Varför tror du att du skulle rädda Andra i en extremsituation?

Nackdelen med sådana där tillkrånglade hypotetiska scenarion som försöker framhållas som varandes möjliga i verkligheten är att man inte riktigt vet utifrån vilket tankesätt personerna svarar. Vissa ser det som att det handlar om etiska frågeställningar och svarar utifrån sina moraliska värderingar snarare än utifrån hur de troligen skulle agera i motsvarande situationer. Andra gör tvärtom.

Vanligtvis får man ju dessutom något av alternativen
A) Moraliskt högstående handling som innebär stor personlig risk/skada
B) Egoistiskt agerande

alternativt

A) Agerande som medför skador/förlorade liv
B) Icke-agerande som medför större skador/fler förlorade liv

medan man glömmer bort eller "förbjuder" de kanske mer troliga

C) Irrationellt agerande
D) Försök att hitta lösning som är både moraliskt acceptabel OCH någorlunda riskfri alternativt innebär agerande som INTE innebär skador/förlorade liv.

Fast jag ser inte något särskilt intresse i att diskutera hur folk TROLIGEN skulle agera. Jag ser alltid dessa etiska dilemman som just underlag för att presentera etiska dilemman, inte underlag för psykologisk självanalys. Exempelvis ser jag det inte som tillnärmelsevis lika intressat att diskutera hur folk TROLIGEN skulle agera om de ser ett tåg på väg mot en klunga människor och de kan nå en tågväxel som skulle leda in tåget mot en ensam människa, utan det intressanta är ju att diskutera vad folk anser vara det etiskt mest acceptabla agerandet i en sådan situation. Dito om våldtäktssituationen. Ja, sannolikt skulle ingen faktiskt erbjuda sig i utbyte eftersom jag tvivlar på att tanken skulle föresväva dem men anser de att det RÄTTA är att offra sig/inte offra sig? Att alla inte kan leva upp till sin egen moraliska standard är ganska självklart.

Etiska dilemman som diskussionsunderlag ger sällan möjligheten att "vinna". Dvs, du kan inte riskera livet för någon och klara dig, utan alternativen är att låta någon dö eller offra dig själv, typ. Erfarenheter från katastrofer visar att folk faktiskt är beredda att riskera (notera, riskera, inte offra) sina liv eller sin säkerhet för andra i nöd (inklusive främlingar).

Måhända inte, men man får nog skylla sig själv som trådstartare om man tror att folk "korrekt" och "verklighetsbaserat" skall beskriva sitt agerande i väldigt hypotetiska situationer som är upplagda som etiska dilemman. Det kommer att bli idealiserade svar. Vad ställer man annars frågan för?

Tja, det FINNS folk som offrar sig för andra så tills någon faktiskt avstått från att offra sig när hen kunnat så kan man inte utan vidare utgå från att de saknar självinsikt. Medlemmar på FL är måhända särdeles uppoffrande individer...