• Cicek

    Timeout är...

    Timeout så som supernanny Jo Frost gör på TV är dumt, det löser absolut ingenting. Däremot har vi en son som haft aggressionsproblem, vi säger bara till honom att om han t ex slåss så vill vi faktiskt inte vara med honom, då kan han gå till sitt rum och leka själv tills han kan komma tillbaka och behandla oss bra igen. Ser inte det some time out, för han bestämmer själv när han är redo att komma tillbaka, vilket oftast inte tar mer än 30 sekunder för han VILL ju vara med oss. Då lär vi honom vad konsekvensen av att slåss är - vi vill inte leka med honom - och han får fixa det som han vill. Om han dessutom har ett riktigt utbrott som vi märker att han inte kan hantera själv, då går vi iväg TILLSAMMANS med honom för att få bort honom från den jobbiga situationen, och hjälpa honom att hantera sina extremt starka känslor (vilket faktiskt är något vissa barn behöver HJÄLP för att LÄRA sig). Att tvinga ett barn att sitta på en pall i 5 minuter för att visa att man som förälder bestämmer, det är ju dumt som bara den. Mycket bättre att lära barn naturliga konsekvenser i så fall. Att slåss = folk blir ledsna och vill inte vara med en, det är en NATURLIG konsekvens som fungerar för alla, både barn och vuxna. Men att slåss = du får sitta på en pall i 5 minuter.. då kommer han ju fortsätta slåss när han sedan slipper sitta på pallen! Han kommer inte lära sig sociala färdigheter på det sättet, att förstå VARFÖR det blir som det blir, varför folk blir arga. Och sen när han blir äldre och inte "behöver" lyssna på någon som säger åt honom att sitta still på en pall, vad har han lärt sig då?

  • Cicek

    Och även om barnet inte har ADHD som vår son, utan "bara är van att bestämma", så är det väl bättre att lära barnet vad det leder till om han/hon alltid ska få sin vilja igenom, dvs folk blir skittrötta på en och vill inte vara med en längre! För ett sådant barn lär ju vara lika bossig med sina kompisar, och kompisarna kommer inte tvinga barnet att sitta på en stol. De kommer bara sluta leka med det barnet! Man gör ju barnet en TJÄNST genom att lära ut den sociala färdigheten att kompromissa istället!

  • Cicek
    Rockan skrev 2011-11-25 11:50:50 följande:
    Det här är den typ av Time out som jag menar, och som jag tycker är dålig (därmed inte sagt att jag tycker alla som använder det på något vis är dåliga föräldrar):
    Håller med dig. Barnet lär sig att mamma bestämmer no matter what, du får sitta på en stol för det har mamma bestämt, och sen SKA du pussa och krama mig, för jag har fått som jag vill genom att du suttit och skämts i 5 minuter. Barnet lär sig att förlåt = något man MÅSTE säga för att mamma ska sluta vara arg, och för att jag ska få gå ifrån stolen.

    Själva delen där man pratar med barnet är jättebra, men varför inte köra på bara det, och sen den naturliga konsekvensen av att mamma blir LEDSEN eller ARG och vill inte leka eller fortsätta vad man nu gör tillsammans? Min son har i alla fall lärt sig att säga förlåt när han märker att han gjort mig ledsen, men det är inte för att jag tvingat fram det utan för att jag förklarat VARFÖR man säger förlåt, och för att JAG säger förlåt när jag själv gjort något dumt som jag ångrar. Tycker det är bättre att få ett ärligt förlåt! Och jag verkar ju ha lyckats med det i o m att sonen blir ledsen när han ser min reaktion, och självmant kramas och pussas och säger att det inte var meningen.
  • Cicek
    Minifer skrev 2011-11-25 11:54:06 följande:
    Det där med att tvinga barnet att be om ursäkt har jag svårt att förstå? Om jag bråkar med någon och tycker jag har rätt är det väl ändå höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt. Om jag är liten och får frispel för att jag känner mig orättvist behandlad (vilket jag minns mycket väl ofta hände när jag var liten) är det ju höjden av förnedring att tvingas be om ursäkt när jag blir upprörd över detta. Det är ju inte lätt för små-knoddar att hantera starka känslor som ilska och de gör det ju knappast för att jäklas.

    Nu beror det väl såklart på ålder och förståelse (och situation), men jag skulle aldrig drömma om att tvinga min son be om ursäkt när han blir arg och får ett utbrott. Jag säger till honom att det är helt ok att bli arg, men man behöver inte/ska inte kasta saker omkring sig etc, och behöver han vråla av sig får han väl göra det, men då i sitt rum så vi andra slipper höra det.

