Varför förlovar man sig?!

Men det är ju så feeeeeeel (hoppas du förstod ironin), men de kan väl byta armband eller dela hjärtan eller så, men de får absolut inte ta bort förlovningen för de små som ser denna handling så väldigt djup (snart skall man väl även återföra brutet äktenskapslöfte i lagstiftningen också)

kan även handla om juridik också

Exakt, med andra ord, förlovning har inget rättsligt status, utan är en personlig handling som endast berör de båda tu (om man inte är offentlig person, för då anger det alla)

Nej, jag tycker det inte är fel att både förlova sig och gifta sig, det jag tycker är fel är när (ursäkta mig) de som kunde vara mina barn sätter sig till doms över min generations val. Att det skall vara fel.
Att de sedan rekommendar sådant som många tonåringar använder, brutna hjärtan och byta armband och sådant känns väldigt, väldigt både mästrande och barnsligt på en gång.
Och sedan ett pipande om att man tagit bort betydelsen för en känns jättefånigt, då detta skedde långt innan Ts överhuvudtaget var född.
Om folk numera vill falla på knä, fria enligt gammal sed, ställa till med storstilade bröllop, men ett brudfölje i amerikansk stil gör mig inget, så länge de inte sätter sig till doms över andra.

Min syster är både förlovad, gift, hennes man friade och det var ett stort bröllop, jag har varit på många fantastiska bröllop och gläds med brudparen och tycker det gör rätt val för dom.
Men jag har många vänner som stannat vid förlovningen, av olika skäl (knappast ekonomiska, då de flesta har det ekonomiskt väldigt bra) och känner att det var exakt det de ville.

Tja, löftesringar är för mig något som hör tonåren till. Det fanns för övrigt inte löftesringar heller när många av mina vänner förlovade sig. Så för mig, som itne är uppvuxen med löftesringar och annat sådant är förlovning helt rätt.
För er yngre känns det nog konstigt, men acceptera att det finns flera synsätt (kanske lite generationsstyrt också). Så låt oss gamlingar ha kvar vår syn på förlovning, jag lovar, du får ha din syn och mig stör det inte det minsta

För att vi som är lite äldre har använt förlovning även i detta syfte. För mig känns det fånigt att byta namn på något som varit gångbart i vår generation för att göra den yngre generationen nöjd.

Inse att det är helt OK att förlova sig utan att gifta sig. Sedan har det blivit en återgång till det gamla, men det betyder inte att man skall förkasta det som varit innan.
Vi är flera födda på 60-talet som har en vidare syn på förlovning (och vi är för unga för 68-års-rörelsen också)

Exakt, förlovningen är exakt vad de som förlovar sig gör det till. Vi äldre har nog en vidare syn på förlovning än de yngre.

Nej, du är inte mossig och gaggig, du är nykonservativ.
Vi gamla mossiga och gaggiga har en något mer vidare syn på förlovning

Jadu. Upptaget och upptaget, defintionen av ordet varierar med åldern tydligen. Eftersom det är de yngre som verkar reagera på det så är det nog att så att ordet, innan ni föddes, betydde lite mer, men ni vill ha er defintion. Och så slår ni upp Ribbing och blir överlyckliga och inse inte att hennes ord inte är lag (utan mer en ledning för osäkra). Hon skulle mycket väl säkert skulle instämma i att man kan vara förlovad utan att ha som avsikt att gifta sig.
Men det finns också en annan historisk sak om man nu skall använda vett och etikett. Förr (när mina föräldrar var unga) så var ett förlovat par mer stadgat, mer respekterat än ett par utan ringar. Visst, då ansåg nog många att man borde gifta sig (men då skulle man helst inte bo ihop utan att vara gifta)
Än en gång, vi äldre har en vidare syn på förlovning och ni yngre är mer nykonservativa och vill helst ha allt enligt etikettsboken, vi äldre vet vad som är viktigt inom vett och etikett och kan säkert slänga bort hälften

tror jag också. De har liksom glidit tillbaka i tiden.