• Vissla

    Varför förlovar man sig?!

    Jag har inte heller förstått det där.
    Förlovning har ju faktiskt en betydelse. Att man är för lovade till varandra för ett giftemål.
    Tänker man inte gifta sig så kan man inte vara för lovad, då har man helt enkelt bara satt på sig ringar som med stor sannolikhet är likadana och har ingraverade namn/datum. Att hålla på o fjanta sig o kalla det för en förlovning när man inte har en tanke på bröllop tycker jag är löjligt.
    Självklart kan man väl få byta löftesringar om att vara ihop resten av livet utan att för den delen behöva gifta sig, men varför då sno ett ord som faktiskt betyder att man SKA gifta sig?
    Varför inte bara säga att det är löftesringar?
    Eller är det statusen fästman/fästmö man vill åt? Är det för barnsligt att säga pojkvän/sambo/älsklingen eller vad man nu kan tänkas kalla sin partner?

  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 13:48:29 följande:
    OK, från början så hette det trolovning och det lyses i kyrkan och lite annat. Men för en hel del har det räckt att förlova sig, men visar för sin omgivning att nu är det vi, en ritual som är lite halvvägs till ett äktenskap, men man slipper det juridiska avtalet.
    Fast en trolovning hade samma rättsliga status som bröllopet. Det har inte en förlovning så att jämföra dessa blir ju inte riktigt rätt.
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 14:02:23 följande:
    Löftesringar låter väldigt, väldigt tonårsaktigt, nu är det så att detta med att förlova sig utan att gifta sig har existerat i säkert 30-40 år, vad ni än unga tycker om det hela.
    Det började nog med att sambo blev mer och mer vanligt och för att göra släkten (de äldre alltså) nöjd så förlovade man sig (men skippade giftermålet).
    Så i min generation kan man utan problem förlova sig utan att gifta sig, det är ingen som bryr sig egentligen. Det är en vacker handling, man visar på ett officiellt sätt att man hör ihop
    Att förlova sig utan en tanke på att gifta sig är om något ännu mer tonårsaktigt, det visar ju enbart att man inte ens förstår vad ordet betyder.
     Att förlova sig utan att gifta sig har existerat lika länge som förlovningen har existerat inte bara i 30-40 år. Men själva grundtanken har alltid varit att ett förlovat par ska gifta sig, sen kan det naturligtvis komma saker imellan som gör att det inte blir någon vigsel.
    Nej en förlovning utan tanke på bröllop är ingen vacker handling som visar att man hör ihop, det är ingenting annat än ett par löftesringar...
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 14:18:15 följande:
    Tja, löftesringar är för mig något som hör tonåren till. Det fanns för övrigt inte löftesringar heller när många av mina vänner förlovade sig. Så för mig, som itne är uppvuxen med löftesringar och annat sådant är förlovning helt rätt.
    För er yngre känns det nog konstigt, men acceptera att det finns flera synsätt (kanske lite generationsstyrt också). Så låt oss gamlingar ha kvar vår syn på förlovning, jag lovar, du får ha din syn och mig stör det inte det minsta

    Att obstinat gå emot strömmen och vägra inse vad ett ord och en handling faktiskt betyder är tonårsaktigt.


    Att göra nån typ av konstig revolt och försöka ändra på traditioner bara för att man kan är väldigt tonårsaktigt.


    Att tro att man faktiskt är förlovad när man ingen av partnerna i "förlovningen" tänker gifta sig är väldigt tonårsaktigt.


    Att inte förstå att ringen man har på fingret när man inte tänker gifta sig faktiskt inte betyder mer än ett brythjärta är väldigt tonårsaktigt.