    Sedan vill jag inte höra ursäkter som kommer av plikt heller, utan tycker de skall vara uppriktigt menade för att barnet förstår vad som är fel och är ledsen för det, och inte för att man "ska". Då kan de ju ursäkta sig hur mycket som helst men inte förstå vad de gjort fel egentligen liksom? (nu tänker jag på hur hon gör i supernanny tex)

    Eller har jag missförstått något?
    Haha, precis vad jag skrev :P Ser inte heller meningen med ett förlåt som inte ens är uppriktigt menat. Då får det vara.
  • Cicek
    Minifer skrev 2011-11-25 11:57:57 följande:
    Tänker som du. Hur gör ni med er son som har adhd? Jag har nämligen det själv väldigt troligt (enligt första prognos från psykolog, köar för utredning nu) och det är ju inte alls omöjligt att min son också har det. Ber om ursäkt om jag är OT
    Inboxar dig så slipper vi sno TS tråd :)
  • Cicek
    Odetta skrev 2011-11-25 12:32:09 följande:
    Sedan det här återkommande med att "mamma bestämmer"

    JA, jag bestämmer! Mina barn har rätt att känna som dem känner och visa hur och vad dem känner och jag accepterar det, men i slutändan är det faktiskt jag som bestämmer vad som händer, inte för att jag är deras mamma, utan för att jag är den vuxne!

    Vi vuxna har ett ansvar genemot våra barn, och det är att LÄRA dem om livet och de sociala reglerna som faktiskt råder. Ett barn har inte mognaden eller kunskapen om det.
    Fast därför LÄR man de att HANTERA situationerna som uppstår. Min son vet att vi bestämmer (jag och sambon) men jag vill att han ska FÖRSTÅ vad han gör för fel och varför, och hur man rättar till det, istället för att sätta honom på en stol. Och det funkar tydligen skitbra utan timeout, för han är riktigt väluppfostrad och glad, säger alltid förlåt trots att jag aldrig tvingat honom, för han vet vad ordet betyder och han vill såklart inte att någon annan ska bli ledsen/arg. Och han beter sig likadant hela tiden, vare sig jag är där eller inte, för han förstår varför man inte gör vissa saker, och är inte beroende av att jag ska straffa honom för att han ska göra rätt. Gör han fel så vill jag hjälpa honom att förstå varför han gör fel och hur man ska göra istället. Finns absolut inget behov av att han ska sitta stilla på en stol.
  • Cicek
    Odetta skrev 2011-11-25 12:36:12 följande:
    Men skrev 2011-11-25 12:25:15 följande:
    Jag tycker tvärtom! Vi var hemma hos några som först skickade in sonen på rummet och sen tvingade honom att säga förlåt till vår dotter. Det var riktigigt hemskt och blev ganska förnedrande för alla parter:(
    Pojken ville inte säga förlåt, och när han till slut ändå gjorde det så var min dotter fortfarande arg på honom och var inte alls redo att godta ursäkten. Det hade varit mycke bättre att sätta sig med båda barnen och pratat i lugn och ro om vad som hade hänt och hur de kände.
     Här spelar det ju roll hur gamla barnen är. mina har alltid kunnat släppa sina groll när dem fått ett förlåt. visst är det bara ett ord, men dess betydelse är ju mer än så och i alla fall mina ungar vet vad ordet betyder och står för, det har jag lärt dem.
    Men om de vet vad det betyder och vad det står för, varför måste DU säga till dem att använda det? Varför har de inte lärt sig att använda det ordet helt själva, på eget initiativ?
  • Cicek
    Miss P71 skrev 2011-11-25 13:11:28 följande:
    super bra vill jag säga...du pratar med dit barn o sedan pussar o kramar dt... du e helt klart super.... de som säger att dt inte funkar har med all säkerhet gjort fel... för dt funkar...
    Fast hur kommer det sig att det funkar så himla bra för oss som INTE sätter barnet på en stol, men gör resten, dvs kramar/pussar, förklarar vad som har gjorts fel, osv? Då kanske det alltså inte BEHÖVS sätta ungen på en stol? :)
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 13:19:16 följande:
    kan det vara så att olika saker fungerar för olika ungar Flört
    Eller att time out är onödigt :P Det tycker jag låter mer troligt. Tror inte någon unge behöver sitta på en stol för att lära sig sociala färdigheter ;) Man kan ju använda det argumentet för vad som helst.. "MIN unge mår bra av att jag slår honom, även om DIN inte gör det" (inte för att time out = slå, men som ett exempel)
