sextiotalist skrev 2011-11-28 18:53:42 följande:
Struntprat, tom barn kunde trolovas, den var bara lite mer juridiskt bindande. Dvs bröt man en trolovning så blev det konskvenser och det var mer OK att ett barn föddes under en trolovning.
Nej, trolovning och äktenskap var inte samma sak, trolovning var lite mittemellan, mer förlovning än äktenskap
Förr trolovade man sig innan man hade en cermoni där man välsignade paret, det var först efter att man haft sex och därmed var kroppsligt bundna till varandra denna cermoni ägde rum.
Att man trolovade sig innebar alla rättsliga rättigheter och skyldigheter som sen också skulle gälla efter cermonin..
Kyrkan fick igenom på sent 1700-tal att man skulle ersätta trolovningen med vigsel, då blev istället trolovningen ett löfte om bröllop. Eftersom det inte var vad en trolovning innebar böt man då namn på trolovning till förlovning, eftersom innebörden inte längre var att man var juridiskt bundna till varandra utan enbart lovade att gifta sig sen.
sextiotalist skrev 2011-11-28 18:35:17 följande:
Fast jag säger faktiskt att de som anser att de vill förlova sig endast om de vill gifta sig får känna att det är rätt för dom att göra det valet.
Det jag vänder mig emot det är dom anser att vi som endast vill förlova sig har så jättefel. Sedan försöker man förklara att det är inget nytt, att endast förlova sig, det har förekommit i minst 50 år, men det spelar ingen roll för deras sanning är den enda sanning
Det är så det har varit, sedan så är det så att de som påstår något annat är rätt historielösa, det är dom som ser sin defintion på förlovning som det enda rätta.
Det är inte dom som har livslånga förlovningar som urholkar förlovningen, jag kan tänka mig mer dom tonåringar som förlova sig efter två månader, de har troligen varken avsikt att gifta sig eller leva livet ut.
Det är nog en generationsfråga, de yngre är många gånger mycket mer noga att det skall gå rätt till. Det är min uppfattning, man behöver bara se på uppfostringsmetoder, timeout, regler och annat som inte ens mina föräldrar var i närheten av (och då var de med den tidens mått väldigt hårda) och annat som man märker att de yngre har en betydligt mer "äldre" synsätt än vad de i min generation har.
Men fortfarande oavsett vad DU säger så innebär en förlovning att man lovar att gifta sig.
Att inte alla som förlovar sig gifter sig senare är inget konstigt, ibland ångrar man sig, ibland har man inte råd, ibland står det juridiska imellan, ibland hinner nån dö innan osv osv osv.
Men om man förlovar sig så lovar man att man ska gifta sig, sen kanske man inte kan uppfylla det löftet. Att i förhand säga att jag tänker inte gifta mig men llåt oss byta ringar är ingen förlovning, det är samma sak som ett puttenuttigt vänskapshjärta man byter i mellanstadiet.
Det är inte heller nån generationsfråga att klara av att förstå vad en förlovning faktiskt innebär.
Många yngre som inte vet att förlovning innebär att man lovar att gifta sig, precis som många äldre inte förtår det.
Jag tänkte som dig när jag var 16, men sen efter några år blev jag vuxen