  • Vissla
    Colisa skrev 2011-11-28 14:45:55 följande:
    Folk får göra som de vill, just det sätter jag mig inte till doms över bara för att jag tycker ordet "förlovning" ibland används på ett felaktigt sätt. Är verkligen användandet av ringar mindre barnsligt än andra smycken? Hur ser du på folk som gifter sig utan att utväxla just ringar? Man måste inte utbyta något smycke alls vid en vigsel faktiskt. Är deras giftermål barnsligare än andras då? Vi är flera som tycker att just företeelsen förlovning hör ihop med ett framtida äktenskap, du verkar tycka att den hör ihop med en viss sorts metallbit.
    Ringar är tydligen också barnsliga om man inte kallar dom för förlovningsringar
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 16:28:39 följande:
    Fortfarande är det en förlovning och har så varit i över 50 år (om du googlar på det så kommer du läsa detta också).
    Bara för att folk missuppfattat begreppet i över 50 år betyder det inte att det är så.
    En förlovning ÄR ett löfte om ett framtida bröllop ingenting annat.
    Varför är det så svårt att förstå det?
  • Vissla
    Anonym skrev 2011-11-28 16:52:27 följande:
    Kanske är roligt att vara obstinat?
    Måste vara så...
  • Vissla
    Insatt skrev 2011-11-28 17:47:21 följande:
    Man kan ju undra vad folk tror att de för-lovar när de förlovar sig? Trolovning och förlovning är i själva symboliken samma sak, anledningen till att det heter olika saker är för att signalera att det inte längre har några juridiska följder för de inblandade. 
    man lovar att man ska gifta sig....
    Vad folk som bara byter ringar utan en tanke på bröllop lovar varandra vet jag inte, dom kanske lovar att aldrig bära gröna skor, i vilket fall som helst förlovar dom sig inte
  • Vissla
    Petronella01 skrev 2011-11-28 17:57:31 följande:
    Nej, att obstinat hävda att andra inte har rätten till ett begrepp är omoget
    "Det är min bil!!! MIIIIIIIN!!!! Buääääh"
    Alla har rätt till begreppet "förlovning".
    Men ska man använda soig utav det begreppet så lär man ju veta vad det står för och inte bara sitta o säga "jag är äldre än er jag har rätt ni har fel" så fort man blir motbevisad
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 18:53:42 följande:
    Struntprat, tom barn kunde trolovas, den var bara lite mer juridiskt bindande. Dvs bröt man en trolovning så blev det konskvenser och det var mer OK att ett barn föddes under en trolovning.

    Nej, trolovning och äktenskap var inte samma sak, trolovning var lite mittemellan, mer förlovning än äktenskap
    Förr trolovade man sig innan man hade en cermoni där man välsignade paret, det var först efter att man haft sex och därmed var kroppsligt bundna till varandra denna cermoni ägde rum.
    Att man trolovade sig innebar alla rättsliga rättigheter och skyldigheter som sen också skulle gälla efter cermonin..
    Kyrkan fick igenom på sent 1700-tal att man skulle ersätta trolovningen med vigsel, då blev istället trolovningen ett löfte om bröllop. Eftersom det inte var vad en trolovning innebar böt man då namn på trolovning till förlovning, eftersom innebörden inte längre var att man var juridiskt bundna till varandra utan enbart lovade att gifta sig sen.
    sextiotalist skrev 2011-11-28 18:35:17 följande:
    Fast jag säger faktiskt att de som  anser att de vill förlova sig endast om de vill gifta sig får känna att det är rätt för dom att göra det valet.
    Det jag vänder mig emot det är dom anser att vi som endast vill förlova sig har så jättefel. Sedan försöker man förklara att det är inget nytt, att endast förlova sig, det har förekommit i minst 50 år, men det spelar ingen roll för deras sanning är den enda sanning
    Det är så det har varit, sedan så är det så att de som påstår något annat är rätt historielösa, det är dom som ser sin defintion på förlovning som det enda rätta.
    Det är inte dom som har livslånga förlovningar som urholkar förlovningen, jag kan tänka mig mer dom tonåringar som förlova sig efter två månader, de har troligen varken avsikt att gifta sig eller leva livet ut.
    Det är nog en generationsfråga, de yngre är många gånger mycket mer noga att det skall gå rätt till. Det är min uppfattning, man behöver bara se på uppfostringsmetoder, timeout, regler och annat som inte ens mina föräldrar var i närheten av (och då var de med den tidens mått väldigt hårda) och annat som man märker att de yngre har en betydligt mer "äldre" synsätt än vad de i min generation har.
    Men fortfarande oavsett vad DU säger så innebär en förlovning att man lovar att gifta sig.
    Att inte alla som förlovar sig gifter sig senare är inget konstigt, ibland ångrar man sig, ibland har man inte råd, ibland står det juridiska imellan, ibland hinner nån dö innan osv osv osv.
    Men om man förlovar sig så lovar man att man ska gifta sig, sen kanske man inte kan uppfylla det löftet. Att i förhand säga att jag tänker inte gifta mig men llåt oss byta ringar är ingen förlovning, det är samma sak som ett puttenuttigt vänskapshjärta man byter i mellanstadiet.
    Det är inte heller nån generationsfråga att klara av att förstå vad en förlovning faktiskt innebär.
    Många yngre som inte vet att förlovning innebär att man lovar att gifta sig, precis som många äldre inte förtår det.

