Varför förlovar man sig?!

Nja, dop jämfört med namngivning är ju snarare som att jämföra ett kyrkligt kontra ett borgerligt bröllop.

Det är ju proceduren inför GUD som är det generellt viktiga i dopet. Namngivningsproceduren är en slags "borgerlig" variant där man behåller traditionen, men skalar bort religionen.

/ogift, men förlovad. Dessutom odöpt med odöpta barn (och nej, vi hade ingen namngivningsceremoni heller)

Hahaha. Ja, du, det är väl deras val att känna så. Det kan ju inte vara särskilt oerhört kränkande för någon annan att jag säger "fästman" om min sambo. Tror du mina vänner känner sig förråda om/när de får veta att vi inte tänker/planerar att gifta oss? Är det skäl att säga upp bekantskapen kanske?

;)

Fast för oss som har förlovat oss utan äktenskapslöfte så är inte benämningen "felaktig". Det är liksom det som är poängen som bland annat sextiotalist försöker komma till. Har man vuxit upp i en kultur där man kallar det "förlovning" så är det väl inte upp till andra att säga att "ni har fel minsann för så var det inte från början! Nu måste ni tänka om för vi andra anser att ni har fel och förstör vår innerbörd av ordet!"

Jag har inga problem med dem som har den traditionella åsikten att förlovning = äktenskapslöfte. Varför ska då du/ni ha problem med oss som inte ser det så? Vi är ju inte direkt bara två-tre personer i hela landet som använder ordet så heller.

Jaja, nu är det ju så att jag har andra människor i mitt liv än de som huserar i denna tråd. Och ännu har jag inte stött på någon som talat om för mig (när frågan kommer på tal) att vår förlovning inte får heta förlovning.

Det är kanske inte så "vedertaget" som du tror/anser? Det kanske är det i vissa konservativa familjer eller kanske i vissa åldersgrupper. Men i mina kretsar så finns det ingen som blir förbluffad över att vi inte tänkt gifta oss men ändå kallar oss förlovade. Det är liksom något som de hört talas om förr. Så oerhört ovanligt och "påhittat" är det knappast. Jag var inte först om jag säger så.