Varför tror du att du skulle rädda Andra i en extremsituation?

ja, det är väl själva önske tänkandet om att vara en god medborgare osv..  men frågar är ju om man ens skulle kunna göra något liknade när det kommer till sitt eget barn, för det är väldigt enkelt att bli handlings förlamad.

Jag önskar iaf att jag skulle ha förmågan att rädd  andra. Men att riskera mitt eget liv (om jag nu vet att det kommer bli en garanterad död för mig) skulle jag nog dra mig ifrån.. tyvärr, jag har för mycket att leva för.
(kan ju poängtera att jag är en av dess väldigt få som faktiskt ryter till folk som gör "fel")  

och det är ju helt ok att vilja vara mer än man är!
(och det är toppen att du säger ifran!)

Nackdelen med sådana där tillkrånglade hypotetiska scenarion som försöker framhållas som varandes möjliga i verkligheten är att man inte riktigt vet utifrån vilket tankesätt personerna svarar. Vissa ser det som att det handlar om etiska frågeställningar och svarar utifrån sina moraliska värderingar snarare än utifrån hur de troligen skulle agera i motsvarande situationer. Andra gör tvärtom.

Vanligtvis får man ju dessutom något av alternativen
A) Moraliskt högstående handling som innebär stor personlig risk/skada
B) Egoistiskt agerande

alternativt

A) Agerande som medför skador/förlorade liv
B) Icke-agerande som medför större skador/fler förlorade liv

medan man glömmer bort eller "förbjuder" de kanske mer troliga

C) Irrationellt agerande
D) Försök att hitta lösning som är både moraliskt acceptabel OCH någorlunda riskfri alternativt innebär agerande som INTE innebär skador/förlorade liv.

och det glömms nästan alltid att man inte har nagon möjlighet att tänka igen om en handling under den press som man utsätts för i dessa senarios.

bara en san värdslig sak som att reagera om nagon slar en annan pa stan gör folk komplet handlingsförlamade (trots att dom flesta har en mobil) jag förstar inte hur det kommer sig att folk far för sig att dom skulle lata sig själva utsättas för livsfara för att rädda andra utan att ha minsta lilla träning i saken.

Fast jag ser inte något särskilt intresse i att diskutera hur folk TROLIGEN skulle agera. Jag ser alltid dessa etiska dilemman som just underlag för att presentera etiska dilemman, inte underlag för psykologisk självanalys. Exempelvis ser jag det inte som tillnärmelsevis lika intressat att diskutera hur folk TROLIGEN skulle agera om de ser ett tåg på väg mot en klunga människor och de kan nå en tågväxel som skulle leda in tåget mot en ensam människa, utan det intressanta är ju att diskutera vad folk anser vara det etiskt mest acceptabla agerandet i en sådan situation. Dito om våldtäktssituationen. Ja, sannolikt skulle ingen faktiskt erbjuda sig i utbyte eftersom jag tvivlar på att tanken skulle föresväva dem men anser de att det RÄTTA är att offra sig/inte offra sig? Att alla inte kan leva upp till sin egen moraliska standard är ganska självklart.

Well...jag vet att jag skulle rädda andra i en extremsituation eftersom jag har varit med om det på riktigt. Nu överlevde ju iof jag också, men det var bra jävla nära att jaginte gjorde det. Hann inte ens tänka på mig själv, utan gick instinktivt in för att rädda andra. Kändes lite som att jag gick på automatik. Kan kanske bero på just detta att man blir präglad av etiska tankebanor kring sånna situationer? 

(Och nej, jag har ingen lust att gå in på detaljer kring vad det var som hände.) 

vist kan det vara sa. men det ser inte ut sa i tradarna där folk skriver att dom med säkerhet skulle ofra sig.

Etiska dilemman som diskussionsunderlag ger sällan möjligheten att "vinna". Dvs, du kan inte riskera livet för någon och klara dig, utan alternativen är att låta någon dö eller offra dig själv, typ. Erfarenheter från katastrofer visar att folk faktiskt är beredda att riskera (notera, riskera, inte offra) sina liv eller sin säkerhet för andra i nöd (inklusive främlingar).

det har förmodligen med saker som du uplevt att göra. tex är dom som gar imellan vid slagsmal oftast dom som särat pa sina mishandlande föräldrar odl. det är inte den "normala" reaktionen att ga imellan.

Måhända inte, men man får nog skylla sig själv som trådstartare om man tror att folk "korrekt" och "verklighetsbaserat" skall beskriva sitt agerande i väldigt hypotetiska situationer som är upplagda som etiska dilemman. Det kommer att bli idealiserade svar. Vad ställer man annars frågan för?

det jag stör mig pa är att folk är övertygade om att dom skulle ofra sig. det saknas självinstinkt.

Tja, det FINNS folk som offrar sig för andra så tills någon faktiskt avstått från att offra sig när hen kunnat så kan man inte utan vidare utgå från att de saknar självinsikt. Medlemmar på FL är måhända särdeles uppoffrande individer...

ja det finns folk som gör det. det handlar oftast om individer med särskild träning eller som är "felprogramerade" tex är det dom som uplevt mycke vald i hemmet som gar imellan i slagsmal osv.

tror att det handlar om att försöka framstå som bättre än vad man är. många känner nog att det inte kommer att men svarar så ändå. eller så är det bristande självinsikt och noll-kontakt med sitt inre jag.

Vill man hävda sig bättre än andra så är det såklart "smart" att göra det i sammanhang som högst troligen aldrig blir verklighet, det är ju riskfritt... det kan aldrig bevisas motsatsen. Själv finner jag mest såna slå-sig-för-bröstet-människor smått patetiska.

Nu är det så att undersökningar är inte på något sätt relevanta om man vill veta hur folk i allmänhet skulle bete sig.
1. Människor som inte är intresserade av etiska frågor öppnar antagligen inte ens trådarna,
2. Människor som tycker att de förmodade händelserna är för orealistiska för att vara intressanta (jag tex) svarar inte,
3. Människor som känner att de skulle bete sig egoistiskt vill kanke inte svara för då blir man påhoppad av andra.

 Av de som är med och skriver vad de tycker återstår de som vet att de kan hjälpa andra pga erfarenhet, de som tror att de kommer att göra det och de som vill provocera.

fast det stämmer inte. om man fragar i dessa tradar hur manga sommhar varit i en liknade sitution och kan svara pa hur dom gjort tidigare är det inte sa utan man far svara att den som inte gör det som jag skulle göra är ingen riktig mäniska utan en psykopat osv.

Jag glömde den viktigaste och den största gruppen här på FB: de som vet allt och är bäst i världen på allt och fördömer mer än gärna alla som inte håller med dem. 

Jag har själv stått i just ett sånt dilemma. Inte ett brinnande hus men iaf med valet att agera och riskera att jag blir skadad eller att strunta i det och låtsas som ingenting.. Jag agera instinktivt.