    Jag tänkte som dig när jag var 16, men sen efter några år blev jag vuxen
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 19:11:27 följande:
    Som du ser, saker och ting förändras, men när trolovning avskaffades för drygt 60 år sedan hade det inte samma juridiska status som äktenskapet, det ändrades 150 år innan.
    Ja saker och ting förändras, förr trolovade man sig och cermonin som vi nu kallar vigsel var bara symbolisk, inget måste.
    Sen kom kyrkan o la sig i, då hade trolovningen inte längre nån juridisk mening samtidigt som vigsel cermonin fick större mening. Dock trolovade man sig fortfarande inför ett bröllop "bara för att"
    Sen ändrade man trolovningen till förlovning för att lova att man ska gifta sig, vilket förlovning foortfarande betyder.
    Nu försöker vissa människor byta ringar med varandra utan att ge ett löfte om bröllop, men dom har dålig fantasi och istället för att hitta på ett nytt ord för denna företeelsen så försöker man "sno" ett gammalt väletablerat begrepp.
    Kalla det för livslovning eller vad som helst nån förlovning är det inte, lika lite som en förlovning är samma sak som en trolovning (därav namnbytet om du missade det)
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 19:19:48 följande:
    Och jag tänkte mer som dig när jag var 16 men har ändrat uppfattning som äldre. När jag var 16-17 så var jag väldigt inne på förlovning ett år innan bröllop, ett storstilat bröllop och självklart skulle man gifta sig. Nu, som snart 50-åring så har jag helt annan uppfattning, dels för att jag har mött många som har annat synsätt, men att jag har släppt det romantiska i äktenskapet, utan ser det mer krasst som ett juridiskt avtal. Sedan vill man gärna göra det fint och ha en fest och klä sig fint, fånga upp mysiga traditioner och göra det som ett minne för livet, vilket jag både respekterar och tycker är en underbar tanke.
    Men jag är inte intresserad av att gifta mig, för jag vill inte ha det där juridiska. Jag skulle köpa hela konceptet och gärna bli titulerad fru om det inte var för juridiken.
    Men så finns den där underbar medelvägen, man förlovar sig, man får ett namn på sin relation (ja, det skulle vara härligt att säga fästman istället för sambo, det är också endast juridiskt, säger inget om ens relation till varandra). För mig är förlovning kärlek, man får visa omgivningen att man är lite mer än sambo och föräldrar. Och jag får bära en ring som valts ut av min sambo på vänster ringfinger.
    Romantiskt ja, jag tar helt enkelt russinen ur kakan och eftersom förlovning inte är juridiskt, så är det helt rätt att använda detta ord.
    Det är alltså där skon klämmer, du vill både behålla kakan och äta upp den.
    Du är enbart ute efter att få en "fin" tittel till ditt förhållande utan att ta ansvar för vad de tittlarna faktiskt innebär.