  • Cicek
    Miss P71 skrev 2011-11-25 13:21:40 följande:
    alla barn funkar olika..men den som säger att detta med stolen inte funkar har som sagt inte erfarenhet av dt på rätt sätt.... jag säger inte att dt inte funkar med att enbart prata med barnet..det ser du ju med all säkerhet med om du läser ordentligt på en annan jag kommenterat på!!!!! dt viktigaste e att man pratar o barnet förstår vad den har gjort för fel..sedan förstår att man ska säga förlåt..och vad ordet innebär... för dt e vikigt att förklara för barn vad som e ok att göra o inte ok att göra....
    Ja, det håller jag med om att det är. Men försök göra det utan att sätta barnet på en stol, och rapportera tillbaka. För varför göra onödiga saker som ändå är jobbiga för barnet, när man kan undvika dem?
  • Cicek
    Miss P71 skrev 2011-11-25 13:23:01 följande:
    VÅLD LÖSER INGENTING!!!!
    Nej, men folk kan ju argumentera att det funkar i deras familj, precis som vissa argumenterar att time out funkar hos dem, trots att de allra flesta barnpsykologer och folk som forskat kring det har kommit fram till att man kan komma fram till samma positiva resultat UTAN time out, samtidigt som man undviker de negativa konsekvenserna som faktiskt finns med time out. Det är liksom ett dumt argument att "det funkar för oss", det kan man säga om väldigt mycket som faktiskt inte är bra för barnen! Om man inte lärt sig att hantera "jobbiga" barn på ett bättre sätt så förstår jag att man använder time out, men jag förstår inte varför man inte vill försöka lära sig att hantera det på ett sätt där barnet slipper sitta och SKÄMMAS i fem minuter och sen TVINGAS att säga förlåt, men som ändå har samma positiva resultat.
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 13:25:53 följande:
    nu sitter inte min son på någon stol iofs men han får gå in på sitt rum och vet du det fungerar bra för oss och är löjligt att ens jämföras med aga.
    Läs om vad jag skrev. Jag jämför det inte med aga, men det betyder inte att det är en bra lösning. Min son går också in på sitt rum när han gör något dumt, men inte för att "jag sagt så" och för att han ska sitta där ett antal minuter bara för att markera att det är vi föräldrar som bestämmer (för det vet han i alla fall haha).
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 13:34:22 följande:
    jag tycker inte det är en dålig lösning inte för oss i alla fall. När han skriker, slåss eller beter sig "illa" då får han gå in på sitt rum ett tag. Vi har inga minuter bestämda utan han är välkommen tillbaka ut när han lugnat ner sig.
    Ja men det är inte "time out" som Jo Frost kör med, för han får ju själv bestämma när han vill komma ut, han tvingas inte sitta still i ett visst antal minuter utan väljer själv när han ska sluta. Det ni kör på är en väldigt bra lösning tycker jag, ni visar ju bara att man inte vill vara tillsammans med någon som beter sig illa, och det är ju något som är bra för barn att lära sig, inte bara för föräldrarnas skull utan för att de ska förstå att kompisar inte heller blir glada om man beter sig illa, och då kan man faktiskt inte bete sig hur som helst för att man själv känner för det. Vi säger samma sak till vår son, folk brukar inte vilja vara med någon som slåss och skriker, och vi vill inte ha en massa skrik där vi är om vi sitter och äter mat, tittar på TV, spelar spel eller vad vi nu gör, så om  han vill fortsätta med det får han gå någon annanstans och komma tillbaka när han lugnat ner sig (men om vi märker han att inte KAN lugna ner sig själv så hjälper vi honom med det). Det är själva time out som folk "kopierat" från Jo Frost som jag verkligen inte accepterar.
  • Cicek
    Odetta skrev 2011-11-25 13:42:44 följande:
    En sak jag reflekterat över är att det verkar vara en överlägsen tro härinne att time out  utesluter samtalen, förklaringar och allt annat. Att time out är att man sätter barnet på en plats och sedan ignorerar och "släpper loss" barnet igen. Det finns säkert dem som gör så, men den sortens time out stödjer jag inte heller.

