förstår eller KAN göra på ett annat sätt, och då fungerar det bäst med att prata och lära dem hur man gör ISTÄLLET, precis som du gör! Fast utan själva straffet som blir helt överflödigt och tar bort lite av vikten av det andra :) Förstår du vad jag menar? Men självklart inte säga "Man får inte slåss" och sen låta honom puckla på lillebrorsan i alla fall. Jag tror bara verkligen verkligen på att de måste lära sig att bete sig "väl" för att de själva VILL och FÖRSTÅR varför, så att de sedan lär sig att applicera det överallt, och inte blir beroende av en vuxen som kan sätta dem på plats efteråt. Det är verkligen inte min mening att säga att ni är dåliga föräldrar för att ni kör med time out, för det tror jag inte alls.

Jag har valt en särskild plats att lugna ner sig på för att jag vill inte förknippa deras rum med något negativt, Rummen ska vara en plats för glädje och lek och fantasi och vila, inte en plats dit man blir bedd att gå för att man betett sig illa och behöver reflektera. dessutom har vi våran time out plats i hallen vilket gör det lättare att stödja barnet som sitter där än om det har gått på sitt rum och kanske smällt igen dörren.

sedan med tiden, när barnen är små är tiden rätt flexibel för en 2 åring har ändå ingen tidsuppfattnign ännu. En 4 åring däremot har det och barn mår bra av att veta vad som gäller och vad som kommer att hända. När jag då säger 4 minuter så vet dem att det är fyra minuter, dem blir inte bortstötta eller bortglömda eller missar kvällsmaten eller vad som, tidsbegränsningen tar bort dramatiken och ger barnet en trygghet. Dem vet då att vi kommer att prata om 4 minuter och dem hinner tänka. Så har jag i alla fall uppfattat mina barn, därav tiden.

Jag har aldrig sett time out som ett straff utan som ett mycket bra sätt att hantera konflikter som gått för långt. Jag sätter ju inte mina barn i time out för minsta lilla utan det krävs att det gått ganska långt innan det blir det. I första hand försöker jag ju lösa konflikter på ett annat sätt.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 14:22

#91

Cicek skrev 2011-11-25 14:01:02 följande:

Jaha oj, sorry! Ett program som går på TV, kanal 4 tror jag det är? Om en brittisk "nanny" som kommer och hjälper familjer med jobbiga barn.. Jag tror faktiskt att de flesta som kör med "time out" har tagit det från hennes program, för hennes namn kommer ALLTID upp när man diskuterar time out, och det är exakt samma regler. Men alla har väl inte fått det därifrån :) Tror i alla fall det är därför ordet "time out" har fått en dålig klang för många, just för hennes sätt att göra det på, och som verkligen spridit sig. Men som sagt, tycker hon har många väldigt bra idéer annars.

Ja, du har nog rätt. Jag har tagit ordet från att jag varit gift med en engelsk språkig man mellan 2000-2007 och även bodde i USA i 4 år under den perioden. Jag pratar engelska med alla mina barn (mina barn från den relationen och mina två barn som min man och jag har gemensamt) och då blir ju Time out för mig därav ett naturligt begrepp. Kanske borde kalla det nått annat på svenska...vet bara inte vad

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 14:34

#97

mandelblomma skrev 2011-11-25 14:28:02 följande:

satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)
Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 15:04

#101

Minifer skrev 2011-11-25 14:54:18 följande:

Oh, jag kom på att jag måste säga hur jag själv upplevde det! När jag var liten och fick utbrott blev jag instängd i rummet. Mitt rum alltså. Jag blev fruktansvärt ledsen varje gång och kände mig enormt övergiven. Inte sjutton satt jag och "reflekterade", jag satt och undrade förkrossat hur de kunde älska mig så lite att jag sattes på undantag på det viset. Och jag skrek och grät, ibland tills jag fick näsblod, för att jag kände mig totalt oälskad och övergiven. Anledningen att jag satt där hade för länge sedan drunknat i övergivenhet, samt ilskan och förnedringen över att vara så maktlös. Jag var så ledsen, eftersom jag kände att allt jag ville ha bara var en kram, så hade jag lugnat mig, och vad som hände var att bli bortslängd och utestängd från gemenskapen. Nu låter det som värsta snyftsnyft stackars lilla jag- historien, men det var verkligen så jag upplevde det. Kommer ihåg det som igår, och trots att jag är över 30 nu kommer jag aldrig förlåta pappa för att han gjorde så mot mig. Tanken hans var ju att jag skulle lugna mig, men jag blev bara helt hysteriskt och desperat. Fruktansvärt var det :( I övrigt var jag ett lugnt och glatt och socialt barn, så man behöver inte gå omkring och visa utåt att man tar skada av något.

Det är därför vi har våran time out i hallen (öppen planlösning) så att barnet just inte ska känna sig övergiven och sådär ledsen, det är ju liksom inte meningen. Då har jag tänkt rätt med andra ord.

♥ Av drömmarna skapas morgondagens verklighet ♥ mammajuli.blogspot.com ♥

Odetta

Äldre 25 Nov 16:11

#103

Minifer: fast märker jag att mitt barn blir uppriktigt ledsen så sätter jag mig bredvid

Odetta

Äldre 25 Nov 19:55

#107

Boz: eller så kan du läsa på och se att det är skillnad på time out och time out (eller läsa hela tråden så ser du att vi kom fram till att det finns olika tolkningar på vad orden time out innebär)

Det sättet jag gör på skadar inte mina barn, då skulle jag inte använda mig utav mitt sätt (och jag säger "sätt" med flit för jag tror att du och jag har helt olika tolkningar och min tolkning av time out är garanterat inte din tolkning av orden)

Timeout är...

INNEHÅLL