    Du kan inte ändra ett ords betydelse bara för att du gillar tiiteln, han kommer inte att vara dina fästman efter att ni bytt era ringar, för ni har inte förlovat er då, eftersom ni inte lovat varandra ett bröllop.

    Vi kan leka lite med mitt nya ord, livslovning.. Ni livslovar er, och blir livspartners, du blir hans liva och han blir din live, om det bara är fina tittlar du vill ha så borde det duga aldeles utmärkt för er.

    Bara för att en företeelse inte är juridiskt bindande betyder det inte att man kan ta det namnet till något annat.
  • Vissla
    Anonym (nygift) skrev 2011-11-28 19:23:52 följande:
    Och jag tycker förälder är 100 gr tyngre än både fru, fästmö och sambo. Förlovning tycker JAG känns fjortis. Vi skippade det helt. Så olika det kan vara Tungan ute
    Helt klart bästa titteln
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 19:43:42 följande:
    Precis som många andra som jag känner har gjort.
    Fast jag ser lite skillnad, jag (säkert inte ensam) är väl medveten om vad ett äktenskap innebär. Dvs både för och nackdelar. I vårt fall är det mer nackdelar med att vara gift.
    Nu behöver man inte konstruera ett nytt ord på FL, eftersom många med mig väljer den här vägen, att endast förlova sig.
    Det är ett etablerat sätt att visa sin kärlek och är helt OK (även enligt vett och etikett), dvs man kan vara förlovad oavsett om man har för avsikt att gifta sig eller inte, förlovningsbegreppet urholkas inte, de som endast vill förlova sig om de skall gifta sig är fria att göra det och det är inte fel.

    Detta med förlovning och efterföljande vigsel är något som kommit tillbaka, vi är många som varit med om endast förlovning och ser inget fel med detta. Det är det jag vill ha fram, att endast förlova sig var helt OK för 23-30 år sedan, det var ingen som öht ifrågasatte detta.
    För mig är förlovning ett sätt att deklarera sin kärlek för vandra.
    Uppenbarligen behövs det ett nytt ord.
    Förlovning har nämligen redan en betydelse och det är inte att sitta med gulliga ringar o fina tittlar till varandra utan det är för att man ska gifta sig i framtiden.
    Det du beskriver är ingen förlovning hur mycket du än gillar det ordet, så du får ett helt nytt ord utav mig
  • Vissla
    sextiotalist skrev 2011-11-28 19:55:01 följande:
    OK, men bland min bekantskapkrets har det fungerar i säkert 30-40 år. Så det behövs inte och det verkar som att det var helt OK vid den tiden. Så varför uppfinna något som inte behövs?
    Tydligen behövs det ju när folk känner sig obekväma i att ni väljer att missbruka ett ord...
  • Vissla
    Leoella skrev 2011-11-29 16:12:52 följande:
    Fast för oss som har förlovat oss utan äktenskapslöfte så är inte benämningen "felaktig". Det är liksom det som är poängen som bland annat sextiotalist försöker komma till. Har man vuxit upp i en kultur där man kallar det "förlovning" så är det väl inte upp till andra att säga att "ni har fel minsann för så var det inte från början! Nu måste ni tänka om för vi andra anser att ni har fel och förstör vår innerbörd av ordet!"

    Jag har inga problem med dem som har den traditionella åsikten att förlovning = äktenskapslöfte. Varför ska då du/ni ha problem med oss som inte ser det så? Vi är ju inte direkt bara två-tre personer i hela landet som använder ordet så heller.
    Jo det är du och sextiotalist som är av den åsikten, alla andra håller med mig Solig
Svar på tråden Varför förlovar man sig?!