Din man börjar klä sig som en kvinna

Om du hade frågat män för x antal år sedan om de ville att deras fruar klädde sig i byxor hade du säkerligen fått ett ganska entydigt svar; Nej! Kvinnor i mansplagg? Absolut inte!

Förövrigt klär min sambo sig själv. Han har färger på sina kläder som många föräldrar inte ens sätter på sina söner. Lila, rosa, rött bla. Så ibland kan jag tycka hysterin är värre för barn än vuxna.
Själv klär jag mig inte alls lika stereotypt som många av flickorna på min dotters förskola. Jag har främst svart på mig och nästan aldrig kjol eller klänning till vardags. Får inte min dotter ha klänning till vardags om hon vill eftersom inte jag har det eller hur menar man med att barn och vuxna måste kläs lika?

Jag kan tycka det ligger nåt sexigt (om vi nu ska rata personliga preferenser) med människor som vågar bryta mot normen. Det är nåt självsäkert över män som törs skita i de oskrivna reglerna för hur man ska klä sig som man.
 

*prata inte rata. Fattar inte varför jag missar bokstäver..

Sen förstår jag heller inte vad personliga preferenser har med andras rättigheter att klä sig som de vill att göra. 
Om min son  önskar ett par strumpbyxor ska jag då säga att nej jag tänder inte på din pappa i strumpbyxor så det får du inte ha?

Jo absolut jag förstår det. Men jag tänder inte på min man i bamsepyjamas heller, ska min son inte kunna kläs i det då eller? Nåt sånt vill ju ts få fram och jag fattar inte logiken.

Är det en annan sak med klänning? Är det rimligt att neka en son en klänning för att man inte går igång på sin man i klänning?
De är två olika individer. De kan ju gilla olika slags plagg trots att de har samma kön. 

Nej kanske inte specifikt. Men jag vet också att frågan kommit upp i andra trådar och att det hävdas att det är fel att söner kläs i klänning om man samtidigt inte vill se sin man i klänning.

 

Ja att ha något som är traditionellt flickigt/kvinnligt har i alla tider varit negativt för pojkar/män. Det är sorgligt tycker jag, även om jag vet att du inte är ensam med den inställningen.

Själv skulle jag ha svårt både inför min dotter och en eventuell son att förklara att något går an på en dottern men pojken står liksom över det och kan inte ha något som dottern tydligen kan ha.
Om jag tycker att ett plagg är olämpligt på en pojke då skulle nog jag inte kunna sätta det på en dotter heller. Men det är min åsikt och jag vet vad du står i frågan. =) 

Nej man behöver inte tala om pojkfärger och flickfärger, det har barnen redan tyvärr lärt sig på dagis av barn vars föräldrar inte tänker lika klarsynt.

Det är ju det som är trist. Hade inte folk (läs vuxna) lärt sina barn att det är fel med blått på tjejer och rosa på killar så skulle inte killen som älskar rosa behöva höra gliringar om det.

Haha ja det är kul att man kan påverka människor att fundera, men som sagt är jag medveten om att många tänker som du och det är inte heller så märkligt eftersom vi alla är barn av vår tid. 

Ja usch, inga barn borde behandlas som små prinsessor.

Skrev ju det.

Det visar ju ändå hur vi kan se på saker och ting med olika ögon. Om jag sydde en kilt i rosa och gav min son skulle du tycka det var fult men om den var rutig och satt på en skotte är det okej. Det handlar om vana och ovana och i ljuset av olika saker tycker vi olika om något. Sånt kan också förändras över tid. =)