Varför förlovar man sig?!

Det är nog användandet av ordet förlovning jag hakar upp mig på. Varför inte trohetslöfte, förenade, kärleksringar, relationsringar. Att kalla ett löfte och ringbyte utan avsikt att gifta sig för förlovning, känns jämförbart med att kalla en weekend i Norge för sol och bad semester/utlandssemester. Sure, det kanske är det man tänkt göra, men det är ju inte riktigt det som uttrycken sol och bad-/utlandssemester avser. Jag och min kille har sen länge bestämt att vi skall vara ihop hela livet, men vi är inte redo att gifta oss än, så vi väntar med förlovningen tills dess att vi kan hålla vårt löfte om giftermål inom en snar framtid.

Sextiotalist - hm tjao. Men nä, jag tycker det ordet är upptaget. Mn kan ju ha "dop" utan att det är ett regelrätt dop, utan en namngivningscermoni ist tex. Ungen är inte döpt men fick ett namn och en tillställning. Jag tycker väl egentligen att det är helt okej att "förlova" sig utan att ha för avsikt att gifta sig, men jag tycker likväl att det är jävligt larvigt. Kan man inte bara vara ihop då, byta ringar och lova varandra vad tusan man vill, men att kalla det enförlovning känns felaktigt helt enkelt.