    Jag tror också att våra barn kanske är lite olika gamla och därav har olika utgångspunkt för förståelse.

    Som exemplet med innebörden av att säga förlåt. Min 2 åring blir glad av att HÖRA ordet förlåt för han vet vad det står för, men han är ännu inte kapabel att själv veta exakt när han själv ska använda det, vilket en 3 åring eller 4 åring brukar kunna. Eftersom han är mindre måste jag då lära honom rätt användning, vilket jag i samtalet efter time outen gör. Jag säger inte bara "gå säg förlåt" utan ställer en fråga om han tror att det är en bra idee att göra det nu. 
    Jag säger också till min son (som är 5½ så det kan ju fortsätta även när de äldre än din son) att nu kanske det vore en bra idé att säga förlåt, för att den andra personen har tagit illa upp och då kan man må bättre av att få höra att den andra personen är ledsen för vad som hänt. Det låter kanske som om man daltar, fast om han inte vill säga förlåt så brukar han förklara varför, och oftast är det för att han inte FÖRSTÅR vad han har gjort som fick den andra personen att bli ledsen utan snarare känner sig orättvist bemött, och då förklarar jag det. Då vill han själv säga förlåt. Men just att tvinga ett barn att säga förlåt, när det barnet inte fattar varför, det känns så meningslöst. Tror att de flesta barn VILL göra "gott för sig" (eller vad man nu säger) när de förstår att de gjort någon ledsen, tror bara att de flesta faktiskt inte fattar, och då försvinner hela innebörden med förlåt, en kram eller vad det nu är.
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 13:49:55 följande:
    ok jag vet inte ens vem Jo Frost är ;)
    Jo det vet du säkert, det är Supernanny! :) Tycker hon har väldigt bra idéer för det mesta, men just det här med time out (så som hon kör) tycker jag är helt "#/"@! ;)
  • Cicek
    Odetta skrev 2011-11-25 13:42:44 följande:
    En sak jag reflekterat över är att det verkar vara en överlägsen tro härinne att time out  utesluter samtalen, förklaringar och allt annat. Att time out är att man sätter barnet på en plats och sedan ignorerar och "släpper loss" barnet igen. Det finns säkert dem som gör så, men den sortens time out stödjer jag inte heller.
    Det enda jag inte förstår bara, är varför du kör med båda två? För det känns som ganska olika saker, och jag TROR faktiskt att det skulle funka att göra exakt som du gör, fast utan det där med ett visst antal minuter på en bestämd plats, så att det blir ett straff. Det är DET jag tycker känns helt meningslöst, och som ofta får barnen att bli ledsna. Jag är verkligen inte en sån som daltar med min son, jag har nolltolerans för att slåss osv och kommer aldrig acceptera att han slår någon, men av min erfarenhet (då har jag mest jobbat med barn med funktionshinder men jag tror det gäller för alla) handlar det om att barnen inte förstår eller KAN göra på ett annat sätt, och då fungerar det bäst med att prata och lära dem hur man gör ISTÄLLET, precis som du gör! Fast utan själva straffet som blir helt överflödigt och tar bort lite av vikten av det andra :) Förstår du vad jag menar? Men självklart inte säga "Man får inte slåss" och sen låta honom puckla på lillebrorsan i alla fall. Jag tror bara verkligen verkligen på att de måste lära sig att bete sig "väl" för att de själva VILL och FÖRSTÅR varför, så att de sedan lär sig att applicera det överallt, och inte blir beroende av en vuxen som kan sätta dem på plats efteråt. Det är verkligen inte min mening att säga att ni är dåliga föräldrar för att ni kör med time out, för det tror jag inte alls.
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 13:56:47 följande:
    nej vilken supernanny?
    Att skicka in ett barn som bråkar på sitt rum för att lugna ner sig lite fungerar i alla fall här...på ett av barnen. hans tvillingbror fungerar det däremot inte på.!
    Jaha oj, sorry! Ett program som går på TV, kanal 4 tror jag det är? Om en brittisk "nanny" som kommer och hjälper familjer med jobbiga barn.. Jag tror faktiskt att de flesta som kör med "time out" har tagit det från hennes program, för hennes namn kommer ALLTID upp när man diskuterar time out, och det är exakt samma regler. Men alla har väl inte fått det därifrån :) Tror i alla fall det är därför ordet "time out" har fått en dålig klang för många, just för hennes sätt att göra det på, och som verkligen spridit sig. Men som sagt, tycker hon har många väldigt bra idéer annars.
  • Cicek
    Odetta skrev 2011-11-25 14:22:10 följande:
    Ja, du har nog rätt. Jag har tagit ordet från att jag varit gift med en engelsk språkig man mellan 2000-2007 och även bodde i USA i 4 år under den perioden. Jag pratar engelska med alla mina barn (mina barn från den relationen och mina två barn som min man och jag har gemensamt) och då blir ju Time out för mig därav ett naturligt begrepp. Kanske borde kalla det nått annat på svenska...vet bara inte vad
    Nej jag vet inte, min son är också engelskspråkig och jag vet att han kom hem en dag och sa att de satt nån unge i time out på dagis, då blev jag väldigt upprörd haha.
  • Cicek
    Cicek skrev 2011-11-25 14:25:45 följande:
    Nej jag vet inte, min son är också engelskspråkig och jag vet att han kom hem en dag och sa att de satt nån unge i time out på dagis, då blev jag väldigt upprörd haha.
    Det jag menar är alltså att det kanske är just ordet som ger en förutfattade meningar, alla gör väl inte som Supernanny ;) Men som sagt, på engelska blir det ju time out.
  • Cicek
    mandelblomma skrev 2011-11-25 14:28:02 följande:
    satt mona salin på en skamstol alltså X antal minuter ;)
    Alltså för mig betyder ordet att ta en liten paus från bråket/varandra/situationen.
    Hahaha :P Får väl skylla på Jo Frost som har förstört uttrycket då ;)
Svar på tråden Timeout är...